söndag 30 januari 2011

Vem sade att sysselsättning skulle vara enkelt

Phoenix: Matte, matte, matte, matte..
Matte: Mmm...
Phoenix: MattemattemattemattematteMATTE!
Matte: Jag hör dig killen, vad vill du?
Phoenix: Jag har tråååååkigt!
Matte: Okej, ska vi leka lite då?
Phoenix: Vad fan håller du på med?!
Matte: Vaddå? Du gillar ju den här leksaken?
Phoenix: Menåh! Du fatter ju ingenting!
Matte: Nähä, skit i det då

Phoenix: Matte, matte, matte, matte, matte..
Matte: Sluta gräv på min fot tack
Phoenix: Men du lyssnar ju inte!
Matte: Gör jag väl, men du säger ju inget annat än "matte" heller
Phoenix: Gör jag visst det!
Matte: Jasså? Jaha, vad är det då?
Phoenix: Jag är uttråkad!
Matte: Jaha, vad ska vi göra åt det då?
Phoenix: Inte tusan vet jag, det är ditt problem
Matte: Ursäkta? Det var inte jag som var uttråkad..
Phoenix: Jag är U-T-T-R-Å-K-A-D!
Matte: Och?
Phoenix: Gör något åt det!
Matte: Well.. Vill du gosa?
Phoenix: Är du dum i hela huvudet eller?!
Matte: Nähä, inte det..

Phoenix: *gräver ännu mer på mattes fot*
Matte: Men sluta din pestråtta!
Phoenix: När du sysselsätter mig!
Matte: Vill du gå på upptäcktsfärd i sängen?
Phoenix: Neeeej!
Matte: Ut på promenad?
Phoenix: Nej, du är dum
Matte: MEN VAD VILL DU GÖRA DÅ?!
Phoenix: Ditt problem
Matte: Inte jag som har tråkigt här
Phoenix: Okej, då blir det ditt problem...
Matte: Men illerjävel, ge fan i att bitas!
Phoenix: Told 'ya!
Matte: Varför skaffade jag inte vandrande pinnar i stället?
Phoenix: För att du är dum i huvudet
Matte: Måste vara så, måste verkligen vara så

lördag 29 januari 2011

Matte har vänstrat och åtgärder är vidtagna

Häromdagen var matte iväg och tomtade runt på en ridskola iförd overall och allt. När matte sedan kom hem så tänkte hon att hon skulle ta tillfället i akt och utnyttja overallen och dess ackumulerade doft av häst för berikningsändamål- hence placerades overallen strategiskt mitt på hallgolvet efter hemkomsten.

Matte vet inte riktigt vad hon hade väntat sig. Kanske glada tillrop, busryck, ivrigt sniffande eller andra tecken på att overallen tjänade sitt syfte som berikning för illrarna. Där fick matte på nöten. Visst reagerades det; Phoenix grävde frenetiskt på den en kort stund och Camaro fick flaskborstsvans och vågade sig på ett par tre sniff innan han lämnade området. Men, matte hade glömt hur främmande ting/dofter brukar behandlas här i hemmet (senil som hon ändå är, det kanske vi glömt att berätta?).

Efter en handläggningstid beräknad till några minuter så brukar utfallet av beslutet alltid bli att Aviendha bajsar på hallmattan*. Främmande läskiga dofter över tröskeln kan inte tolereras, gränsen är korsad, reviret måste återupprättas.

Matte fick alltså sona sitt brott, sin otrohet och sitt oförlåtliga handlande. Man får ju faktiskt inte dejta andra djur hur som helst när man redan är officiellt ägd av några djur, hur skulle det se ut egentligen?!

* ingen matte kom till faktisk skada under episoden då illrarna i regel inte tillämpar fysisk bestraffning för olämpliga beteenden, psykisk bestraffning däremot..

torsdag 27 januari 2011

Dykmus

Det var dags för lite aktivering när illrarna började vända upp och ner på allt de kunde finna i hemmet (inklusive mig, enda anledningen till att de inte lyckades var väl att jag väger sisådär 46,6 gånger mer än någon av killarna).

Jag började med godis på en tallrik som flöt runt i en vattenbalja.
Sedan downsizade vi till ett fat.
Efter det minskade vi till en kopp.
Därefter gav jag upp, det var för enkelt och efter att ha plockat upp tappade godisar från baljans botten för femtioelfte gången så fick de helt sonika ligga kvar där på bottnen.

Phoenix som är lite vattenrädd fegade då ur. Han invänder indignerat, han menar att han var mätt men det köper jag faktiskt inte (speciellt eftersom han inte spottade i matskålen när nytt serverades ovanför vattenytan..).

Att Camaro är matfixerad vet vi ju redan, men det är alltid lika roligt att se hurpass långt han är villig att gå för att komma åt sin älskade mat. Eller, som i det här fallet, hur djupt.

Supermus - upptakten

Det var i slutet på sommaren 2005. Matte och morfar* befann sig i Rättvik och Chade, den första illern som lade beslag på matte, var tjongflong ny, vi hade bara känt varandra någon vecka.

Det var en fin minisemester då matte, morfar och iller delade broderligt på husvagnen, gick långa promenader och uttalade dagliga svordomar över de återkommande inbrotten i sopskåpet (matte och morfar svor över oredan, Chade svor över de dumma människorna som hela tiden försökte hålla honom åtskild från den rena lyckan som destruktion kan ge och rester av hjortronfil).

Just den här dagen var det lite småkallt och iller var trött i tassarna så han liftade i mattes famn, halvt innanför jackan. Dagens vandring hade tagit matte och morfar till den lilla hamnen där någon typ av utställning eller liknande ägde rum och inträde togs.

- 20kr för en vuxen, 10kr för en ungdom... och musen går gratis!

Efter den dagen så blev det lite av ett internt skämt att benämna illern "mus", och med tiden så övergick det där interna skämtet till något mer vedertaget.

Det finfina med "mus" är att man kan välja passande prefix. Ex. mysmus, skitmus, busmus, pestmus, tröttmus. Och med tiden så blev det även vedertaget att "musen" klarade av en hel del. Ja, det mesta den föresatte sig faktiskt. Lite superman och clown blandat med MacGyver.
En supermus helt enkelt.

*Illrarnas morfar, mattes förälder. Det är ju ändå illrarnas perspektiv som framförs i den här bloggen.

onsdag 26 januari 2011

Trött mus

Det är inte lätt när man är liten, när livet är intensivt och krafterna tar slut tvärt (läs: innan man hinner kliva ur lek-/mystältet)




måndag 24 januari 2011

Prekära prövningar

Man kan ju tycka att vissa saker som är ständigt återkommande borde ge någon slags tillvänjningseffekt. Dammsugningen har uppenbarligen ingen sådan på illrarna.

Aviendha tar det hela bra, så länge man slipper ha henne hängandes på själva munstycket, dammslusken ska nämligen dödens dö. Phoenix har fullt sjå med att gömma sitt sunkiga får med skuren ljudlåda för han är säker på att det är precis det fåret som dammslusken är på jakt efter. När fåret är säkrat sitter han kvar i gömstället och håller utkik efter något tecken på att dammslusken har fått upp vittringen på dem.

Men så har vi Camaro. Dammslusken är nämligen livsfarlig och kommer äta honom till frukost, det hör han ju på långa vägar! När skyggenen tar över så flyr han in bakom badrumsmöbeln där han ligger och trycker i skenbar trygghet. Jag säger skenbar, för jag måste ju dammsuga där med och när det sker så tar det honom 5 sekunder att springa ut ur badrummet. Inte för att det är långt, tvärtom, men det går inte fort när man springer för fort med tassarna i förhållande till underlag så att man slirar mer än en dragracebil vid uppvärmning.

Efter utförd dammsugning studsar Aviendha efter den till städskåpet med segerviss min - den flydde i pur skräck ännu en gång!

Phoenix försäkrar sig om att fåret är okej och beger sig sedan ut på en rekognoceringsrunda. Man vet ju aldrig vad dammslusken ställt till med när den varit i farten.

Camaro däremot pustar ut och deklarerar med skakig stämma att han ännu en gång, tack vare sin remarkabla snabbhet och skarpsinnighet, lyckades överleva sin nemesis.

lördag 22 januari 2011

Foderleverans

För att visa sin uppskattning för det jobb som tant Vitalin gör så vill Camaro bjuda på en produktbild.

En påse vitalin och hungrig iller. Vad kan vara bättre?




fredag 21 januari 2011

Missförstånd

I slutet av februari ska vi åka iväg på en illerutställning i norge. Aviendha har börjat föna pälsen, Phoenix tar igen lite skönhetssömn men Camaro är mest orolig för hur utfodringsbiten kommer fungera.

Vi ska dela brumbrum med tant A och hennes iller Mindanao aka. Gurkan.
Camaro undrar om Gurkan är hans färdkost. Han vill även veta om Gurkan är á naturál eller om han är inlagd. Han ska ju ändå sitta i sin transportburk, så mycket har han förstått, och inlagda gurkor kommer ju i burkar.

Vart ska jag börja?

onsdag 19 januari 2011

Aviendha got crabs

Nu när jag kom hem möttes jag i dörren av Aviendha som förnärmat utbrast "you gave me crabs!"

Jag försökte då förklara hur det ligger till med den saken:
  1. det är inte "crabs" hon har, det är öronskabb
  2. jag kan inte smitta dem med öronskabb
  3. punkt 2 gör att smittkällan troligtvis är en annan iller i hemmet

Enligt hennes logik så fungerar inte den förklaringen. Phoenix skulle ju faktiskt aldrig göra något sådant mot henne, dels för att de är halvsyskon och dels för att de har en bra relation.

Camaro skulle faktiskt inte heller kunna smitta henne av den enkla anledningen att man ska vara glad om man har en partner, i hans fall tacksam. Hon tvivlar på att han har hjärnceller nog att ens kunna ådra sig crabs, det kräver att man ska träffa någon liksom.

Att hon fått allt om baktassen vägrar hon förstås att erkänna så nu surar hon i tvättkorgen. Otur henne att den ska tömmas idag. Det får bli min lilla hämnd för hennes beskyllningar. Som illerägare får man faktiskt lov att vara lite småsint emellanåt.

tisdag 18 januari 2011

Skabbmusar

Barnen har sista tiden kliat sig infernaliskt mycket. Nog för att illrar är kliande djur men någon måtta får det faktiskt vara. Det var ju inte alls länge sedan de behandlades för öronskabb och efterkollarna har inte visat något men jag kollade en vända till.

Jodå. Där, längst ut på topzen, låg två skabbdjur under ett flak öronvax. Jag skämtar inte när jag säger att de låg på rygg och lyfte på flaket med benen. De jävlarna styrketränar!

Det är väl inte så konstigt egentligen, dessa borde ju vara skabbdjur v2.0. Föregångarna satt ju och vässade tänder när jag hittade dem. De är inte trevliga i x30 förstoring, skabbdjuren, men de behöver väl ändå inte upprätta ett army camp i ena örat på min iller?

Saneringsplanen är dock sjösatt. Under mycket fnys, ryck och rusk applicerades stronghold. Huruvida matte kommer att skabbehandlas i större utsträckning än illrarna är dock oklart då Aveindha administrerade en ansenlig mängd på matte genom att helt sonika skaka på sig. Jag tror att det var en pik.

lördag 15 januari 2011

Utfodringskonflikter


Matte: Kom barn, ni ska få möss!
Iller: Mus? Hörde jag mus?! Ge mig!!
Matte: Jaa, lugn nu. Hetsa inte så mycket.
Iller: Geee mig dumma människa! Jag svälter ju här!
Matte: Nu får du ge dig, du har ju hela matskålen full av torrfoder.
Iller: Och?!
Matte: Ja, alltså.. Du kan inte svälta om du har tillgång till mat.
Iller: Ska du ge mig den där jävla musen någon gång?
Matte: Jaja, du behöver bara inte vara så otrevlig.
Iller: Gå dö!
Matte: Fine, ta din mus och stick.

1,5 min senare

Iller: Mus?
Matte: Redan? Du kan ju inte ha hunnit äta upp din på den tiden.
Iller: Skit du i det, ge mig en mus!
Matte: Men de andra ska ju också få en varsin.
Iller: Det är inte mitt problem, ge mig en mus!
Matte: Well, de andra verkar ju inte vilja komma så de får väl dela på den sista..

1,5 min senare

Iller: Mus?
Matte: IGEN?!
Iller: Ja?
Matte: Men.. Du har ju inte ätit de andra två du fått.
Iller: Och?
Matte: Då får du inga fler, du har redan två undanstoppade.
Iller: Nej?
Matte: Eh, jo.
Iller: Inte tillräckligt.
Matte: Jo, du har dubbel ranson din lilla råtta.
Iller: Jag har ju ingen alls!
Matte: Ursäkta?
Iller: Ja, jag är ju helt tomhänt här ju!
Matte: De du gömt, de räknas inte menar du?
Iller: Icke.
Matte: Så du svälter nu igen alltså?
Iller: I allra högsta grad, ge mig en musjävel!
Matte: Skulle du äta den?
Iller: Ja, sen.
Matte: Nej, du får äta upp de du har innan du får någon mer.
Iller: Jag får ju aldrig några möss!
Matte: Men snälla lilla kräk, DU HAR JU FÅTT TVÅ SOM DU INTE ENS GNAGT PÅ!
Iller: Vad har det med saken att göra?
Matte: ......
Iller: Hey, ska du ge mig musen eller ska du fortsätta banka huvudet i väggen? Jag svälter ju här!