tisdag 29 november 2011

Fotfetichisten

För det mesta får man faktiskt ha sina tassar i fred från pälsgäddans tänder, men det finns ju vissa saker som han bara inte kan motstå. En foppatoffel till exempel. 


Det är fascinerande hur länge en iller kan hänga i ett bett innan den blir trött och släpper. Fast å andra sidan, med tanke på hur värdelösa jägare de är så måste de väl hänga fast om ett potentiellt byte skulle råka springa in i munnen på dem.

måndag 21 november 2011

Bortbytingar

Matte har vistats på annan ort under nästan två veckor, och hemkomsten bjöd på en smärre chock - det var snarare minkar än illrar som mötte matte vid soffan.

Det är lång, tjock och ogudaktigt len päls överallt, och det är vinterfett som får killarna att se ut som små uttrar. Inget går upp emot att få stoppa in näsan i en hopknölad iller och smeka de små öronen och peta på de små, långhåriga tassarna och klämma på mjuka magar och halsar.

Om det nu är så att husse gått och bytt bort illrarna mot uttrar eller minkar så är jag inte helt säker på att jag vill byta tillbaka dem heller. Normal pälsfällning ftw!*




* Har inte haft någon sådan sedan januari 2010 pga. suprelorinimplantat. Förvisso ett mycket lågt pris att betala för en kastrering och behandling av hormonrubbningar.

söndag 20 november 2011

Bröderna bäver stjälper till i diskmaskinen

Det här lilla hålet där tabletterna jag inte får äta ska ligga verkar vara rent


Höger vagnräls är okej

  
Brorsan, kolla vänster vagnräls så tar jag silen!


Okej, I'm going in...


..hjälp? Jag tror jag fastnat i vinkelvolten!

måndag 14 november 2011

The noble art of manipulation

Aviendha: Ge mig godis!
Matte: Nej.
Aviendha: Du måste!
Matte: Jasså? Varför om jag får fråga?
Aviendha: För att jag är störst, bäst och vackrast såklart!
Matte: Ursäkta?
Aviendha: You heard me.
Matte: Beg to differ. Du väger 600g...
Aviendha: 660g faktiskt!
Matte: ...vilket ändå är en riktigt låg vikt för en illerhona.
Aviendha: Humpf
Matte: Bäst vette tusan heller, häromdagen ramlade du ju ur soffan...
Aviendha: Jag var trött!
Matte: ...och misslyckades med att sno mössen Camaro lagt på hyllan bakom                        DVD-spelaren.
Aviendha: Fusk!
Matte: Nope, inte bäst helt enkelt.
Aviendha: Humpf!
Matte: Vad gäller vacker så kan jag inte dra mig till minnes att du kom hem med en                   Best in Show heller.
Aviendha: Husse säger att jag är vackrast, så det så!
Matte: Klart han säger, du har ju honom lindad runt en klo.
Aviendha: Jag har visst det va?
Matte: Jepp.
Aviendha: HUUUSSEEEE!! Matte är dum, ge mig godis, NU!
Matte: Du är en ond liten manipulerande pestråtta, vet du det?
Aviendha: Hey, det fungerar ju.

tisdag 8 november 2011

Classic Ferret - Aftermath

För att göra en lång historia aningen mindre lång - vi plockade priser.

Aviendha och Phoenix fick ett varsitt förstapris i sina respektive klasser och nu får vi knappt höra annat. Däremot är de lite missnöjda med att de var tvungna att kallas upp för bedömning flera gånger, dommarna borde definitivt känna till deras eminens och ge dem priset i dörren på stående höftkula. Ödmjukhet är tydligen en beställningsvara, en restnoterad sådan dessutom.

Camaro kom inte långt ifrån slutet på sin klass, vilket de andra två ideligen påpekat, men det biter inte på honom. Vad ska man med en statyett till? Den går ju inte att äta! Däremot menar att han fick det allra finaste som gick att få på hela utställningen, han fick en påse Let's Bite från illern Lurvet med orden "från en tjockis till en annan". Den lilla långa nosen darrade av skär lycka.

Sammanfattningsvis så sammanfattar ordet "hybris" den aktuella situationen hemma med illrarna. Hybrisen mildrades inte heller av att varje deltagare i sitt välkomstkuvert blev påprackade ett ark med väl valda inlägg ur denna blogg. Själv tycker jag att det är skönt att ha flytt fältet och överlämnat odjuren, och deras storhetsvansinne, i husses våld. Eller ska jag kanske säga att jag lämnat honom i illrarnas våld? Ja, jag tror nog att det är en mer rättvis beskrivning.

torsdag 3 november 2011

Tutställning!

På lördag går utställningen Classic Ferret av stapeln i Axvall strax utanför Skara.

Killarna har ätit upp sig i sina vintervikter och kör klädkod; långhårig sämsk (en sämsk är en sådan som man gör sämskskinn av, såklart!). Det har till och med gått så långt att husse rapporterat att de ofta legat tillsammans och putsat pälsarna ingående.

Såhär inför utställning så råder det alltid ett slags (o)organiserat kaos. Fascinerande att djur med en medelvikt på strax över kilot kan behöva ha så mycket prylar med sig när de ska resa någonstans (en halv miljard puffar/filtar/leksaker, en drös mat, alla attiraljer för att ta reda på det otrevliga som kommer ut i andra änden när de ätit mat, en triljon småsaker som matte inte kan vara utan men som kommer vara orörda när hon väl kommer hem. Pianot får faktiskt stanna hemma pga platsbrist).

Helgen till ära har matte förärat sig ett snyggt, välplacerat, blödande jack i pannan. (Note to self: när jag blir stor så ska INTE vedklyvning behöva ingå i vardagssysslorna) Camaro försökte uppmuntra genom att mena att det ger en slags bad-ass-look. Aviendha hånskrattade så hon knappt hann på lådan när hon hörde det. Tolkar det som att hon inte riktigt höll med om att det skulle få matte att se bad ass ut (och så var det avgjort vem som ska få kvällsgodis och vem som ska bli utan).

Well, åter till förberedelserna.


tisdag 1 november 2011

Morgonstund har guld i mun

Eftersom Avi såklart tvärvägrar att äta sin medicin (can't blame her) så blandas den ut med nyckeln till smaklökarnas himmelrike, aka laktosfri grädde. Det är nummer dagens höjdpunkt och då har vi en liten iller med en nyfunnen social kompetens jämfört med det sedvanliga "gå dö matte!". Inget ont som inte för något gott med sig heter det ju.