Inte utan min möbel!

Phoenix har ju en del krav i det här med flytten. De har ju haft ett gammalt skåp med skjutdörrar som inretts till illerhåla ute i stallet och det är Den Bästa Möbeln Äver!

Den har även varit den fulaste möbeln ever. Men eftersom han vägrade att gå med på mindre, så får vi väl släpa med den där möbeln ändå. Problemet var bara att den var just hideöst ful.

Så. Matte fick äran att bryta ryggen när hon släpade in den i huset på egen tass. Den är nämligen formgjuten i betong med träpanel. Minst. Och stor som en mindre, japansk mopedbil.

Kletade på lite överbliven färg, klistrade fast lite tapet som ändå låg och skräpade och hängde in nya hängmattor. Resultatet? Jovars, efter 5 minuter hade Phoenix själv släpat in en leksak och en gammal strumpa och sedan somnat med huvudet hängandes halvvägs utanför. Godkänt med andra ord.

Skåp, i egen hög höimpregnerad skåpighet

Skåp, nu med färg och tapet och spartansk inredning

Camaro provligger...

..provklättrar..

..och bevisar att illrar är böjbara i alla ledder

Jäpp, it's godkänd!

Tassen - fortsättningen

Camaro har ju problem med sin tass, och vi var till veterinären för ganska precist en månad sedan. Tassen ser i dagsläget ut ungefär som innan, skillnaden är väl att den inte har en lika tydlig vätskeansamling/blåsa utan bara är allmänt svullen. Storleken på svullnaden är väl ungefär densamma.

Veterinären tog några bilder på tassen före och efter ingreppet för att kunna rådfråga andra veterinärer om eventuell fortsatt behandling. Idag ringde hon och berättade att varken hon eller veterinärerna på Roslagstulls Djursjukhus hade några nya idéer om hur man skulle gå tillväga. Enda förslaget var att boka in en ny tid och göra om proceduren, alternativt få en journalkopia och remiss till Roslagstull eller annat djursjukhus med bättre koll på iller, vilka skulle göra samma åtgärd. Problemet är ju inte unikt för illrar, så det känns som att det skulle göra samma nytta att göra det där som här.

Då han fortfarande inte är märkbart påverkad av den (hälta eller annat beteende) så blev vi dock rådda att avvakta. Risken med att öppna upp den är större än vad man väntar sig kunna vinna med det, de trodde inte själva att de skulle kunna finna något som inte hittades sist. Blir det värre så får vi göra en ny bedömning.

Så, under uppsikt it is.

Det här grämer mig verkligen, även om han visar mycket få tecken på att vara störd av den så är det för mig självklart att han påverkas. Dels för att de maskerar sjukdomstecken och dels så borde hans allmäntillstånd inte vara lika bra som om han inte hade en konstant pågående infektion/inflammation.

Skittass.

Veterinärbesöket - vi kom, vi såg, vi skakade

Camaro lever.

Hos veterinären röntgades tassen utan att vi kunde hitta något konstigt i den. Därför bestämdes det att den skulle öppnas. 'Maromusen charmade stetoskopen av samtliga veterinärer, så till den grad att det blev folkansamling i det lilla undersökningsrummet där alla ville klämma, känna och utbrista varierade långdragna vokaler i kombination med positiva adjektiv. Själv var han så storögd av uppståndelsen att han borde fått ett stödbandage om ögonen för att inte riskera att det skulle trilla ur huvudet på honom.

Hur som, tassen öppnades och spolades. Och som vi befarade kunde man inte hitta något i den. Killen skickades hem med smärtstillande och inflammationsdämpande och det halmstrå till hopp vi har om att en retning av såret ska få det att läka ut och/eller att det som eventuellt är där i kom ut ändå, bara att det missades.

Väl hemma ansåg Camaro att det varit en lång, och skräckelrik dag varvid han helt sonika klättrade upp till mattes axel och lade sig. Trots att matte stod upp vid en bänk. Varje försök att ställa ner honom på golvet slutade med att han klättrade upp igen. Normalt brukar jag föredra att inte ha en iller i famnen när jag ska äta, sortera post eller vika tvätt, men ibland måste man göra undantag.

Idag, 4 dagar efter ingreppet, är tassen stor, men inte ilsket rödinflammerad, vilket den var igår. Vi får helt enkelt se hur det blir.

När matte damsuger fastnar illrar även under soffor

Som bekant kan dammsugning föranleda illerförlösning från element. I måndags skulle matte dammsuga, för säkert gång nr 250 sedan Camaro flyttade in. Den här gången blev han så skraj att han fastnade under soffan.

En masonitskiva har spikats fast under soffan i förebyggande syfte, då vi inte är mer än medelmåttigt förtjust i att illrar gömmer allt från pennor till strumpor under soffan om de får möjlighet. Detta innebär att det finns ett mellanrum mellan soffa och golv motsvarande ca 3cm. Och där klämde Camaro in sig för att undkomma dammsugaren. Fast att dammsugaren inte ens befann sig i samma rum.

Så. Illerförlösning it was. Igen. Även denna gång är jag ytterst tveksam till om han själv hade kunnat ta sig lös på egen tass.

Snart måste han nog bo i en transportbur varje gång jag ska dammsuga, det är inte hållbart att riskera att dra en svans eller ett bakben ur led lite då och då för att han kör fast i möblemanget i strävan att fly damsugaren.

Man skulle även kunna betrakta detta problem som ett incitament till införskaffande av ny dammsugare, en tystare.  För hur ska husse kunna neka matte en ny dammsugare fast den gamla fungerar, om illern skulle må bättre av det? Det gäller att se det positiva i tillvaron sägs det ju.

Tassen - en följetång av oändlig karaktär

Jag har nämnt Camaros tass förr, men för er med en minneskapacitet motsvarande en morot så har lillkillen haft ett inflammerat sår på trampdynan. Det här upptäcktes i vintras och vi testade olika typer av behandling och två typer av antibiotika innan vi fick rådet att avvakta och hoppas att det skulle läka av sig självt. Att ge det tid att värka ut den skit som var där inne.

Misstanken var då att det rör sig om ett främmande föremål i trampdynan, typ en sticka eller liknande. Det läker inte av sig självt, och nu när rötmånaden äntligen är slut så känner jag inte att det är hållbart att vänta längre. Kruxet är bara att den lokala veterinären enbart har möjlighet att ge narkosgas till större djur, så på tisdag beger vi oss 18 mil till länets huvudstad för att operera tass.

I normala fall är jag inte jättenojjig inför veterinärbesök, men Camaro har ju oturen att komma från en släkt med en del hjärtproblem. Sådant rimmar illa med sövning = orolig matte. Dessutom så är risken ganska stor att man inte hittar något alls i själva tassen, och att man då bara tillfogat ett ännu större trauma som kommer ha svårt att läka för att det sitter så dumt till. Under en tass. En tass som han står på och går med, på golv, i filtar och annan smuts.

Och mitt i allt känns det så löjligt. En förbannad (trolig) sticka. Ett lidande, en operation, en risk, en läkprocess och några tusenlappar för en sticka. En sticka som vi kanske inte ens hittar.

Stackars, älskade 'Maromus!

Den onda tassen (pun intended)

När katten är borta..

...sover musarna på fönsterbrädan (observera att blomkrukan står upp än!)

Att ta sig friheter

Det har ju rått en viss, om än låg, osäkerhet kring vilket odjur som orsakat massförstörelse på köksbordet. Man anses ju oskyldig tills motsatsen är bevisad bortom rimligt tvivel. 

Allt rimligt tvivel försvann häromdagen när jag är påväg ut genom dörren och hör något i köket och ser detta:

Camaro, olovlig bestigning av köksbord

Nu har vi infört rutin sanering-av-bord-innan-du-går.
Tanken med rutinen var skadeförebyggande, någonstans så har herren på bilden fått för sig att köksbordet faller under allemansrätten. Påpekade att vårt privata köksbord inte är en allmän plats dit allmänheten, inklusive husdjur, har tillträde.

I natt när husse kommer hem från jobbet ligger illerjäveln och sover - mitt på bordet.
Jag tolkar det som att han inte håller med.

När matte damsuger fastnar illrar bakom elementen

Camaro är ju som bekant en lättskräcklad mus. Häromdagen slog vi nog någon sorts rekord, dock osäker på vilken kategori det gällde och vad vinsten var. Hur som helst. Matte skulle damsuga. Damslusken är det ondaste av de onda i hela den kända världen enligt Camaro. Man kan ju tycka att man borde vänja sig efter några år, men icke. Jag kan inte ens starta en damsugare i 2 minuter på övervåningen i ett stängt rum utan att han ligger och trycker under byrån när jag går ner efteråt.

Den här gången skulle jord, för ovanlighetens skull, damsugas upp. Camaro blev överaskad av damsugaren som startade i samma rum som han själv och flög iväg i hastigheter som skulle göra greyhounds avundsjuka. Sen var han borta.

Vände upp och ner på hela nedre våningsplanet i huset utan att hitta 'Maro. Kikar för femte gången in under byrån och får då syn på något svart och lurvigt som sticker ut från elementet. Mycket riktigt, det svarta lurviga är tippen på en svans, och där bakom elementet är Camaro lodrätt fastklämd, likt en fluga mellan en flugsmälla och ett köksskåp.

Efter lite om och men lyckas jag lirka fram ett bakben, tar gemensamt tag om nämnda ben och svans, tar spjärn mot väggen och bryter ut elementet allt som möjligtvis kan gå och drar ut illern. Ungefär där någonstans, när jag sitter på golvet och förlöser min iller från elementets varma, mörka baksida, så undrar jag återigen varför jag inte skaffade vandrande pinnar.

Det är sannerligen inte lätt att vara liten och rädd för damsugaren.

Return of the diskmaskinsmonster

Att plocka ur diskmaskinen är ingen uppgift att ta lätt på. Straffet för att lämna den obevakad är att den omedelbart fylls av illrar. Illrar som dessutom inte behagar att kliva ur när matte är sen till jobbet.

Mördargrepp på diskarm - check!

Bestickkorg- check 

Poseringspaus - check!

Bye Bye Balls!

Idag har vi varit hos veterinären igen. Förutom tassundersökning stod kastration på schemat. Camaro är sedan tidigare kemiskt kastrerad, vilket nu har gått ut och killen stinker svettstrumpa. Phoenix är både kirurgiskt och kemiskt kastrerad, men fortfarande manligast i stan. Vi satsar på 'tredje gången gillt'.

Här är förrättningsunderlaget. Lägg märke till diagnosen. You can take the balls out of the ferret but... ja, ni förstår poängen.

Bye bye balls, torrjuck, pungning och hemska doft!

Skräcklad mus

Igår spenderade djuren hela dagen ute i stallet medan matte och husse vände upp och ner på hemmet medelst damslusk och mopp. Aviendha och Phoenix poppade igenkännande och skuttade runt. Camaro försökte bryta sig ut efter 45 sekunder.

När de väl plockas in så poppar Aviendha och Phoenix återigen igenkännande och skuttar runt (plus att de äter och dricker som om de aldrig sett föda. Äta utomhus? I stallet?! Det går ju inte!). Camaro springer iväg till byrån och ligger sedan och trycker under den i över en timme. Precis som han alltid gör när något som inte ingår i den dagliga rutinen inträffar. Som damsugning. Ommöblering. Besök av fler än 2 personer samtidigt. Stallvistelse.

Det är inte lätt att vara liten och livrädd för livet.

Camaro InteSåMycketHjärta Spektramox

Hur gott Vetromoxin än smakade så verkade det inte kunna fixa den inflammerade tassen. Inte heller det efterföljande rådet om en veckas behandling med microcid (väteperoxidsalva) löste saken.

Därför sätter vi nu vårt hopp till Spektramox. Det var inte lika uppskattat av stackaren med tassen i fråga. Förhoppningsvis så tycker de onda bacillerna i tassen inte heller om medicinen och ja, går och dör eller något åt det hållet.

Snörvel

Häromdagen slogs jag av insikten att Camaro är den enda som klarat sig undan dunderförkylningen från helvetet i det här hemmet. Tills nu. Han är dessutom mer förkyld än Aviendha och Phoenix var tillsammans, all the way med feberfrossa och allt.

Själv hävdar han, mellan rosslingarna, att det är en rent fysisk reaktion på att jag kastade ut deras fåtölj dagen innan. Fåtöljen med stort F. Deras egna, alldeles speciella och högt älskade fåtölj. Att den började utgöra en hälsofara är ont förtal, och det är nästan så att jag är rädd att han ska be mig gå och dö när jag säger att det var för hans egen skull.

Innan han insjuknade hann han dock hämnas genom att äta en dagsgammal kyckling i soffan. Matte fick sanera äggula innan husse, med äcklad min, vågade sig i närheten av den besudlade möbeln igen. Påpekade lite fint för Camaro att synden straffar sig. Då nös han mig rakt i ansiktet. Varigt illersnor är ungefär lika omysigt som det låter.
Och uppenbarligen så straffar synden sig självt.

Bröderna bäver stjälper till i diskmaskinen

Det här lilla hålet där tabletterna jag inte får äta ska ligga verkar vara rent

Höger vagnräls är okej

  

Brorsan, kolla vänster vagnräls så tar jag silen!

Okej, I'm going in...

..hjälp? Jag tror jag fastnat i vinkelvolten!

Man känner sig älskad när...

...man kommer hem efter en lång dag och blir attackerad av ett litet, halvt psykotiskt, djur som klättrar upp till din famn fast att du står upp. Flera gånger i rad, trots att du lyfter ner det. Det lilla djuret gav sig inte förrän det fick ligga i min famn och somna där. Sådana gånger älskar jag dem lite mer än vanligt.

The return of the Quetzalcoatlus

Idag hade vi en situation. En pälsbeklädd menade att det var ett rent attentat, jag vill mena att det var mer av en händelse. Men vi lämnar dessa tvetydigheter därhän och går vidare till nya.

Camaro ligger i en puff nedanför ett fönster. I ögonvrån ser jag att något närmar sig rutan - snabbt. Detta uppmärksammas även av Camaro och han ska just till att fly när föremålet kraschar in i rutan. Smällen får det arma djuret att flyga ur puffen som om han hade en missil i akterdelen.

Vad som egentligen hände går dock isär:

Camaro: [gömmer sig under byrån] SÅG DU DET DÄR?!
Matte: Ja, det såg -
Camaro: Det var en Quetzalcoatlus!*
Matte: Njae alltså...
Camaro: Var det visst ju!
Matte: Nej, de är utdöda sedan 65 miljoner år och -
Camaro: Okej då. Men det var faktiskt en kungsörn!
Matte: Nu får du ge dig, jag såg -
Camaro: Den ville döööda mig!
Matte: Nej, den -
Camaro: DÖÖÖDA!
Matte: [suck]
Camaro: Jag vägrar komma fram sålänge kungsörnar vill äta mig!
Matte: Men det var ingen kungsörn! Snarare en sparvhök.
Camaro: Inte!
Matte: Joho, jag såg den ju.
Camaro: Nä!
Matte: Gjorde jag visst, men jag förstår att du missade den då du pep iväg under byrån
Camaro: Gjorde jag inte alls det!
Matte: Kom fram då
Camaro: [......]
Matte: Va?
Camaro: Okej då, men det var en muterad, skitstor sparvhök!
Matte: Vi säger väl det då.
Camaro: Du matte, säg inget till de andra är du snäll...

* Quetzalcoatlus - en flygödla, tillika den största flygande varelsen någonsin.

Släkting på visit

Matte drog på sig de signalorangea arbetsbyxorna och begav sig ut i stallet med illrarna för att montera hyllor och annat pyssel. Dagen har inte riktigt gått i produktivitetens tecken då Camaro bestämde sig för att vara mer mattegris än han varit sammanlagt under hela året. Som en direkt följd av grisigheten så har han agerat axelvärmare varje sekund som matte inte sågade eller satt framåtlutad (då låg han mitt på mattes rygg i stället).

Mattegris och signalorangea arbetsbyxor - check!

Trots allt bankande så fick vi finbesök på eftermiddagen, Herr Hermelin bestämde sig för att slänga ett öga på aktiviteterna. Nyfiken var han, och innan man hunnit stava till vattencistern så hade han sprungit in i stallet han med.

Herr Hermelin längst upp under tröskel

Aviendha lyste upp när hon såg att Herr Hermelin var mycket mindre än vad hon var. Hon är inte minst i släkten! 

Att Herr Hermelin inte är av samma art, utan bara samma familj (mårddjur) förpassades till kategorin "futiliteter", vilket för övrigt är dagens nya ord.

Cirkusmus v2.0

Klickern är återfunnen efter att ha försvunnit i flyttlådorna. Vi har alla legat på latsidan när det kommer till träningen, men inget som inte går att ta upp igen!

Återigen är det Camaro som får agera filmstjärna (se cirkusmus 1). Phoenix har vissa framgångar han med, men av någon anledning så står han inte att finna när kameran väl rullar.

Nåväl. I förrgår påbörjades övningen "hoppa upp på uppochnedvänd låda".

Att stå på bakbenen är rätt vanligt förekommande hos illrar (iaf hos supermusar) så det behövdes inte mycket för att få in det på en halvdan signal/gest. (Det kan vara så att han bara följer gesten, men vad tusan - det ser ju i alla fall ut som om vi är överens om saken) Surikatposen har tidigare bara tränats på golvet, men generalisering var uppenbarligen inget problem.

14 min 52 sek.

Ungefär exakt så länge levde den nya gummidörrlisten som matte monterade. Den gamla hade gått samma brutala öde till mötes och med förestående flytt så behövde den bytas ut.

Tur att matte var lat och bara bytte ena sidan så att hon har kvar för att göra ett nytt byte.

Dagens mutter går till dumt konstruerade dörrkarmar som gör så att listen petar in i lägenheten i perfekt kraffshöjd.

Dagens illerj#£$¤%!! går till Camaro, the list slayer.

Cirkusmus

När man går en utbildning vars halva namn är "etologi" så blir man något miljöskadad. Således klickertränas pestråttorna på regelbunden basis.

Om de lär sig något kul på vägen får det klassas som bonus, men huvudsyftet är aktivering. (Vem som blir mest aktiverad, matte eller djur, kan ju diskuteras)

Precisionen är kanske inte nivå rakblad men han håller fokus, han minns olika moment, han vet vad han ska göra och gör det på beställning. I give you Camaro, das cirkusmus!