Some people never learn..

Dagligt scenario:
Aviendha kommer trippandes/gåendes fram till mig. Ställer en tass på min fot och ger mig en erfodrande blick. Om jag inte reagerar så kommer hon:
a) kraffsa på min fot och blänga på mig,
b) ställa sig på bakbenen och ta ett grävtag mot mitt smalben och blänga,
c) blänga på mig som om hon vore en sträng rektor som ertappat mig med att äta suddgummi och perlagoner under lektionstid.

Jag har testat det mesta. Jag har ignorerat henne (leder bara till upprepning av ovanstående alternativ), jag har försökt busa med henne (resulterar bara i upprepande av alternativ C), jag har försökt ge henne mat/godis/nytt vatten (alternativ C, hon är bra på det). Då inget av det tycks ge något resultat så faller jag tillbaka på det jag började göra när hon kom. Till mitt försvar så vill jag säga att illrar innan och efter henne har uppsökt människor för att bli upplyfta. Så ja. Jag lyfter upp henne.

I bästa fall så är hon stilla i tre sekunder, sen börjar hon maska runt som om hon blivit doppad i frätande syra för att bli nedsläppt. I värsta fall ser hon ut som om jag just berättat att jag tycker att apfekalier är ett underskattat dekorationsmaterial. Det hela slutar alltid med att hon, inom 15 sekunder från att hon plockades upp, ställs ner på golvet igen.

Nu har det ju hänt att jag spenderat några dagar ifrån illrarna under hennes levnadstid. En del gånger har jag ju även, som jag berättat, försökt göra andra saker. Inte sällan händer det att ovanstående scenario utspelas flera gånger samma dag.

Aviendha är, till dags dato räknat, 2302 dagar gammal. Det är strax över 6 år. Men för att inte riskera att överdriva så har jag alltså minst 2000 gånger lyft upp henne och (försökt) klia på henne när hon kommer fram och kraffsar/blänger på mig. Två gånger har hon stannat längre än 1 minut och bara sett måttligt plågad ut.
T-V-Å gånger. Av T-V-Å-T-U-S-E-N!

Man skulle ju kunna tycka att någon form av inlärning borde ha skett, att jag kommer lyfta upp henne om hon gör så och att hon således borde undvika att kraffsa på mig om hon nu inte vill bli upplyft.

Min teori är att hon är väl medveten om det, och snarare ser det som ett experiment i hur länge hon kan lura mig att tro att hon faktiskt vill ha någon form av social interaktion med mig.

Jag kan förstås inbilla mig, men ibland ser det ut som att hon mimar "sucker!" när jag ställer ner henne.

Veterinärbesöket - vi kom, vi såg, vi skakade

Camaro lever.

Hos veterinären röntgades tassen utan att vi kunde hitta något konstigt i den. Därför bestämdes det att den skulle öppnas. 'Maromusen charmade stetoskopen av samtliga veterinärer, så till den grad att det blev folkansamling i det lilla undersökningsrummet där alla ville klämma, känna och utbrista varierade långdragna vokaler i kombination med positiva adjektiv. Själv var han så storögd av uppståndelsen att han borde fått ett stödbandage om ögonen för att inte riskera att det skulle trilla ur huvudet på honom.

Hur som, tassen öppnades och spolades. Och som vi befarade kunde man inte hitta något i den. Killen skickades hem med smärtstillande och inflammationsdämpande och det halmstrå till hopp vi har om att en retning av såret ska få det att läka ut och/eller att det som eventuellt är där i kom ut ändå, bara att det missades.

Väl hemma ansåg Camaro att det varit en lång, och skräckelrik dag varvid han helt sonika klättrade upp till mattes axel och lade sig. Trots att matte stod upp vid en bänk. Varje försök att ställa ner honom på golvet slutade med att han klättrade upp igen. Normalt brukar jag föredra att inte ha en iller i famnen när jag ska äta, sortera post eller vika tvätt, men ibland måste man göra undantag.

Idag, 4 dagar efter ingreppet, är tassen stor, men inte ilsket rödinflammerad, vilket den var igår. Vi får helt enkelt se hur det blir.

Tassen - en följetång av oändlig karaktär

Jag har nämnt Camaros tass förr, men för er med en minneskapacitet motsvarande en morot så har lillkillen haft ett inflammerat sår på trampdynan. Det här upptäcktes i vintras och vi testade olika typer av behandling och två typer av antibiotika innan vi fick rådet att avvakta och hoppas att det skulle läka av sig självt. Att ge det tid att värka ut den skit som var där inne.

Misstanken var då att det rör sig om ett främmande föremål i trampdynan, typ en sticka eller liknande. Det läker inte av sig självt, och nu när rötmånaden äntligen är slut så känner jag inte att det är hållbart att vänta längre. Kruxet är bara att den lokala veterinären enbart har möjlighet att ge narkosgas till större djur, så på tisdag beger vi oss 18 mil till länets huvudstad för att operera tass.

I normala fall är jag inte jättenojjig inför veterinärbesök, men Camaro har ju oturen att komma från en släkt med en del hjärtproblem. Sådant rimmar illa med sövning = orolig matte. Dessutom så är risken ganska stor att man inte hittar något alls i själva tassen, och att man då bara tillfogat ett ännu större trauma som kommer ha svårt att läka för att det sitter så dumt till. Under en tass. En tass som han står på och går med, på golv, i filtar och annan smuts.

Och mitt i allt känns det så löjligt. En förbannad (trolig) sticka. Ett lidande, en operation, en risk, en läkprocess och några tusenlappar för en sticka. En sticka som vi kanske inte ens hittar.

Stackars, älskade 'Maromus!

Den onda tassen (pun intended)

Payback

När matte och husse besökte Thai-landet så fick Tant Hanna utstå djuriska prövningar, bokstavligt talat. Nu är det hög tid att betala den skuld vi står i då Tant Hanna och Tant Hannas man ska till Norge och bestiga berg.

I skrivande stund är Tanten i egen hög tantighet påväg med sina pälsbarn till Hotell Supermus. Fick nyss ett MMS, de åker med tåg nr. 666. Själve Hin Håles nummer.

Is it a sign?

Sommartider hej, hej?!

Man vet att sommarvädret är uselt när illern anlägger vinterpäls i början av juli.

Saker du inte hade gjort om du inte hade iller

Ditt val av köksstol hade inte till 97% baserats på stolens avsaknad av tvärgående stödpinnar mellan stolsbenen. Illrar använder sådana till onda syften (läs: klättra upp på köksbordet och sen gå helt bärsärk på allt inom räckhåll).

Pedagogisk bild

Om du blir djupt tillfredställd av vetskapen att det när som helst kan ske en attack som tar död på blommor och lampor som du får städa upp när du kommer hem så föreslår jag stolen till vänster. 

Skulle du vara av åsikten att föregående vore ungefär det sämsta sättet att avsluta en lång dag på jobbet så rekommenderar jag barstolar. Om sådana inte finns att tillgå så kan stolen till höger fungera, beroende på illerns akrobatiska förmågor. 

Lika bra att be om ursäkt på förhand..

Kära Tant Hanna.

Du är högst värdefull och älskad och jag kan inte med ord be om ursäkt för vad jag nu kommer att utsätta dig för under de kommande 18 dagarna.

Aviendha kommer att anklaga dig för att snåla med grädden. Phoenix kommer att muttra över den respektlöshet han bemöts med, sen kommer han demonstrativt att bita valfri tå i hörnet. Camaro kommer att göra tre saker; säga "...vaaa..?", springa fram och tillbaka alternativt ligga under en byrå och trycka och säga "mat!". Sen bör du räkna med att de bajsar bredvid lådan samtidigt som de hånflinar och att de kommer kasta glåpord över avspärrningen till dina illrar.

Medan jag skriver detta så ligger Aviendha och Camaro förväntansfullt i varsin hängmatta i transportburken och Phoenix har redan två gånger grävt ur betydande delar av kattsanden i lådan i burken. Jag är glad att jag och husse ska åka 11947km bort, då kanske vi inte kommer höra avgrundsvrålet när vår illervakt sliter av sig håret och dunkar huvudet i väggen. Kanske.

Tant, jag står härmed i evig skuld till dig. Jag vet inte hur jag ska kunna betala igen detta, spontant så känner jag att min förstfödde och en njure inte riktigt räcker till.

We owe you, big time.



Matte och husse åker härmed till thai-landet och eftersom sekreteraren rymmer så blir det bloggtorka tills sekreteraren kommer hem och kan uppfylla sina plikter igen.

Saker som inte hade inträffat om du inte ägde iller #5011

Om du har en iller i ett badrum och serverar den vatten så kommer du att upptäcka att djuret istället kommer välja att vålda bort silen till golvbrunnen för att gräva i och/eller dricka snuskvattnet i vattenlåset. Jag har sagt det förr och jag upprepar; illrar är äckliga djur.

Julgran - Ferret style

Matte and Husse proudly presents - den illersäkrade julgranen!

Det här med gran och iller är ett helt kapitel för sig. Vi har gjort misstaget att ha en normal julgran. Det gick åt skogen. Sista åren har vi bott för trångt, och inte orkat med konstant vandalisering, så granen har uteblivit. Men inte i år! Nu är den dessutom illersäker. Inte tjusigt, men det är endera galler eller noll gran som gäller. 

Påminn mig gärna varför jag tyckte att det var en bra idé att skaffa iller.

Bortbytingar

Matte har vistats på annan ort under nästan två veckor, och hemkomsten bjöd på en smärre chock - det var snarare minkar än illrar som mötte matte vid soffan.

Det är lång, tjock och ogudaktigt len päls överallt, och det är vinterfett som får killarna att se ut som små uttrar. Inget går upp emot att få stoppa in näsan i en hopknölad iller och smeka de små öronen och peta på de små, långhåriga tassarna och klämma på mjuka magar och halsar.

Om det nu är så att husse gått och bytt bort illrarna mot uttrar eller minkar så är jag inte helt säker på att jag vill byta tillbaka dem heller. Normal pälsfällning ftw!*




* Har inte haft någon sådan sedan januari 2010 pga. suprelorinimplantat. Förvisso ett mycket lågt pris att betala för en kastrering och behandling av hormonrubbningar.

Tutställning!

På lördag går utställningen Classic Ferret av stapeln i Axvall strax utanför Skara.

Killarna har ätit upp sig i sina vintervikter och kör klädkod; långhårig sämsk (en sämsk är en sådan som man gör sämskskinn av, såklart!). Det har till och med gått så långt att husse rapporterat att de ofta legat tillsammans och putsat pälsarna ingående.

Såhär inför utställning så råder det alltid ett slags (o)organiserat kaos. Fascinerande att djur med en medelvikt på strax över kilot kan behöva ha så mycket prylar med sig när de ska resa någonstans (en halv miljard puffar/filtar/leksaker, en drös mat, alla attiraljer för att ta reda på det otrevliga som kommer ut i andra änden när de ätit mat, en triljon småsaker som matte inte kan vara utan men som kommer vara orörda när hon väl kommer hem. Pianot får faktiskt stanna hemma pga platsbrist).

Helgen till ära har matte förärat sig ett snyggt, välplacerat, blödande jack i pannan. (Note to self: när jag blir stor så ska INTE vedklyvning behöva ingå i vardagssysslorna) Camaro försökte uppmuntra genom att mena att det ger en slags bad-ass-look. Aviendha hånskrattade så hon knappt hann på lådan när hon hörde det. Tolkar det som att hon inte riktigt höll med om att det skulle få matte att se bad ass ut (och så var det avgjort vem som ska få kvällsgodis och vem som ska bli utan).

Well, åter till förberedelserna.

Insulinom

Skrivandet har legat nere eftersom vi varit lite ur gängorna sista veckan här. På en halv ingivelse så gjorde vi ett snabbt blodsockertest på Aviendha i början av förra veckan, vilket visade på enormt låga nivåer. Ett uppföljande test dagen efter var lika illa och det hela föranledde ett veterinärbesök i torsdags.

Det var INTE uppskattat kan jag meddela. Aviendha hade inte tid att stå stilla för att låta den stackars veterinären klämma på magen och lyssna på hjärtat. Ännu mer misstyckte hon när hon skulle lämna ett rör blod.

Aviendhas åsikt om det hela; Blod! Jetemycket dyrbart blod!! Ett helt rör!!! Skandal!!!! Jag har ju inte tid med att stå stilla så länge, trams!

Att musen återigen visade sig ha görlåga blodsockernivåer var även det bara trams enligt henne. Dagens veterinärsamtal efter insulinanalys lutar ändå åt att Aviendha har insulinom så nu ska vi påbörja medicinering och se om vi kan stävja de (extremt få) symptom hon har. Dieten genomgår även den en lätt förändring - hon sätts ensam med en mus/kyckling en gång om dagen istället för att slåss med de andra nötterna om sin ranson några gånger i veckan.

Även om hon med sina 5,5år är en gammal tant och insulinom är väldigt vanligt på äldre illrar så har jag inte hunnit med emotionellt. Det var i förrgår som hon klättrade på gardinerna upp till fönsterbrädan. Förra veckan som hon var en liten, kaxig skitvalp som skrek samtidigt som hon bet Chade, min första iller. Igår som hon välkomnade Phoenix genom att släpa in honom i badrummet trots att han var nästan dubbelt så stor (redan som valp) och protesterade vilt. Nyss som hon fyllde 2år och de gråa håren på bakbenen inte skulle framträda än på mycket länge.

Älskade strumpa

Meddelande till googlare!

Du som sökte på "iller + eltejp" har fått en hel del om baktassen. Eltejp är inget som har med illerhållning att göra, alls.

Silvertape är å andra sidan omöjligt att leva utan med iller i hemmet.

Detta konstaterande bygger på motsvarigheten till sjukvårdens "vetenskap och beprövad erfarenhet". Dvs. åratal av trial and error, utfört av flertalet illerägare inklusive yours truly.

Kabeldödaren

Tänk dig en mobilladdare. Som sitter fast i ett vägguttag. Kabeln ligger vårdslöst sträckt ut på golvet. Över en sovpuff. Där hittar vi även ett kabelbrott.

Missdådaren har alltså legat förnöjt i en puff och tuggat av kabeljäveln på mitten.

Att illrar är rovdjur och därmed befriade från ett gnagbehov är något som illerägare ofta upprepar då just illerns gnagande på kablar/möbler är en vanlig fördom. Jag börjar undra om den fördomen inte är så ogrundad egentligen.

Det är ju inte som att det inte hänt förr.

Premiär!

Matte är en otålig själ och därför så släpades supermusarna ut med blott en puff och en bajslåda för att inviga en box i stallet som fyllts med hö.

Det har sniffats, det har poppats, det har skuttats och det har busats. Givetvis har vi även engagerat oss i den gamla hederliga aktiviteten "kast med liten iller".

Tanken är att ytan ska utökas med 200%, men än står det annan skit i vägen. Sen ska det självklart inredas, och musarna ska få en välisolerad bolåda för kallare tider. Sen. Just för stunden så verkar djuren anse att livet är rätt häftigt som det är och matte har fullt upp. Det är inte lätt att vara arbetslös akademiker. Ett jobb skulle behövas för rekreationens skull, eller hur det nu var.

It's a small world

Matte hade med sig en iller och begav sig utomhus för rastning och sociala interaktioner. Två av människorna som ville peta på djuret nämnde att de gått på naturbruksskola, den ena nämnde även namnet på en iller. Den andra nämnde namnet på skolan och att deras iller hade skev käke och höftfel.

Matte kunde utan betänketid plocka fram namnet på den första tjejens skola baserat på illerns namn, men även namnet på den andra tjejens iller baserat på skolans namn och beskrivning samt förklara varför han ser ut som han gör. Matte har inte träffat någon av dessa illrar. Ungefär där någonstans insåg matte att hon kan vara en aning för insyltad i illervärlden. Eller så är det illervärlden som är hysteriskt liten. Väljer nog det sistnämnda ändå.

Saker du inte hade behövt göra om du inte ägde iller

Det finns mycket att säga om illerägandet, men jag tror inte fortbildning tillhör det första som man tänker på. Nu kunde jag förvisso limma krukor och sådant sedan innan, men övning ger färdighet heter det ju.

Dagens övning gick återigen ut på att skarva sladd. Mobilladdarkabeln har länge haft ett tugg i sig, sen blev det värre. Idag så har fler tugg gjort kabelbrottet till ett faktum.

Var tvungen att ta ett snack med Camaro om detta. Eftersom alla tugg sitter på exakt samma ställe ser jag det som överlagt kabelmord. Till sitt försvar säger han att han hade tråkigt. Funderar på att dra in veckopengen för illdådet.

Eftersom eltejpen har tagit semester på ospecificerad ort och obestämd framtid så fick sårtejpen rycka in.

Tänk vilken tur att det var MacGyver som var barndomsidolen!

Visst syns det? Det är inte snyggt (det var inte MacGyver heller) men det är funktionen som har betydelse.

Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on... you?!

Illrar är samlande djur, ordet "tjuv" finns tom. med i deras latinska namn (grovt översatt är det ungefär vessellik illaluktande tjuv, smickrande nog). Den tjuvaktiga egenskapen är hos illern som husdjur ganska så enerverande vissa gånger.

När vi flyttade ur en av de lägenheter vi bott i under åren återfann vi inte mindre än 7 omaka skosulor - som INTE tillhörde människorna som bodde i lägenheten. Det betyder att ett antal personer gått hemifrån oss med en skosula mindre tack vare våra husdjur. Vi återfann aldrig ägarna till skosulorna trots extensivt eftersök.

För att illustrera hur det kan te sig så får ni här en bild tagen bakom ett skåp ståendes hos illrarnas morfar. Det är bara Aviendhas saker då hon är den enda liten nog att ta sig dit.

Mer än en gång har jag hittat torrfoder i skor, väskor, bakom gardiner etc. Syftet är ju en strategi för att se till att man alltid har ett förråd med mat ifall man skulle få otur med jakten.

Ibland är den tjuvaktiga egenskapen dock extremt underhållande. Som vid utfodringssituationer när de får något som de klassar som värdefullt. Typ möss.

Scenariot brukar se ut såhär:

1. Man tar då första bästa mus fort som attan. Har man tid (=inga andra illrar är i närheten) så väljer man givetvis den största. Pluspoäng om man hinner sno den framför nosen på en annan iller med samma intention. Stjärna i kanten om man väser åt den andra illern.
   
   
2. Spring som en idiot till ett på förhand utsett gömställe (under primärgömningen delas inga gömställen utan alla drar åt varsitt håll).
   
   
3. När den värdefulla lasten är avlämnad så springer man tillbaka till matskålen för att se om det finns fler. Om det finns fler så upprepas föregående punkt.
   
   
4. Om inga fler finns uppsöker man någon annans gömställe och snor helt sonika den illerns mus. Oftast sker detta enkelt då den andra illern är ute och gör exakt samma sak själv, om gömställets ägare är på plats kan man behöva väsa, slita och slåss om skatten.
   
   
5. När den andra musen (eller delar av den) har erövrats återvänder man till sitt eget gömställe för att lägga den till sin växande samling. Här så är jag säker på att illern är extremt nöjd med sig själv, den räknar i sitt lilla huvud på antalet möss den nu skaffat sig.
   
   
6. Eftersom alla tre sysslar med exakt samma sak samtidigt så är ens eget gömställe med 96,7% säkerhet redan länsat när man kommer dit. Här jag kan svära på att man ser förvåning, besvikelse och sedan ilska byta av varandra i illerns ansiktsuttryck när stölden upptäcks.
   
   
7. Lämna av din stulna mus och ge dig ut för att återhämta den första musen som med stor sannolikhet ligger i någon annan illers gömställe.
   
   
8. Stjäl tillbaka din mus, eller vilken mus som helst som du finner.
   
   
9. Återvänd till eget gömställe och gör samma upptäckt som i punkt 6.
   
   
10. Nu kan man endera upprepa punkt 7, eller så kan man börja äta på den mus man faktiskt har. Det är en taktisk avvägning där hunger och girighet står mot varandra. Man kan endera satsa och kanske få massor med möss, eller så säkerställer man sig om att man faktiskt får äta en.
    
    

När man är mätt och belåten (efter okänt antal upprepningar av punkt 6 och 7) så samlas resterna på ett gemensamt gömställe.

Jag har bara svårt att förstå varför den lilla plats som finns bakom toalettstolen skulle vara det ultimata gemensamma gömstället. Ska väl inte klaga, våtrumsmattor är som bekant lättare att städa än parkett, om man nu hade sådan.

Det här med matematik och kubik.

Kikade in i statistiken och som väntat har en hel del folk hittat hit via bla. facebook, min egna blogg och alla de forum där min signatur (inkl. länk) figurerar.

Men så är det även stackare som trillat in via google. Majoriteten ville nog hit om man kollar sökorden. Men så var det ett fåtal som antagligen ville veta något helt annat. Eller fåtal, ganska många googlar faktiskt "matte kubik".

Otur dem att förstasidan på google för just de sökorden ser ut såhär:

(plats 2, 3, 4 & 6, längre orkade jag inte kolla)

Uppenbarligen har de lockats nog av min fyndighet för att faktiskt komma hit och kika. Jag väljer i vilket fall att se det så.

Eftersom att jag är en väldigt hjälpsam person så vill jag ju inte att ett besök ska vara helt förgäves, så här kommer den eftersökta informationen.

Kubik.

Kubik är vanligtvis en förkortning för kubikmeter och är en volymenhet. Kubikmetern är en SI-enhet vilket innebär att den tillhör de standardenheter som finns när man vill mäta saker.

Det är inte bara meter som man kan mäta i kubik, ett annat exempel är kubikdecimeter.

Kub syftar alltså till den fyrkantiga prylen med lika långa sidor. Den enhet som kommer efter "kubik" anger alltså längden på sidorna. Dvs, en kubikmeters sida mäter en meter. En kubikdecimeters sida mäter en decimeter. I praktiken måste dock inte en kubikmeter vara kvadratisk, det är bara den teoretiska definitionen.

För att räkna ut volymen så multiplicerar du helt enkelt bredd, höjd och djup. (Tänk bara på vilka enheter du använder) Ska man ut i skogen med yxa kan det vara bra att veta att man ofta räknar ved i kubikmeter.

Sådär. Nu återgår vi till vardagen igen. Illrarna tolererar inte sådanahär snedsprång. Det är ju deras blogg och allt liksom.

Fäll 2011

Illrarna ligger i hårdfällning för tillfället, det är ju för sjutton vår!

Matte tycker att det är hysteriskt kul, speciellt då Phoenix mest ser ut som en grå daggmask och Camaro har fått svarta horn infällda i det vita fältet ovanför ögonen. Killarna har svårt att se samma humor i det hela, men kompenserar förödmjukelsen genom vetskapen att matte har päls som flyger runt ÖVERALLT!

Tur att det finns torktumlare och dammsugare. Annars hade matte varit enormt frestad att köra klädvårdsrullen på dem. De flesta brukar ju mena att det inte är förenligt med god djurhållning att lösa pälsproblem medelst vaxning på husdjuren.