Bilden är otydlig men budskapet och följden kunde inte vara klarare; man kissar inte på illrarnas sovpåse om man vill ha genitalierna intakta.
torsdag 18 oktober 2012
torsdag 4 oktober 2012
Tassen - fortsättningen
Camaro har ju problem med sin tass, och vi var till veterinären för ganska precist en månad sedan. Tassen ser i dagsläget ut ungefär som innan, skillnaden är väl att den inte har en lika tydlig vätskeansamling/blåsa utan bara är allmänt svullen. Storleken på svullnaden är väl ungefär densamma.
Veterinären tog några bilder på tassen före och efter ingreppet för att kunna rådfråga andra veterinärer om eventuell fortsatt behandling. Idag ringde hon och berättade att varken hon eller veterinärerna på Roslagstulls Djursjukhus hade några nya idéer om hur man skulle gå tillväga. Enda förslaget var att boka in en ny tid och göra om proceduren, alternativt få en journalkopia och remiss till Roslagstull eller annat djursjukhus med bättre koll på iller, vilka skulle göra samma åtgärd. Problemet är ju inte unikt för illrar, så det känns som att det skulle göra samma nytta att göra det där som här.
Då han fortfarande inte är märkbart påverkad av den (hälta eller annat beteende) så blev vi dock rådda att avvakta. Risken med att öppna upp den är större än vad man väntar sig kunna vinna med det, de trodde inte själva att de skulle kunna finna något som inte hittades sist. Blir det värre så får vi göra en ny bedömning.
Så, under uppsikt it is.
Det här grämer mig verkligen, även om han visar mycket få tecken på att vara störd av den så är det för mig självklart att han påverkas. Dels för att de maskerar sjukdomstecken och dels så borde hans allmäntillstånd inte vara lika bra som om han inte hade en konstant pågående infektion/inflammation.
Skittass.
Veterinären tog några bilder på tassen före och efter ingreppet för att kunna rådfråga andra veterinärer om eventuell fortsatt behandling. Idag ringde hon och berättade att varken hon eller veterinärerna på Roslagstulls Djursjukhus hade några nya idéer om hur man skulle gå tillväga. Enda förslaget var att boka in en ny tid och göra om proceduren, alternativt få en journalkopia och remiss till Roslagstull eller annat djursjukhus med bättre koll på iller, vilka skulle göra samma åtgärd. Problemet är ju inte unikt för illrar, så det känns som att det skulle göra samma nytta att göra det där som här.
Då han fortfarande inte är märkbart påverkad av den (hälta eller annat beteende) så blev vi dock rådda att avvakta. Risken med att öppna upp den är större än vad man väntar sig kunna vinna med det, de trodde inte själva att de skulle kunna finna något som inte hittades sist. Blir det värre så får vi göra en ny bedömning.
Så, under uppsikt it is.
Det här grämer mig verkligen, även om han visar mycket få tecken på att vara störd av den så är det för mig självklart att han påverkas. Dels för att de maskerar sjukdomstecken och dels så borde hans allmäntillstånd inte vara lika bra som om han inte hade en konstant pågående infektion/inflammation.
Skittass.
onsdag 3 oktober 2012
Tillökning i hemmet
Aviendha har länge önskat sig en egen katt. Katter är nämligen skitroliga husdjur, man kan jaga dem, man kan sno mat från dem, man kan smyga på dem, man kan bita på dem...
Husse är det mest fantastiska i hela världen, bortsett från att han är allergisk mot katter. Matte har däremot mummlat osammanhängande om hund. Hund! Stört värdelösa, tycker illrarna. Endera låter de massor, eller så springer de all världens väg direkt de ser en iller. Och så är så stora att illrar skulle kunna rymmas i deras munnar, vilket är dumt, för då når inte illrar upp att bita dem någon annan stans än i benen.
Men så kom dagen då det stod en minihund i hallen. Den ser ut som en riktig hund, men den är mycket mindre och den låter dessutom mycket mindre (den sover i illrarnas puffar). Den springer inte heller iväg, snarare tvärtom.
Illrarna är inte helt säkra på hur de ska hantera det här, så de har hitintills inte hanterat det alls. De sniffar på hund genom grinden mellan rummen, de snor hunds tuggben så fort de får chansen och ligger i hunds filtar så snart de kommer åt.
De är dock inte så säkra på att hund verkligen är hund, han beter sig mer som ett får. Fast det är klart, matte säger ju att han är en "sjätland sheepdåg". Phoenix säger att det är engelska och översätts till "stjärtfårhund". Ganska logiskt, med tanke på att han betar på dörrmattan, mattes farmors komatta och gräsmattan. Och så är han ullig som ett får, och knappt nå hår har han heller på stjärten.
Husse är det mest fantastiska i hela världen, bortsett från att han är allergisk mot katter. Matte har däremot mummlat osammanhängande om hund. Hund! Stört värdelösa, tycker illrarna. Endera låter de massor, eller så springer de all världens väg direkt de ser en iller. Och så är så stora att illrar skulle kunna rymmas i deras munnar, vilket är dumt, för då når inte illrar upp att bita dem någon annan stans än i benen.
Men så kom dagen då det stod en minihund i hallen. Den ser ut som en riktig hund, men den är mycket mindre och den låter dessutom mycket mindre (den sover i illrarnas puffar). Den springer inte heller iväg, snarare tvärtom.
Illrarna är inte helt säkra på hur de ska hantera det här, så de har hitintills inte hanterat det alls. De sniffar på hund genom grinden mellan rummen, de snor hunds tuggben så fort de får chansen och ligger i hunds filtar så snart de kommer åt.
De är dock inte så säkra på att hund verkligen är hund, han beter sig mer som ett får. Fast det är klart, matte säger ju att han är en "sjätland sheepdåg". Phoenix säger att det är engelska och översätts till "stjärtfårhund". Ganska logiskt, med tanke på att han betar på dörrmattan, mattes farmors komatta och gräsmattan. Och så är han ullig som ett får, och knappt nå hår har han heller på stjärten.
Betande stjärtfårhund
Hund i illerpuff, trots att plats finnes så hänger den över kanten precis som en iller. Måste vara något som sitter i väggarna..
onsdag 12 september 2012
Some people never learn..
Dagligt scenario:
Aviendha kommer trippandes/gåendes fram till mig. Ställer en tass på min fot och ger mig en erfodrande blick. Om jag inte reagerar så kommer hon:
a) kraffsa på min fot och blänga på mig,
b) ställa sig på bakbenen och ta ett grävtag mot mitt smalben och blänga,
c) blänga på mig som om hon vore en sträng rektor som ertappat mig med att äta suddgummi och perlagoner under lektionstid.
Jag har testat det mesta. Jag har ignorerat henne (leder bara till upprepning av ovanstående alternativ), jag har försökt busa med henne (resulterar bara i upprepande av alternativ C), jag har försökt ge henne mat/godis/nytt vatten (alternativ C, hon är bra på det). Då inget av det tycks ge något resultat så faller jag tillbaka på det jag började göra när hon kom. Till mitt försvar så vill jag säga att illrar innan och efter henne har uppsökt människor för att bli upplyfta. Så ja. Jag lyfter upp henne.
I bästa fall så är hon stilla i tre sekunder, sen börjar hon maska runt som om hon blivit doppad i frätande syra för att bli nedsläppt. I värsta fall ser hon ut som om jag just berättat att jag tycker att apfekalier är ett underskattat dekorationsmaterial. Det hela slutar alltid med att hon, inom 15 sekunder från att hon plockades upp, ställs ner på golvet igen.
Nu har det ju hänt att jag spenderat några dagar ifrån illrarna under hennes levnadstid. En del gånger har jag ju även, som jag berättat, försökt göra andra saker. Inte sällan händer det att ovanstående scenario utspelas flera gånger samma dag.
Aviendha är, till dags dato räknat, 2302 dagar gammal. Det är strax över 6 år. Men för att inte riskera att överdriva så har jag alltså minst 2000 gånger lyft upp henne och (försökt) klia på henne när hon kommer fram och kraffsar/blänger på mig. Två gånger har hon stannat längre än 1 minut och bara sett måttligt plågad ut.
T-V-Å gånger. Av T-V-Å-T-U-S-E-N!
Man skulle ju kunna tycka att någon form av inlärning borde ha skett, att jag kommer lyfta upp henne om hon gör så och att hon således borde undvika att kraffsa på mig om hon nu inte vill bli upplyft.
Min teori är att hon är väl medveten om det, och snarare ser det som ett experiment i hur länge hon kan lura mig att tro att hon faktiskt vill ha någon form av social interaktion med mig.
Jag kan förstås inbilla mig, men ibland ser det ut som att hon mimar "sucker!" när jag ställer ner henne.
Aviendha kommer trippandes/gåendes fram till mig. Ställer en tass på min fot och ger mig en erfodrande blick. Om jag inte reagerar så kommer hon:
a) kraffsa på min fot och blänga på mig,
b) ställa sig på bakbenen och ta ett grävtag mot mitt smalben och blänga,
c) blänga på mig som om hon vore en sträng rektor som ertappat mig med att äta suddgummi och perlagoner under lektionstid.
Jag har testat det mesta. Jag har ignorerat henne (leder bara till upprepning av ovanstående alternativ), jag har försökt busa med henne (resulterar bara i upprepande av alternativ C), jag har försökt ge henne mat/godis/nytt vatten (alternativ C, hon är bra på det). Då inget av det tycks ge något resultat så faller jag tillbaka på det jag började göra när hon kom. Till mitt försvar så vill jag säga att illrar innan och efter henne har uppsökt människor för att bli upplyfta. Så ja. Jag lyfter upp henne.
I bästa fall så är hon stilla i tre sekunder, sen börjar hon maska runt som om hon blivit doppad i frätande syra för att bli nedsläppt. I värsta fall ser hon ut som om jag just berättat att jag tycker att apfekalier är ett underskattat dekorationsmaterial. Det hela slutar alltid med att hon, inom 15 sekunder från att hon plockades upp, ställs ner på golvet igen.
Nu har det ju hänt att jag spenderat några dagar ifrån illrarna under hennes levnadstid. En del gånger har jag ju även, som jag berättat, försökt göra andra saker. Inte sällan händer det att ovanstående scenario utspelas flera gånger samma dag.
Aviendha är, till dags dato räknat, 2302 dagar gammal. Det är strax över 6 år. Men för att inte riskera att överdriva så har jag alltså minst 2000 gånger lyft upp henne och (försökt) klia på henne när hon kommer fram och kraffsar/blänger på mig. Två gånger har hon stannat längre än 1 minut och bara sett måttligt plågad ut.
T-V-Å gånger. Av T-V-Å-T-U-S-E-N!
Man skulle ju kunna tycka att någon form av inlärning borde ha skett, att jag kommer lyfta upp henne om hon gör så och att hon således borde undvika att kraffsa på mig om hon nu inte vill bli upplyft.
Min teori är att hon är väl medveten om det, och snarare ser det som ett experiment i hur länge hon kan lura mig att tro att hon faktiskt vill ha någon form av social interaktion med mig.
Jag kan förstås inbilla mig, men ibland ser det ut som att hon mimar "sucker!" när jag ställer ner henne.
måndag 10 september 2012
Phoenix stjälper till i matlagningen
Vaddå "inga djur i skafferiet"? Hur ska ni annars hitta något här?!
Fiskbullar är säkert såååhäääääär gott!
lördag 8 september 2012
Veterinärbesöket - vi kom, vi såg, vi skakade
Camaro lever.
Hos veterinären röntgades tassen utan att vi kunde hitta något konstigt i den. Därför bestämdes det att den skulle öppnas. 'Maromusen charmade stetoskopen av samtliga veterinärer, så till den grad att det blev folkansamling i det lilla undersökningsrummet där alla ville klämma, känna och utbrista varierade långdragna vokaler i kombination med positiva adjektiv. Själv var han så storögd av uppståndelsen att han borde fått ett stödbandage om ögonen för att inte riskera att det skulle trilla ur huvudet på honom.
Hur som, tassen öppnades och spolades. Och som vi befarade kunde man inte hitta något i den. Killen skickades hem med smärtstillande och inflammationsdämpande och det halmstrå till hopp vi har om att en retning av såret ska få det att läka ut och/eller att det som eventuellt är där i kom ut ändå, bara att det missades.
Väl hemma ansåg Camaro att det varit en lång, och skräckelrik dag varvid han helt sonika klättrade upp till mattes axel och lade sig. Trots att matte stod upp vid en bänk. Varje försök att ställa ner honom på golvet slutade med att han klättrade upp igen. Normalt brukar jag föredra att inte ha en iller i famnen när jag ska äta, sortera post eller vika tvätt, men ibland måste man göra undantag.
Idag, 4 dagar efter ingreppet, är tassen stor, men inte ilsket rödinflammerad, vilket den var igår. Vi får helt enkelt se hur det blir.
Hos veterinären röntgades tassen utan att vi kunde hitta något konstigt i den. Därför bestämdes det att den skulle öppnas. 'Maromusen charmade stetoskopen av samtliga veterinärer, så till den grad att det blev folkansamling i det lilla undersökningsrummet där alla ville klämma, känna och utbrista varierade långdragna vokaler i kombination med positiva adjektiv. Själv var han så storögd av uppståndelsen att han borde fått ett stödbandage om ögonen för att inte riskera att det skulle trilla ur huvudet på honom.
Hur som, tassen öppnades och spolades. Och som vi befarade kunde man inte hitta något i den. Killen skickades hem med smärtstillande och inflammationsdämpande och det halmstrå till hopp vi har om att en retning av såret ska få det att läka ut och/eller att det som eventuellt är där i kom ut ändå, bara att det missades.
Väl hemma ansåg Camaro att det varit en lång, och skräckelrik dag varvid han helt sonika klättrade upp till mattes axel och lade sig. Trots att matte stod upp vid en bänk. Varje försök att ställa ner honom på golvet slutade med att han klättrade upp igen. Normalt brukar jag föredra att inte ha en iller i famnen när jag ska äta, sortera post eller vika tvätt, men ibland måste man göra undantag.
Idag, 4 dagar efter ingreppet, är tassen stor, men inte ilsket rödinflammerad, vilket den var igår. Vi får helt enkelt se hur det blir.
När matte damsuger fastnar illrar även under soffor
Som bekant kan dammsugning föranleda illerförlösning från element. I måndags skulle matte dammsuga, för säkert gång nr 250 sedan Camaro flyttade in. Den här gången blev han så skraj att han fastnade under soffan.
En masonitskiva har spikats fast under soffan i förebyggande syfte, då vi inte är mer än medelmåttigt förtjust i att illrar gömmer allt från pennor till strumpor under soffan om de får möjlighet. Detta innebär att det finns ett mellanrum mellan soffa och golv motsvarande ca 3cm. Och där klämde Camaro in sig för att undkomma dammsugaren. Fast att dammsugaren inte ens befann sig i samma rum.
Så. Illerförlösning it was. Igen. Även denna gång är jag ytterst tveksam till om han själv hade kunnat ta sig lös på egen tass.
Snart måste han nog bo i en transportbur varje gång jag ska dammsuga, det är inte hållbart att riskera att dra en svans eller ett bakben ur led lite då och då för att han kör fast i möblemanget i strävan att fly damsugaren.
Man skulle även kunna betrakta detta problem som ett incitament till införskaffande av ny dammsugare, en tystare. För hur ska husse kunna neka matte en ny dammsugare fast den gamla fungerar, om illern skulle må bättre av det? Det gäller att se det positiva i tillvaron sägs det ju.
En masonitskiva har spikats fast under soffan i förebyggande syfte, då vi inte är mer än medelmåttigt förtjust i att illrar gömmer allt från pennor till strumpor under soffan om de får möjlighet. Detta innebär att det finns ett mellanrum mellan soffa och golv motsvarande ca 3cm. Och där klämde Camaro in sig för att undkomma dammsugaren. Fast att dammsugaren inte ens befann sig i samma rum.
Så. Illerförlösning it was. Igen. Även denna gång är jag ytterst tveksam till om han själv hade kunnat ta sig lös på egen tass.
Snart måste han nog bo i en transportbur varje gång jag ska dammsuga, det är inte hållbart att riskera att dra en svans eller ett bakben ur led lite då och då för att han kör fast i möblemanget i strävan att fly damsugaren.
Man skulle även kunna betrakta detta problem som ett incitament till införskaffande av ny dammsugare, en tystare. För hur ska husse kunna neka matte en ny dammsugare fast den gamla fungerar, om illern skulle må bättre av det? Det gäller att se det positiva i tillvaron sägs det ju.
torsdag 30 augusti 2012
Tassen - en följetång av oändlig karaktär
Jag har nämnt Camaros tass förr, men för er med en minneskapacitet motsvarande en morot så har lillkillen haft ett inflammerat sår på trampdynan. Det här upptäcktes i vintras och vi testade olika typer av behandling och två typer av antibiotika innan vi fick rådet att avvakta och hoppas att det skulle läka av sig självt. Att ge det tid att värka ut den skit som var där inne.
Misstanken var då att det rör sig om ett främmande föremål i trampdynan, typ en sticka eller liknande. Det läker inte av sig självt, och nu när rötmånaden äntligen är slut så känner jag inte att det är hållbart att vänta längre. Kruxet är bara att den lokala veterinären enbart har möjlighet att ge narkosgas till större djur, så på tisdag beger vi oss 18 mil till länets huvudstad för att operera tass.
I normala fall är jag inte jättenojjig inför veterinärbesök, men Camaro har ju oturen att komma från en släkt med en del hjärtproblem. Sådant rimmar illa med sövning = orolig matte. Dessutom så är risken ganska stor att man inte hittar något alls i själva tassen, och att man då bara tillfogat ett ännu större trauma som kommer ha svårt att läka för att det sitter så dumt till. Under en tass. En tass som han står på och går med, på golv, i filtar och annan smuts.
Och mitt i allt känns det så löjligt. En förbannad (trolig) sticka. Ett lidande, en operation, en risk, en läkprocess och några tusenlappar för en sticka. En sticka som vi kanske inte ens hittar.
Stackars, älskade 'Maromus!
Misstanken var då att det rör sig om ett främmande föremål i trampdynan, typ en sticka eller liknande. Det läker inte av sig självt, och nu när rötmånaden äntligen är slut så känner jag inte att det är hållbart att vänta längre. Kruxet är bara att den lokala veterinären enbart har möjlighet att ge narkosgas till större djur, så på tisdag beger vi oss 18 mil till länets huvudstad för att operera tass.
I normala fall är jag inte jättenojjig inför veterinärbesök, men Camaro har ju oturen att komma från en släkt med en del hjärtproblem. Sådant rimmar illa med sövning = orolig matte. Dessutom så är risken ganska stor att man inte hittar något alls i själva tassen, och att man då bara tillfogat ett ännu större trauma som kommer ha svårt att läka för att det sitter så dumt till. Under en tass. En tass som han står på och går med, på golv, i filtar och annan smuts.
Och mitt i allt känns det så löjligt. En förbannad (trolig) sticka. Ett lidande, en operation, en risk, en läkprocess och några tusenlappar för en sticka. En sticka som vi kanske inte ens hittar.
Stackars, älskade 'Maromus!
Den onda tassen (pun intended)
söndag 26 augusti 2012
Försöka duger inte
Eftersom djuren sovit hela dagen så tyckte matte att det var dags för lite aktivering. Under förevändningen "förena nytta med nöje" hälls all smutstvätt ut på vardagsrumsgolvet för sortering. Iller hämtas. Iller placeras mitt i högen av smutstvätt.
Iller: Vad fan tror du att du håller på med?!
Matte: Aktivering, jag trodde att..
Iller: Ska DETTA vara aktivering?!!
Matte: Ja, alltså..
Iller: ÄR DU INTE RIKTIGT KLOK MÄNNISKA?!
Matte: Skit i det då!
Iller: Ja, det tänker jag göra *lämnar demonstrativt platsen*
Matte: *ropar efter illern* Himla roligt husdjur jag har då!
Iller: *skriker tillbaka *Himla värdelös människa jag har då!
Jag tror inte att någon av oss svarar riktigt bra på väderleken. Eller något.
Iller: Vad fan tror du att du håller på med?!
Matte: Aktivering, jag trodde att..
Iller: Ska DETTA vara aktivering?!!
Matte: Ja, alltså..
Iller: ÄR DU INTE RIKTIGT KLOK MÄNNISKA?!
Matte: Skit i det då!
Iller: Ja, det tänker jag göra *lämnar demonstrativt platsen*
Matte: *ropar efter illern* Himla roligt husdjur jag har då!
Iller: *skriker tillbaka *Himla värdelös människa jag har då!
Jag tror inte att någon av oss svarar riktigt bra på väderleken. Eller något.
onsdag 1 augusti 2012
tisdag 17 juli 2012
Hotell Supermus - All inclusive, ferret style
När andra hotellkedjor sätter stjärnor efter förekomst av tennisbanor och läge så sätter vi stjärnor efter vilka serviceförmåner som finns i form av promenadmöjligheter, allmän aktivering och veterinärvistelser.
För inte kan man ha varit uppe i Norrland utan att besöka en Norrländsk Veterinär. Inkvarterade Belsebub har fått en infektion i förhuden och någon form av ögoninflammation, så det var bara att lämna kollegorna mitt i fikat och fara till distriktsveterinären.
Valle fick följa med som moraliskt stöd och referensmaterial. Det behövdes eftersom den Norrländska Veterinären inte sett en iller förut. Barnen charmade stetoskopet av nämnd veterinär.
Valle blev så betagen av resan till veterinären i Hede att han fortfarande nynnar på Homage åt Hede, som lämpligt nog spelades i bilen. Nu ska vi bara få rätsida på Belsebub också.
För inte kan man ha varit uppe i Norrland utan att besöka en Norrländsk Veterinär. Inkvarterade Belsebub har fått en infektion i förhuden och någon form av ögoninflammation, så det var bara att lämna kollegorna mitt i fikat och fara till distriktsveterinären.
Valle fick följa med som moraliskt stöd och referensmaterial. Det behövdes eftersom den Norrländska Veterinären inte sett en iller förut. Barnen charmade stetoskopet av nämnd veterinär.
Valle blev så betagen av resan till veterinären i Hede att han fortfarande nynnar på Homage åt Hede, som lämpligt nog spelades i bilen. Nu ska vi bara få rätsida på Belsebub också.
torsdag 5 juli 2012
Payback
När matte och husse besökte Thai-landet så fick Tant Hanna utstå djuriska prövningar, bokstavligt talat. Nu är det hög tid att betala den skuld vi står i då Tant Hanna och Tant Hannas man ska till Norge och bestiga berg.
I skrivande stund är Tanten i egen hög tantighet påväg med sina pälsbarn till Hotell Supermus. Fick nyss ett MMS, de åker med tåg nr. 666. Själve Hin Håles nummer.
I skrivande stund är Tanten i egen hög tantighet påväg med sina pälsbarn till Hotell Supermus. Fick nyss ett MMS, de åker med tåg nr. 666. Själve Hin Håles nummer.
Is it a sign?
onsdag 4 juli 2012
Försöka duger
Aviendha: *ser svimfärdig ut* Ge.. mig...grädde...
Matte: Eh, nej. Du fick medicinen för en timme sedan.
Aviendha: *påtagligt mindre svimfärdig* Men jag är döende, ge mig grädden!
Matte: Sluta, du har redan fått säger jag.
Aviendha: Har jag ju inte, din senila imbecill!
Matte: Hörru, din kvällsmedicin är avbockad på listan!
Aviendha: Gå dö
Matte: Du behöver inte vara otrevlig, din lilla bedragare
Aviendha: Can't blame a ferret for trying
Matte: Eh, nej. Du fick medicinen för en timme sedan.
Aviendha: *påtagligt mindre svimfärdig* Men jag är döende, ge mig grädden!
Matte: Sluta, du har redan fått säger jag.
Aviendha: Har jag ju inte, din senila imbecill!
Matte: Hörru, din kvällsmedicin är avbockad på listan!
Aviendha: Gå dö
Matte: Du behöver inte vara otrevlig, din lilla bedragare
Aviendha: Can't blame a ferret for trying
tisdag 3 juli 2012
Att ta sig friheter
Det har ju rått en viss, om än låg, osäkerhet kring vilket odjur som orsakat massförstörelse på köksbordet. Man anses ju oskyldig tills motsatsen är bevisad bortom rimligt tvivel.
Allt rimligt tvivel försvann häromdagen när jag är påväg ut genom dörren och hör något i köket och ser detta:
Camaro, olovlig bestigning av köksbord
Tanken med rutinen var skadeförebyggande, någonstans så har herren på bilden fått för sig att köksbordet faller under allemansrätten. Påpekade att vårt privata köksbord inte är en allmän plats dit allmänheten, inklusive husdjur, har tillträde.
I natt när husse kommer hem från jobbet ligger illerjäveln och sover - mitt på bordet.
Jag tolkar det som att han inte håller med.
måndag 2 juli 2012
Sommartider hej, hej?!
Man vet att sommarvädret är uselt när illern anlägger vinterpäls i början av juli.
söndag 17 juni 2012
Får får iller
Ingen sovplats är fulländad förrän Fåret är på plats. Det fula fåret som kom i påsen med 4 andra mjukdjur av McDonalds-typ och kostade 5kr på Kupan i Skara.
Vars ljudlåda har skurit och batteriet är på upphällningen.
Phoenix älskade får.
Vars ljudlåda har skurit och batteriet är på upphällningen.
Phoenix älskade får.
lördag 16 juni 2012
Uppföljning projekt kruka
Inatt har vi haft ett djur på köksbordet. Ett saltkar låg på sidan, en tuss päls hade fastnat på duken och en prydnad har puttats ner på golvet.
MEN KRUKAN STÅR KVAR, ORÖRD!
Man ska inte ropa hej förän man har ett bäcken men.... Jag vinner, illerjävlar!
Nu återstår att testa om lösningen håller för vardagsrumsfönstret. Ska bara hitta en planta som är precis så ful att jag inte blir ledsen om den dör, men precis så fin att jag kan leva med att ha den ståendes där om den överlever. Urvalsprocessen är påbörjad. Återkommer.
MEN KRUKAN STÅR KVAR, ORÖRD!
Man ska inte ropa hej förän man har ett bäcken men.... Jag vinner, illerjävlar!
Nu återstår att testa om lösningen håller för vardagsrumsfönstret. Ska bara hitta en planta som är precis så ful att jag inte blir ledsen om den dör, men precis så fin att jag kan leva med att ha den ståendes där om den överlever. Urvalsprocessen är påbörjad. Återkommer.
torsdag 14 juni 2012
måndag 4 juni 2012
Ny förstörelse
Idag var supermusarna superbilliga. De dödade en mycket kär lampa som jag fått av husse.
Förbannade djurhelveten, det är vad de är. Eller rättare sagt, det är vad Camaro är.
Förbannade djurhelveten, det är vad de är. Eller rättare sagt, det är vad Camaro är.
söndag 3 juni 2012
Krukor och flygplanslim
Man brukar ju säga att nöden är kreativitetens moder och det stämmer bra.
Nöden stavas "husdjur".
Dessa högt älskade husdjur har ju, som ni uppmärksama läsare noterat, slaktat lite blommor på slutet genom att bestiga köksbord. Den nya soffan ger dem dessutom fri lejd á la autobahn upp på en fönsterbräda vars blommor har evakuerats.
Jag vet många illerägare som helt sonika bytt ut blommorna mot platsblommor/prydnader/kala fönsterbrädor. Men dum som jag är så kan jag inte sluta envisas med att försöka. Planen är därför att ha en hög, smal kruka som inte går att välta.
Krukor införskaffades och vält-säkrades medelst platta, snöre och flygplansklassat komponentlim. Lyckas illrarna slita lös det så har flygindustrin rejäla säkerhetsbrister.
Undersidan av hög, smal, ovältbar kruka
Tanken är att knyta fast krukorna genom att dra dess snören mellan fönstret och fönsterbrädan och fästa i något lämpligt därunder. Försökte först att borra hål för snöret, men efter att ha knäckt tre borr och endast kommit 1,3mm ner i krukan så gav jag upp planen. Materialet är så hållfast att det borde fungera utmärkt som värmesköld på rymdfärjor (och med tanke på det facila priset av 20sek skulle NASA kunna återuppta sitt rymdprogram).
Nu återstår bara att plantera något, gärna oömt, i krukorna och inviga dem. Återkommer med resultatet så snart vädret medger omplantering.
tisdag 29 maj 2012
När matte damsuger fastnar illrar bakom elementen
Camaro är ju som bekant en lättskräcklad mus. Häromdagen slog vi nog någon sorts rekord, dock osäker på vilken kategori det gällde och vad vinsten var. Hur som helst. Matte skulle damsuga. Damslusken är det ondaste av de onda i hela den kända världen enligt Camaro. Man kan ju tycka att man borde vänja sig efter några år, men icke. Jag kan inte ens starta en damsugare i 2 minuter på övervåningen i ett stängt rum utan att han ligger och trycker under byrån när jag går ner efteråt.
Den här gången skulle jord, för ovanlighetens skull, damsugas upp. Camaro blev överaskad av damsugaren som startade i samma rum som han själv och flög iväg i hastigheter som skulle göra greyhounds avundsjuka. Sen var han borta.
Vände upp och ner på hela nedre våningsplanet i huset utan att hitta 'Maro. Kikar för femte gången in under byrån och får då syn på något svart och lurvigt som sticker ut från elementet. Mycket riktigt, det svarta lurviga är tippen på en svans, och där bakom elementet är Camaro lodrätt fastklämd, likt en fluga mellan en flugsmälla och ett köksskåp.
Efter lite om och men lyckas jag lirka fram ett bakben, tar gemensamt tag om nämnda ben och svans, tar spjärn mot väggen och bryter ut elementet allt som möjligtvis kan gå och drar ut illern. Ungefär där någonstans, när jag sitter på golvet och förlöser min iller från elementets varma, mörka baksida, så undrar jag återigen varför jag inte skaffade vandrande pinnar.
Det är sannerligen inte lätt att vara liten och rädd för damsugaren.
Den här gången skulle jord, för ovanlighetens skull, damsugas upp. Camaro blev överaskad av damsugaren som startade i samma rum som han själv och flög iväg i hastigheter som skulle göra greyhounds avundsjuka. Sen var han borta.
Vände upp och ner på hela nedre våningsplanet i huset utan att hitta 'Maro. Kikar för femte gången in under byrån och får då syn på något svart och lurvigt som sticker ut från elementet. Mycket riktigt, det svarta lurviga är tippen på en svans, och där bakom elementet är Camaro lodrätt fastklämd, likt en fluga mellan en flugsmälla och ett köksskåp.
Efter lite om och men lyckas jag lirka fram ett bakben, tar gemensamt tag om nämnda ben och svans, tar spjärn mot väggen och bryter ut elementet allt som möjligtvis kan gå och drar ut illern. Ungefär där någonstans, när jag sitter på golvet och förlöser min iller från elementets varma, mörka baksida, så undrar jag återigen varför jag inte skaffade vandrande pinnar.
Det är sannerligen inte lätt att vara liten och rädd för damsugaren.
måndag 28 maj 2012
Onda planer, skit också.
Man ska inte klaga på att ens djur är rumsrena, absolut inte. Och det är inte det som är tanken. Men när de bajsar 9 av 10 gånger på en och samma låda så blir det lite jobbigt.
Illrar bajsar var fjärde timme på ett ungefär. Det är 6 gånger per dygn. Jag har tre, det blir 18 gånger per dygn. Och då har jag nog räknat lågt. Tänk dig 16 bajsar i en och samma låda. De får inte plats = man får tömma flera gånger per dag. Morgon, lunch, tidig kväll, sen kväll och eventuellt natt (när husse jobbar sådana tider).
Det är nästan så att jag tror att de har räknat ut det, att det är en del i en större plan. Planen "Hur vi ska driva matte till vansinnets rand, så många gånger som möjligt".
De övergav den förra delplanen där de konsekvent tvärvägrade att gå på en låda. Bara en missades, av alla. Gissa vilken? Just densamma som den som de nu tvärvägrar att låta bli att bajsa i.
Det är inte frågan om OM de kommer att driva mig till vansinnets rand och över den, det är frågan om NÄR.
Illrar bajsar var fjärde timme på ett ungefär. Det är 6 gånger per dygn. Jag har tre, det blir 18 gånger per dygn. Och då har jag nog räknat lågt. Tänk dig 16 bajsar i en och samma låda. De får inte plats = man får tömma flera gånger per dag. Morgon, lunch, tidig kväll, sen kväll och eventuellt natt (när husse jobbar sådana tider).
Det är nästan så att jag tror att de har räknat ut det, att det är en del i en större plan. Planen "Hur vi ska driva matte till vansinnets rand, så många gånger som möjligt".
De övergav den förra delplanen där de konsekvent tvärvägrade att gå på en låda. Bara en missades, av alla. Gissa vilken? Just densamma som den som de nu tvärvägrar att låta bli att bajsa i.
Det är inte frågan om OM de kommer att driva mig till vansinnets rand och över den, det är frågan om NÄR.
onsdag 23 maj 2012
Ferret Vs. Human 2-1
Illrar tog sig upp på bord via dåligt utformade stolar (1-0). Matte och husse köpte nytt bord med nya stolar (1-1). Mycket fina stolar. Sköna också. Vi trodde verkligen att vi skulle komma överens, Börje Ek och vi. Han hade ju inga tvärpinnar.
Börje Ek har däremot en dyna. Det borde ju husse och matte ha kunnat räkna ut med rektum att illrar skulle utnyttja för onda syften.
En måndag morgon när matte snubblar in i köket finner hon 2 liter vatten med tillhörande snittblommor fördelat över bord och golv samt en nyvattnad blomkruka spridd över den obehandlade ekskivan och Börje Eks en gång så vita dynor (2-1). Det var även den måndagen matte lade ut en bortskänkesannons på facebook med förtur till djurförsök av plågsam natur och tvivelaktig karaktär.
Vi behöver gå i parterapi för att få förhållandet med Börje att fungera känner jag.
Börje Ek har däremot en dyna. Det borde ju husse och matte ha kunnat räkna ut med rektum att illrar skulle utnyttja för onda syften.
En måndag morgon när matte snubblar in i köket finner hon 2 liter vatten med tillhörande snittblommor fördelat över bord och golv samt en nyvattnad blomkruka spridd över den obehandlade ekskivan och Börje Eks en gång så vita dynor (2-1). Det var även den måndagen matte lade ut en bortskänkesannons på facebook med förtur till djurförsök av plågsam natur och tvivelaktig karaktär.
Vi behöver gå i parterapi för att få förhållandet med Börje att fungera känner jag.
onsdag 16 maj 2012
onsdag 9 maj 2012
Saker du inte hade gjort om du inte hade iller
Ditt val av köksstol hade inte till 97% baserats på stolens avsaknad av tvärgående stödpinnar mellan stolsbenen. Illrar använder sådana till onda syften (läs: klättra upp på köksbordet och sen gå helt bärsärk på allt inom räckhåll).
Pedagogisk bild
Om du blir djupt tillfredställd av vetskapen att det när som helst kan ske en attack som tar död på blommor och lampor som du får städa upp när du kommer hem så föreslår jag stolen till vänster.
Skulle du vara av åsikten att föregående vore ungefär det sämsta sättet att avsluta en lång dag på jobbet så rekommenderar jag barstolar. Om sådana inte finns att tillgå så kan stolen till höger fungera, beroende på illerns akrobatiska förmågor.
tisdag 8 maj 2012
Upphetsning i möbelformat
Vi vet att vi lovade en uppdatering, vi är ju ändå färdiga med allt det där vi sade att vi skulle göra.
Men.
Nu är det som så att matte och husse gått och skaffat en ny soffa. E-n-N-y-S-o-f-f-a! Alla vet ju att soffor är den i särklass bästa möbeln ett hem kan innehålla. Det här är ungefär det roligaste som hänt sedan en man som heter Ove uppmärksammade det fruktansvärda lurendrejeriet som berövar oss hälften av varje ruta After Eight (hälften!).
Vi har av förklarliga och ovan redovisade skäl helt enkelt inte tid att sitta här och uppdatera bloggen. Livet handlar ju om prioriteringar. Blogginlägg med.
Hörshej.
Men.
Nu är det som så att matte och husse gått och skaffat en ny soffa. E-n-N-y-S-o-f-f-a! Alla vet ju att soffor är den i särklass bästa möbeln ett hem kan innehålla. Det här är ungefär det roligaste som hänt sedan en man som heter Ove uppmärksammade det fruktansvärda lurendrejeriet som berövar oss hälften av varje ruta After Eight (hälften!).
Vi har av förklarliga och ovan redovisade skäl helt enkelt inte tid att sitta här och uppdatera bloggen. Livet handlar ju om prioriteringar. Blogginlägg med.
Hörshej.
torsdag 3 maj 2012
Hemma!
Vi är hemma. Återkommer snart, vi har hörn som ska sniffas, påsar som ska stjälas, skåp att rymma in i. Eventuellt ska husse få ett tåbett, vi (läs Phoenix) har ju en image att upprätthålla.
fredag 13 april 2012
Lika bra att be om ursäkt på förhand..
Kära Tant Hanna.
Du är högst värdefull och älskad och jag kan inte med ord be om ursäkt för vad jag nu kommer att utsätta dig för under de kommande 18 dagarna.
Aviendha kommer att anklaga dig för att snåla med grädden. Phoenix kommer att muttra över den respektlöshet han bemöts med, sen kommer han demonstrativt att bita valfri tå i hörnet. Camaro kommer att göra tre saker; säga "...vaaa..?", springa fram och tillbaka alternativt ligga under en byrå och trycka och säga "mat!". Sen bör du räkna med att de bajsar bredvid lådan samtidigt som de hånflinar och att de kommer kasta glåpord över avspärrningen till dina illrar.
Medan jag skriver detta så ligger Aviendha och Camaro förväntansfullt i varsin hängmatta i transportburken och Phoenix har redan två gånger grävt ur betydande delar av kattsanden i lådan i burken. Jag är glad att jag och husse ska åka 11947km bort, då kanske vi inte kommer höra avgrundsvrålet när vår illervakt sliter av sig håret och dunkar huvudet i väggen. Kanske.
Tant, jag står härmed i evig skuld till dig. Jag vet inte hur jag ska kunna betala igen detta, spontant så känner jag att min förstfödde och en njure inte riktigt räcker till.
We owe you, big time.
Matte och husse åker härmed till thai-landet och eftersom sekreteraren rymmer så blir det bloggtorka tills sekreteraren kommer hem och kan uppfylla sina plikter igen.
Du är högst värdefull och älskad och jag kan inte med ord be om ursäkt för vad jag nu kommer att utsätta dig för under de kommande 18 dagarna.
Aviendha kommer att anklaga dig för att snåla med grädden. Phoenix kommer att muttra över den respektlöshet han bemöts med, sen kommer han demonstrativt att bita valfri tå i hörnet. Camaro kommer att göra tre saker; säga "...vaaa..?", springa fram och tillbaka alternativt ligga under en byrå och trycka och säga "mat!". Sen bör du räkna med att de bajsar bredvid lådan samtidigt som de hånflinar och att de kommer kasta glåpord över avspärrningen till dina illrar.
Medan jag skriver detta så ligger Aviendha och Camaro förväntansfullt i varsin hängmatta i transportburken och Phoenix har redan två gånger grävt ur betydande delar av kattsanden i lådan i burken. Jag är glad att jag och husse ska åka 11947km bort, då kanske vi inte kommer höra avgrundsvrålet när vår illervakt sliter av sig håret och dunkar huvudet i väggen. Kanske.
Tant, jag står härmed i evig skuld till dig. Jag vet inte hur jag ska kunna betala igen detta, spontant så känner jag att min förstfödde och en njure inte riktigt räcker till.
We owe you, big time.
Matte och husse åker härmed till thai-landet och eftersom sekreteraren rymmer så blir det bloggtorka tills sekreteraren kommer hem och kan uppfylla sina plikter igen.
Kusin vitamin och pjäxan
Camaro har en kusin. Egentligen är de mest släkt med släkten men i den släkten så finns ett par fundamentala släktdrag; den långa snoken (som alltid ska läggas i blöt) och det faktum att de endast tycks ha två hjärnceller och dessa är osams. Valle och Camaro delar dessa grundläggande släktdrag kan vi väl säga.
Kusin Vitamin (eller som Camaro säger, kufiin vitamiiin) bor hos Tant Hanna och läget där är väl ungefär som här; det finns snygga, smarta, kreativa och fantastiska illrar där. Och så finns Valle.
Den hussen hade i vilket fall förlustat sig medelst alpin skidåkning. Väl hemkommen så ställer han väskan med pjäxorna uppe på skoskåpet och lämnar hemmet. Vad han sedan upptäcker är att illrarna under hans frånvaro våldat upp den nedvälta pjäxväskan. Kraffsat på allt som gick att kraffsa på och pestat i allmänhet. Alla utom Valle. Istället för att härja som alla andra så tyckte han att det var en bra idé att praktisera som eremitkräfta.
Där låg han. Mitt på hallgolvet med bakkroppen nedkörd i en pjäxa och kom inte lös. Det arma djuret hade fastnat och kunde inte heller kravla sig framåt med framtassarna för att pjäxan vägde för mycket. Han tyckte inte att det var så roligt att vara erimitkräfta, de kan ju inte bajsa eller kissa någon annan stans än i sin pjäxa. Eller skal, vad de nu väljer att bo i.
Livet är inte lätt när man är från, eller har släkt ifrån Hä-hä-hä-härryda.
Kusin Vitamin (eller som Camaro säger, kufiin vitamiiin) bor hos Tant Hanna och läget där är väl ungefär som här; det finns snygga, smarta, kreativa och fantastiska illrar där. Och så finns Valle.
Den hussen hade i vilket fall förlustat sig medelst alpin skidåkning. Väl hemkommen så ställer han väskan med pjäxorna uppe på skoskåpet och lämnar hemmet. Vad han sedan upptäcker är att illrarna under hans frånvaro våldat upp den nedvälta pjäxväskan. Kraffsat på allt som gick att kraffsa på och pestat i allmänhet. Alla utom Valle. Istället för att härja som alla andra så tyckte han att det var en bra idé att praktisera som eremitkräfta.
Där låg han. Mitt på hallgolvet med bakkroppen nedkörd i en pjäxa och kom inte lös. Det arma djuret hade fastnat och kunde inte heller kravla sig framåt med framtassarna för att pjäxan vägde för mycket. Han tyckte inte att det var så roligt att vara erimitkräfta, de kan ju inte bajsa eller kissa någon annan stans än i sin pjäxa. Eller skal, vad de nu väljer att bo i.
Livet är inte lätt när man är från, eller har släkt ifrån Hä-hä-hä-härryda.
söndag 8 april 2012
Påskris
Nu har det ju varit påsk och allt, och till påsken så har man påskris. Phoenix menar dock att han har påskris året runt och att det inte alls är knutet till påsken.
Påskris. Pås-kris. Same same but different som de skulle ha sagt i Thailand.
Phoenix har definitivt en pås-kris, det finns för få plastpåsar i hans liv. Därför tog det 15 sekunder från att den nybytta sopkorgen ställdes på golvet till att han låg och åmade i den. Det är inte lätt när man är liten och påslös. Och mitt i fällning.
Påskris. Pås-kris. Same same but different som de skulle ha sagt i Thailand.
Phoenix har definitivt en pås-kris, det finns för få plastpåsar i hans liv. Därför tog det 15 sekunder från att den nybytta sopkorgen ställdes på golvet till att han låg och åmade i den. Det är inte lätt när man är liten och påslös. Och mitt i fällning.
lördag 7 april 2012
666
Idag är det 6 år, 6 månader och 6 dagar sedan matte och Chade gick och skaffade en husse. I 6 år, 6 månader och 6 dagar har illrar och matte uppfostrat, lekt, myst, bråkat och levt med husse och vi kan nu säga att han är världens typ bästa husse.
Ingen ger grädde som husse. Ingen ger illermassage som husse. Ingen slarvrensar lådor som husse. Även om Aviendha, Phoenix och Camaro inte var med vid själva införskaffandet av husse så förvaltar de väl det arv Chade lämnde efter sig.
Kära husse, vi säger det sällan (Aviendha undantagen) men vi älskar dig. Rätt mycket med.
Så. Nu när det var sagt så kan vi väl återgå till viktigare saker som när nästa vitaminpasta serveras eller hur tusan matte hittar de gömda strumporna. Någon?
Ingen ger grädde som husse. Ingen ger illermassage som husse. Ingen slarvrensar lådor som husse. Även om Aviendha, Phoenix och Camaro inte var med vid själva införskaffandet av husse så förvaltar de väl det arv Chade lämnde efter sig.
Kära husse, vi säger det sällan (Aviendha undantagen) men vi älskar dig. Rätt mycket med.
Så. Nu när det var sagt så kan vi väl återgå till viktigare saker som när nästa vitaminpasta serveras eller hur tusan matte hittar de gömda strumporna. Någon?
måndag 2 april 2012
Saker som inte hade inträffat om du inte ägde iller #5011
Om du har en iller i ett badrum och serverar den vatten så kommer du att upptäcka att djuret istället kommer välja att vålda bort silen till golvbrunnen för att gräva i och/eller dricka snuskvattnet i vattenlåset.
Jag har sagt det förr och jag upprepar; illrar är äckliga djur.
tisdag 27 mars 2012
Return of the diskmaskinsmonster
Att plocka ur diskmaskinen är ingen uppgift att ta lätt på. Straffet för att lämna den obevakad är att den omedelbart fylls av illrar. Illrar som dessutom inte behagar att kliva ur när matte är sen till jobbet.
Mördargrepp på diskarm - check!
Bestickkorg- check
Poseringspaus - check!
tisdag 20 mars 2012
Två illrar och en plastpåse
Det finns få saker som är så underhållande som påsar. Man kan gräva på dem. Man kan bära iväg dem. Man kan krypa in och slåss i dem. Möjligheterna är oändliga!
Det börjar med försiktigt kraffsande...
..fortsätter med nyfiket undersökande..
..urartar i akrobatiska övningar...
..och avslutas med ett trött djur och en hårig platspåse.
måndag 19 mars 2012
Bye Bye Balls!
Idag har vi varit hos veterinären igen. Förutom tassundersökning stod kastration på schemat. Camaro är sedan tidigare kemiskt kastrerad, vilket nu har gått ut och killen stinker svettstrumpa. Phoenix är både kirurgiskt och kemiskt kastrerad, men fortfarande manligast i stan. Vi satsar på 'tredje gången gillt'.
Här är förrättningsunderlaget. Lägg märke till diagnosen. You can take the balls out of the ferret but... ja, ni förstår poängen.
Bye bye balls, torrjuck, pungning och hemska doft!
söndag 18 mars 2012
Skräcklad mus
Igår spenderade djuren hela dagen ute i stallet medan matte och husse vände upp och ner på hemmet medelst damslusk och mopp. Aviendha och Phoenix poppade igenkännande och skuttade runt. Camaro försökte bryta sig ut efter 45 sekunder.
När de väl plockas in så poppar Aviendha och Phoenix återigen igenkännande och skuttar runt (plus att de äter och dricker som om de aldrig sett föda. Äta utomhus? I stallet?! Det går ju inte!). Camaro springer iväg till byrån och ligger sedan och trycker under den i över en timme. Precis som han alltid gör när något som inte ingår i den dagliga rutinen inträffar. Som damsugning. Ommöblering. Besök av fler än 2 personer samtidigt. Stallvistelse.
Det är inte lätt att vara liten och livrädd för livet.
När de väl plockas in så poppar Aviendha och Phoenix återigen igenkännande och skuttar runt (plus att de äter och dricker som om de aldrig sett föda. Äta utomhus? I stallet?! Det går ju inte!). Camaro springer iväg till byrån och ligger sedan och trycker under den i över en timme. Precis som han alltid gör när något som inte ingår i den dagliga rutinen inträffar. Som damsugning. Ommöblering. Besök av fler än 2 personer samtidigt. Stallvistelse.
Det är inte lätt att vara liten och livrädd för livet.
tisdag 13 mars 2012
Supermus Education Inc.
Idag har vi styrt brumbrum mot Slottegymnasiet och spenderat några timmar med att hjärntvätta stackars naturbrukselever. I egenskap av etolog och illerägare har jag varit inbjuden som föreläsare för att ge eleverna den djurslagsspecifika kompetens som krävs enligt lagstiftningen för att driva djuraffär - något de ska ha med sig efter avslutade studier. Matte är trött och supermusarna hanterade så att det räcker för tre dagar framöver.
Efter att ha gått igenom allt från importregler och systematik till sjukdomar och uppfostran så är dessa elever antagligen mer pålästa än många illerägare.
Det slår en, när man ser sina tre illrar passas runt mellan alla elever i en gymnasieklass som rotar i öron, bland tänder och klämmer, att det är riktigt trevliga djur man har som finner sig i den behandlingen. Inte ett fräs, inte ett naffs, ingenting. De är kort och gott lika awesome som de verkar.
Efter att ha gått igenom allt från importregler och systematik till sjukdomar och uppfostran så är dessa elever antagligen mer pålästa än många illerägare.
Det slår en, när man ser sina tre illrar passas runt mellan alla elever i en gymnasieklass som rotar i öron, bland tänder och klämmer, att det är riktigt trevliga djur man har som finner sig i den behandlingen. Inte ett fräs, inte ett naffs, ingenting. De är kort och gott lika awesome som de verkar.
fredag 9 mars 2012
Camaro InteSåMycketHjärta Spektramox
Hur gott Vetromoxin än smakade så verkade det inte kunna fixa den inflammerade tassen. Inte heller det efterföljande rådet om en veckas behandling med microcid (väteperoxidsalva) löste saken.
Därför sätter vi nu vårt hopp till Spektramox. Det var inte lika uppskattat av stackaren med tassen i fråga. Förhoppningsvis så tycker de onda bacillerna i tassen inte heller om medicinen och ja, går och dör eller något åt det hållet.
Därför sätter vi nu vårt hopp till Spektramox. Det var inte lika uppskattat av stackaren med tassen i fråga. Förhoppningsvis så tycker de onda bacillerna i tassen inte heller om medicinen och ja, går och dör eller något åt det hållet.
torsdag 1 mars 2012
Vinterilder'n, nu i bilder
Kameran fick stanna hemma pga. platsbrist, därför är det knapert med bilder tagna från utställningsdagen. Dessa har egenhändigt plockats från tant H som, vän av ordning, hade med sig sin kamera.
Phoenix in action, här charmar han byxorna av domaren.
Vem kan motstå den intelligenta uppsynen egentligen? Nä, just det..
Och såhär glada ser Matte och Tant H ut när de (well, deras illrar) får ett första och andra pris.
Och såhär trötta blir man när man är på Tutställning!
Tur att man har en stadig rumpa att luta huvudet mot.
onsdag 29 februari 2012
Saker som inte bör ingå i din illers kost #184
Body Butter, smooth vanilla.
Glömmer man att skruva av locket när man går så står en glad iller och, bokstavligt talat, äter smörjan när du kommer tillbaka.
måndag 27 februari 2012
Vinterilder'n 2012 aka. tredje gången gillt
Vi kom, vi såg, vi segrade.
I varje fall om man frågar Phoenix som nu tar varje chans han får att påpeka sin (inbillade) suveränitet. Det är nämligen den tredje utställningen i rad som han vinner en förstaplacering i sin klass. (Att klassen var relativt liten och att en av illrarna i den fick utställningens lägsta poäng hör tydligen inte till saken)
Extra stolt är han över det 'fina' omdömet över sin päls. Att han fick avdrag med motiveringen "overgroomed" ser han som positivt, han som inte badat på 2år och aldrig dejtat en borste. Lite nytvättade sovfiltar och fiskolja i kosten gör uppenbarligen susen för pälsen på musen.
Han fullkomligt vältrar sig i sin hybris. Om han kunde vara odräglig innan så är han outhärdlig för tillfället. Efter att ha kapat mitt spotifykonto så har han lagt upp en spellista som går på repeat;
LMFAO - Sexy and I know it
MIMS - This is why I'm hot
LOK - Pyromandåd i ponnyslakteriet
Justin Timberlake - Sexyback
Fronda - Rullar fram
Pitbull - I know you want me
Tom Jones - Sex bomb
Maroon 5 - Moves like Jagger
Petter - Det går bra nu
Chris Brown & Benny Benassi - Beautiful people
Avril Lavinge - The best damn thing
Ungefär här någonstans är det dags för mig att börja med ett meditativt (läs maniskt) upprepande av mantrat "jag älskar mina djur".
I varje fall om man frågar Phoenix som nu tar varje chans han får att påpeka sin (inbillade) suveränitet. Det är nämligen den tredje utställningen i rad som han vinner en förstaplacering i sin klass. (Att klassen var relativt liten och att en av illrarna i den fick utställningens lägsta poäng hör tydligen inte till saken)
Extra stolt är han över det 'fina' omdömet över sin päls. Att han fick avdrag med motiveringen "overgroomed" ser han som positivt, han som inte badat på 2år och aldrig dejtat en borste. Lite nytvättade sovfiltar och fiskolja i kosten gör uppenbarligen susen för pälsen på musen.
Han fullkomligt vältrar sig i sin hybris. Om han kunde vara odräglig innan så är han outhärdlig för tillfället. Efter att ha kapat mitt spotifykonto så har han lagt upp en spellista som går på repeat;
LMFAO - Sexy and I know it
MIMS - This is why I'm hot
LOK - Pyromandåd i ponnyslakteriet
Justin Timberlake - Sexyback
Fronda - Rullar fram
Pitbull - I know you want me
Tom Jones - Sex bomb
Maroon 5 - Moves like Jagger
Petter - Det går bra nu
Chris Brown & Benny Benassi - Beautiful people
Avril Lavinge - The best damn thing
Ungefär här någonstans är det dags för mig att börja med ett meditativt (läs maniskt) upprepande av mantrat "jag älskar mina djur".
torsdag 23 februari 2012
Stjälpa till
Idag har vi packat. Och då menar jag vi som i samtliga inneboende med puls och en vikt som överskrider 300g. Den som klagar på att den ensam får utföra hushållets alla tråkigare sysslor kan råda bot på det genom att skaffa en iller. Eller tre.
Det har grävts på saker jag plockat fram. Det har dragits i saker jag plockat fram. Det har somnats på saker jag plockat fram. Det har skett intrång i skåp som öppnats. Det har förekommit ungefär 596 fall av "snubbel-på-iller-och-bryta-lårbenshalsen". Och när jag loggar in på facebook så ser jag bilder upplagda av folk som har exakt samma fenomen i sina hem.
Det är utställningsdags med andra ord.
Det har grävts på saker jag plockat fram. Det har dragits i saker jag plockat fram. Det har somnats på saker jag plockat fram. Det har skett intrång i skåp som öppnats. Det har förekommit ungefär 596 fall av "snubbel-på-iller-och-bryta-lårbenshalsen". Och när jag loggar in på facebook så ser jag bilder upplagda av folk som har exakt samma fenomen i sina hem.
Det är utställningsdags med andra ord.
söndag 19 februari 2012
Camaro hjärta Vetromoxin
En av fördelarna med att ha en matfixerad iller är att han omedelbart glömmer bort obehagligheter så fort han får något ätbart framför nosen. En inflammerad trampdyna är ett exempel på en sådan obehaglighet som glöms bort, för han får ju antibiotikapasta. Mums!
Veterinären visste inte alls vad han pratade om när han varnade för kommande problem med att få i antibiotikan i det arma lilla djuret.
Veterinären visste inte alls vad han pratade om när han varnade för kommande problem med att få i antibiotikan i det arma lilla djuret.
onsdag 15 februari 2012
Alla Stjärtans Dag
När matte skulle ta på sig ett ansikte på morgonen hördes mystiska ljud från köket. Det gnyddes, hasades och dunkades.
Mitt på golvet ligger de. Phoenix ligger underst och har ett plågat uttryck medan Camaro har ett fast grepp om nacken och småjuckar på honom. När ljuset tänds så utbrister Camaro (fortfarande med munnen full av Phoenix); "fdet äj inte psom det fer ut!"
Tror det är dags att åka till veterinären och förnya den kemiska kastrationen.
Mitt på golvet ligger de. Phoenix ligger underst och har ett plågat uttryck medan Camaro har ett fast grepp om nacken och småjuckar på honom. När ljuset tänds så utbrister Camaro (fortfarande med munnen full av Phoenix); "fdet äj inte psom det fer ut!"
Tror det är dags att åka till veterinären och förnya den kemiska kastrationen.
söndag 5 februari 2012
Inför tutställning
Vi har i sista sekund bestämt oss för att åka på vinterildern, och det diskuteras tutställning här i hemmet för tillfället.
Phoenix: Vi får inte glömma att ta med Camaros prisrosett till Norge!
Matte: Huh?
Phoenix: Ja, den han fick förra året..
Matte: Varför ska vi ha med den dit?
Phoenix: Det är ju inte mer än rätt att de får tillbaka vad som tillhör dem.
Matte: Vi fick den, eller rättare sagt, Camaro fick den.
Phoenix: Just därför! Det måste ju vara ett misstag!
Matte: Det där var elakt sagt!
Phoenix: Sanningen är svår att höra, men det är så det är, eller hur Aviendha?
Aviendha: Absolut! Dommaren måste varit temporärt mentalt retarderad just då.
Matte: Nu får ni ändå ge er!
Phoenix: Vi är två mot en, vi har rätt.
Matte: Ni kan inte rösta om det, det är inget majoritetsbeslut.
Aviendha: Är det visst, det har vi också röstat om!
Somliga blir utan kvällsgodis...
Phoenix: Vi får inte glömma att ta med Camaros prisrosett till Norge!
Matte: Huh?
Phoenix: Ja, den han fick förra året..
Matte: Varför ska vi ha med den dit?
Phoenix: Det är ju inte mer än rätt att de får tillbaka vad som tillhör dem.
Matte: Vi fick den, eller rättare sagt, Camaro fick den.
Phoenix: Just därför! Det måste ju vara ett misstag!
Matte: Det där var elakt sagt!
Phoenix: Sanningen är svår att höra, men det är så det är, eller hur Aviendha?
Aviendha: Absolut! Dommaren måste varit temporärt mentalt retarderad just då.
Matte: Nu får ni ändå ge er!
Phoenix: Vi är två mot en, vi har rätt.
Matte: Ni kan inte rösta om det, det är inget majoritetsbeslut.
Aviendha: Är det visst, det har vi också röstat om!
Somliga blir utan kvällsgodis...
torsdag 2 februari 2012
Berättelsen om hur Strumpa och en julkula blev en strumpkula
Ni kanske minns strumpkulan, den plastjulgranskula vars färg är sönderkraffsad av illrarna? Jag skrev om den i ett tidigare inlägg.
Anyway, i samband med historian om Den Stora Julgransplundringen så lovade jag att berätta om uppkomsten av namnet "strumpkula". Matte och husse var fortfarande ovetande om den gigantiska ansamlingen av julkulor under soffan.
Matte klev upp en morgon, och grusig i ögonen satt hon på badkarskanten för att samla kraft till morgonens tandborstsbrottning. Aviendha kommer springandes, antagligen för att vittja förrådet av alla "bra-att-ha-saker" bakom badkaret. (Man vet ju aldrig när man behöver en penna, en lypsyl, lite torrfoder, tre skosulor eller en tumstock liksom.) Matte tycker sig se något rött blixtra till, men tänker inte så mycket på det förän Aviendha kommer farandes en gång till. Med evidensbaserad list fångas illern in, och visst är det något som är annorlunda. Djuret har ett öga som går helt i metallicrött!
Närmare inspektion avslöjade att det metallicröda låg som en film över i princip hela ögat med en passform värdig en lins vilket gjorde att hon var helt obesvärad av den (förutom synbortfallet då, men det verkade inte heller bekomma henne). Medelst topz, vilja och hot om våld lyckades vi snart avlägsna det röda.
Minst fyra hjärnceller avled som en direkt följd av den stora gåtan; vart tusan fick hon tag på "linsen"? En snabb titt i webbhistoriken avslöjade ingen beställning från lensway.se eller liknande, så vi uteslöt teorin om partylinser.
Det var vid städet där det giganstiska förrådet av stulna julgranskulor hittades som vi även upptäckte att stöld inte var nog, kulor ska dessutom kraffsas på. De billiga skitkulorna vi hade höll inte för denna oömma behandling och släppte då sin färg, och de flagorna såg exakt ut som den vi petade bort ur Aviendhas öga.
Vi har alltså kvar en sådan sönderkraffsad kula än idag, den har en hedersplats i julgranen och eftersom en del av den suttit i ögat på Aviendha (a.k.a Strumpa) så kallas den kort och gott för strumpkulan.
Jag undrar om hon inte redan då övade inför sin kommande enögdhet.
Anyway, i samband med historian om Den Stora Julgransplundringen så lovade jag att berätta om uppkomsten av namnet "strumpkula". Matte och husse var fortfarande ovetande om den gigantiska ansamlingen av julkulor under soffan.
Matte klev upp en morgon, och grusig i ögonen satt hon på badkarskanten för att samla kraft till morgonens tandborstsbrottning. Aviendha kommer springandes, antagligen för att vittja förrådet av alla "bra-att-ha-saker" bakom badkaret. (Man vet ju aldrig när man behöver en penna, en lypsyl, lite torrfoder, tre skosulor eller en tumstock liksom.) Matte tycker sig se något rött blixtra till, men tänker inte så mycket på det förän Aviendha kommer farandes en gång till. Med evidensbaserad list fångas illern in, och visst är det något som är annorlunda. Djuret har ett öga som går helt i metallicrött!
Närmare inspektion avslöjade att det metallicröda låg som en film över i princip hela ögat med en passform värdig en lins vilket gjorde att hon var helt obesvärad av den (förutom synbortfallet då, men det verkade inte heller bekomma henne). Medelst topz, vilja och hot om våld lyckades vi snart avlägsna det röda.
Minst fyra hjärnceller avled som en direkt följd av den stora gåtan; vart tusan fick hon tag på "linsen"? En snabb titt i webbhistoriken avslöjade ingen beställning från lensway.se eller liknande, så vi uteslöt teorin om partylinser.
Det var vid städet där det giganstiska förrådet av stulna julgranskulor hittades som vi även upptäckte att stöld inte var nog, kulor ska dessutom kraffsas på. De billiga skitkulorna vi hade höll inte för denna oömma behandling och släppte då sin färg, och de flagorna såg exakt ut som den vi petade bort ur Aviendhas öga.
Vi har alltså kvar en sådan sönderkraffsad kula än idag, den har en hedersplats i julgranen och eftersom en del av den suttit i ögat på Aviendha (a.k.a Strumpa) så kallas den kort och gott för strumpkulan.
Jag undrar om hon inte redan då övade inför sin kommande enögdhet.
onsdag 1 februari 2012
+20 gram
Sedan Aviendha började medicinera har hon i ganska snabb takt tappat 60g i vikt. Det är ganska mycket på en mus som vägde 660g från start. På sista tiden har hon däremot varit piggare och sett ut att lägga på sig igen och vid dagens invägningen så visade det sig att hon gått upp 20g.
Känns som att vi hittat en dos och ett doseringssätt som fungerar optimalt för henne just nu, otroligt skönt!
Känns som att vi hittat en dos och ett doseringssätt som fungerar optimalt för henne just nu, otroligt skönt!
tisdag 17 januari 2012
Hänga på gipset
Husse trotsade statistiken och drog på en riktig kärringvurpa ute på gårdsplanen vilket resulterade i en sprucken knoge och tre veckor i gips.
Medan somliga (matte) får dra ett tyngre lass till följd av invalidiseringen så finns det andra som drar stor fördel av det hela. Nu kan man sympatihänga på gipset när husse tappert försöker laga mat eller något annat spännande. Med jämna mellanrum påkallar man bara uppmärksamheten och blir klappad på huvudet. Awesome, om man frågar Aviendha.
Medan somliga (matte) får dra ett tyngre lass till följd av invalidiseringen så finns det andra som drar stor fördel av det hela. Nu kan man sympatihänga på gipset när husse tappert försöker laga mat eller något annat spännande. Med jämna mellanrum påkallar man bara uppmärksamheten och blir klappad på huvudet. Awesome, om man frågar Aviendha.
Duktig husse!
Gäsp..! Gipshäng är mer utmattande än man kan tro.
söndag 15 januari 2012
Snörvel
Häromdagen slogs jag av insikten att Camaro är den enda som klarat sig undan dunderförkylningen från helvetet i det här hemmet. Tills nu. Han är dessutom mer förkyld än Aviendha och Phoenix var tillsammans, all the way med feberfrossa och allt.
Själv hävdar han, mellan rosslingarna, att det är en rent fysisk reaktion på att jag kastade ut deras fåtölj dagen innan. Fåtöljen med stort F. Deras egna, alldeles speciella och högt älskade fåtölj. Att den började utgöra en hälsofara är ont förtal, och det är nästan så att jag är rädd att han ska be mig gå och dö när jag säger att det var för hans egen skull.
Innan han insjuknade hann han dock hämnas genom att äta en dagsgammal kyckling i soffan. Matte fick sanera äggula innan husse, med äcklad min, vågade sig i närheten av den besudlade möbeln igen. Påpekade lite fint för Camaro att synden straffar sig. Då nös han mig rakt i ansiktet. Varigt illersnor är ungefär lika omysigt som det låter.
Och uppenbarligen så straffar synden sig självt.
Och uppenbarligen så straffar synden sig självt.
lördag 7 januari 2012
I som i iller som i IKEA
Matte och husse vallfärdar 22 mil till närmsta IKEA i syfte att köpa ny säng. När matte och husse sitter i bilen och avverkar de 22 milen hem så inser de att fler artiklar har inhandlats till illrarna än till dem själva.
Vem behöver djuraffären när man har IKEA?
Vem behöver djuraffären när man har IKEA?
torsdag 5 januari 2012
Snorig mus
Nu är sekreteraren (aka. matte) på benen igen efter domedagsförkylningen från helvetet. Tyvärr så verkar två av männen i huset ha tagit över den, och som det verkar så förvaltar dom den väl.
Phoenix: ATJOOO!!
Matte: Prosit?
Phoenix: Jaa-aa!
Matte: Ajdå, är det så illa?
Phoenix: Jag är däppt i bosen..
Matte: huh?
Phoenix: ..å bassa sbnor!
Matte: Täppt i nosen och massa snor?
Phoenix: Ja-a! *atjoo!*
Matte: Yuäk, du snorar på hela mig!
Phoenix: Kab inte hjälba det, kab inbte amndas.
Matte: ....
Phoenix: Vill brata bmed husse
Matte: Vad ska du prata med honom om?
Phoenix: Han är bem emda som förstår mig i bmin plåga.
Matte: Justja, karlar och deras förkylningar menar du. Kommer känsligheten med Y- kromosomen?
Phoenix: *Atjoooo!*
Matte: Gå och lägg dig och vila du
Phoenix: Ja-a, i bmin favoritpuff!
Matte: Men den har inte hunnit torka än
Phoenix: Bet skiter bjag bullständit i!
Matte: Jag ser det vännen, jag ser det..
Phoenix: ATJOOO!!
Matte: Prosit?
Phoenix: Jaa-aa!
Matte: Ajdå, är det så illa?
Phoenix: Jag är däppt i bosen..
Matte: huh?
Phoenix: ..å bassa sbnor!
Matte: Täppt i nosen och massa snor?
Phoenix: Ja-a! *atjoo!*
Matte: Yuäk, du snorar på hela mig!
Phoenix: Kab inte hjälba det, kab inbte amndas.
Matte: ....
Phoenix: Vill brata bmed husse
Matte: Vad ska du prata med honom om?
Phoenix: Han är bem emda som förstår mig i bmin plåga.
Matte: Justja, karlar och deras förkylningar menar du. Kommer känsligheten med Y- kromosomen?
Phoenix: *Atjoooo!*
Matte: Gå och lägg dig och vila du
Phoenix: Ja-a, i bmin favoritpuff!
Matte: Men den har inte hunnit torka än
Phoenix: Bet skiter bjag bullständit i!
Matte: Jag ser det vännen, jag ser det..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)