Some people never learn..

Dagligt scenario:
Aviendha kommer trippandes/gåendes fram till mig. Ställer en tass på min fot och ger mig en erfodrande blick. Om jag inte reagerar så kommer hon:
a) kraffsa på min fot och blänga på mig,
b) ställa sig på bakbenen och ta ett grävtag mot mitt smalben och blänga,
c) blänga på mig som om hon vore en sträng rektor som ertappat mig med att äta suddgummi och perlagoner under lektionstid.

Jag har testat det mesta. Jag har ignorerat henne (leder bara till upprepning av ovanstående alternativ), jag har försökt busa med henne (resulterar bara i upprepande av alternativ C), jag har försökt ge henne mat/godis/nytt vatten (alternativ C, hon är bra på det). Då inget av det tycks ge något resultat så faller jag tillbaka på det jag började göra när hon kom. Till mitt försvar så vill jag säga att illrar innan och efter henne har uppsökt människor för att bli upplyfta. Så ja. Jag lyfter upp henne.

I bästa fall så är hon stilla i tre sekunder, sen börjar hon maska runt som om hon blivit doppad i frätande syra för att bli nedsläppt. I värsta fall ser hon ut som om jag just berättat att jag tycker att apfekalier är ett underskattat dekorationsmaterial. Det hela slutar alltid med att hon, inom 15 sekunder från att hon plockades upp, ställs ner på golvet igen.

Nu har det ju hänt att jag spenderat några dagar ifrån illrarna under hennes levnadstid. En del gånger har jag ju även, som jag berättat, försökt göra andra saker. Inte sällan händer det att ovanstående scenario utspelas flera gånger samma dag.

Aviendha är, till dags dato räknat, 2302 dagar gammal. Det är strax över 6 år. Men för att inte riskera att överdriva så har jag alltså minst 2000 gånger lyft upp henne och (försökt) klia på henne när hon kommer fram och kraffsar/blänger på mig. Två gånger har hon stannat längre än 1 minut och bara sett måttligt plågad ut.
T-V-Å gånger. Av T-V-Å-T-U-S-E-N!

Man skulle ju kunna tycka att någon form av inlärning borde ha skett, att jag kommer lyfta upp henne om hon gör så och att hon således borde undvika att kraffsa på mig om hon nu inte vill bli upplyft.

Min teori är att hon är väl medveten om det, och snarare ser det som ett experiment i hur länge hon kan lura mig att tro att hon faktiskt vill ha någon form av social interaktion med mig.

Jag kan förstås inbilla mig, men ibland ser det ut som att hon mimar "sucker!" när jag ställer ner henne.