Insulinom

Skrivandet har legat nere eftersom vi varit lite ur gängorna sista veckan här. På en halv ingivelse så gjorde vi ett snabbt blodsockertest på Aviendha i början av förra veckan, vilket visade på enormt låga nivåer. Ett uppföljande test dagen efter var lika illa och det hela föranledde ett veterinärbesök i torsdags.

Det var INTE uppskattat kan jag meddela. Aviendha hade inte tid att stå stilla för att låta den stackars veterinären klämma på magen och lyssna på hjärtat. Ännu mer misstyckte hon när hon skulle lämna ett rör blod.

Aviendhas åsikt om det hela; Blod! Jetemycket dyrbart blod!! Ett helt rör!!! Skandal!!!! Jag har ju inte tid med att stå stilla så länge, trams!

Att musen återigen visade sig ha görlåga blodsockernivåer var även det bara trams enligt henne. Dagens veterinärsamtal efter insulinanalys lutar ändå åt att Aviendha har insulinom så nu ska vi påbörja medicinering och se om vi kan stävja de (extremt få) symptom hon har. Dieten genomgår även den en lätt förändring - hon sätts ensam med en mus/kyckling en gång om dagen istället för att slåss med de andra nötterna om sin ranson några gånger i veckan.

Även om hon med sina 5,5år är en gammal tant och insulinom är väldigt vanligt på äldre illrar så har jag inte hunnit med emotionellt. Det var i förrgår som hon klättrade på gardinerna upp till fönsterbrädan. Förra veckan som hon var en liten, kaxig skitvalp som skrek samtidigt som hon bet Chade, min första iller. Igår som hon välkomnade Phoenix genom att släpa in honom i badrummet trots att han var nästan dubbelt så stor (redan som valp) och protesterade vilt. Nyss som hon fyllde 2år och de gråa håren på bakbenen inte skulle framträda än på mycket länge.

Älskade strumpa