Husse är det mest fantastiska i hela världen, bortsett från att han är allergisk mot katter. Matte har däremot mummlat osammanhängande om hund. Hund! Stört värdelösa, tycker illrarna. Endera låter de massor, eller så springer de all världens väg direkt de ser en iller. Och så är så stora att illrar skulle kunna rymmas i deras munnar, vilket är dumt, för då når inte illrar upp att bita dem någon annan stans än i benen.
Men så kom dagen då det stod en minihund i hallen. Den ser ut som en riktig hund, men den är mycket mindre och den låter dessutom mycket mindre (den sover i illrarnas puffar). Den springer inte heller iväg, snarare tvärtom.
Illrarna är inte helt säkra på hur de ska hantera det här, så de har hitintills inte hanterat det alls. De sniffar på hund genom grinden mellan rummen, de snor hunds tuggben så fort de får chansen och ligger i hunds filtar så snart de kommer åt.
De är dock inte så säkra på att hund verkligen är hund, han beter sig mer som ett får. Fast det är klart, matte säger ju att han är en "sjätland sheepdåg". Phoenix säger att det är engelska och översätts till "stjärtfårhund". Ganska logiskt, med tanke på att han betar på dörrmattan, mattes farmors komatta och gräsmattan. Och så är han ullig som ett får, och knappt nå hår har han heller på stjärten.
Betande stjärtfårhund
Hund i illerpuff, trots att plats finnes så hänger den över kanten precis som en iller. Måste vara något som sitter i väggarna..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar