För att göra en lång historia aningen mindre lång - vi plockade priser.
Aviendha och Phoenix fick ett varsitt förstapris i sina respektive klasser och nu får vi knappt höra annat. Däremot är de lite missnöjda med att de var tvungna att kallas upp för bedömning flera gånger, dommarna borde definitivt känna till deras eminens och ge dem priset i dörren på stående höftkula. Ödmjukhet är tydligen en beställningsvara, en restnoterad sådan dessutom.
Camaro kom inte långt ifrån slutet på sin klass, vilket de andra två ideligen påpekat, men det biter inte på honom. Vad ska man med en statyett till? Den går ju inte att äta! Däremot menar att han fick det allra finaste som gick att få på hela utställningen, han fick en påse Let's Bite från illern Lurvet med orden "från en tjockis till en annan". Den lilla långa nosen darrade av skär lycka.
Sammanfattningsvis så sammanfattar ordet "hybris" den aktuella situationen hemma med illrarna. Hybrisen mildrades inte heller av att varje deltagare i sitt välkomstkuvert blev påprackade ett ark med väl valda inlägg ur denna blogg. Själv tycker jag att det är skönt att ha flytt fältet och överlämnat odjuren, och deras storhetsvansinne, i husses våld. Eller ska jag kanske säga att jag lämnat honom i illrarnas våld? Ja, jag tror nog att det är en mer rättvis beskrivning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar