Illrar har en väldigt bra backväxel. Lite som en "remjohan" så kan de köra i princip lika fort bakåt som framåt. Och de backar dessutom gärna och ofta. Tyvärr är övrig utrustning (eller rättare sagt avsaknad av utrustning så som backspeglar och backsensorer) inte anpassad för sådana aktiviteter..
Phoenix illustrerade det senast idag. Han stod i köket och fick för sig att backa, antagligen var tanken att lämna rummet eftersom han styrde mot dörren. Eller så var det en slump, vi vet inte så noga. Anyhow, när rumpan kommer till dörrens tröskel så tar det stopp. Stopp som i att det inte går att komma längre.
Däremot inte stopp som i att vi slutar backa. Nejdå! Så där står illern, med rumpan mot en tröskel för hög för att backas över, och slirar. Efter ungefär 7 sekunder insåg han att han tagit väldigt många steg bakåt utan att faktiskt förflytta sig en millimeter bakåt. Och det där konstiga trycket mot akterdelen kanske betydde något det med? Typiskt fall av dåligt feedbacksystem.
Återigen undrar jag hur de överlever i vilt tillstånd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar