Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on... you?!

Illrar är samlande djur, ordet "tjuv" finns tom. med i deras latinska namn (grovt översatt är det ungefär vessellik illaluktande tjuv, smickrande nog). Den tjuvaktiga egenskapen är hos illern som husdjur ganska så enerverande vissa gånger.

När vi flyttade ur en av de lägenheter vi bott i under åren återfann vi inte mindre än 7 omaka skosulor - som INTE tillhörde människorna som bodde i lägenheten. Det betyder att ett antal personer gått hemifrån oss med en skosula mindre tack vare våra husdjur. Vi återfann aldrig ägarna till skosulorna trots extensivt eftersök.

För att illustrera hur det kan te sig så får ni här en bild tagen bakom ett skåp ståendes hos illrarnas morfar. Det är bara Aviendhas saker då hon är den enda liten nog att ta sig dit.

Mer än en gång har jag hittat torrfoder i skor, väskor, bakom gardiner etc. Syftet är ju en strategi för att se till att man alltid har ett förråd med mat ifall man skulle få otur med jakten.

Ibland är den tjuvaktiga egenskapen dock extremt underhållande. Som vid utfodringssituationer när de får något som de klassar som värdefullt. Typ möss.

Scenariot brukar se ut såhär:

1. Man tar då första bästa mus fort som attan. Har man tid (=inga andra illrar är i närheten) så väljer man givetvis den största. Pluspoäng om man hinner sno den framför nosen på en annan iller med samma intention. Stjärna i kanten om man väser åt den andra illern.
   
   
2. Spring som en idiot till ett på förhand utsett gömställe (under primärgömningen delas inga gömställen utan alla drar åt varsitt håll).
   
   
3. När den värdefulla lasten är avlämnad så springer man tillbaka till matskålen för att se om det finns fler. Om det finns fler så upprepas föregående punkt.
   
   
4. Om inga fler finns uppsöker man någon annans gömställe och snor helt sonika den illerns mus. Oftast sker detta enkelt då den andra illern är ute och gör exakt samma sak själv, om gömställets ägare är på plats kan man behöva väsa, slita och slåss om skatten.
   
   
5. När den andra musen (eller delar av den) har erövrats återvänder man till sitt eget gömställe för att lägga den till sin växande samling. Här så är jag säker på att illern är extremt nöjd med sig själv, den räknar i sitt lilla huvud på antalet möss den nu skaffat sig.
   
   
6. Eftersom alla tre sysslar med exakt samma sak samtidigt så är ens eget gömställe med 96,7% säkerhet redan länsat när man kommer dit. Här jag kan svära på att man ser förvåning, besvikelse och sedan ilska byta av varandra i illerns ansiktsuttryck när stölden upptäcks.
   
   
7. Lämna av din stulna mus och ge dig ut för att återhämta den första musen som med stor sannolikhet ligger i någon annan illers gömställe.
   
   
8. Stjäl tillbaka din mus, eller vilken mus som helst som du finner.
   
   
9. Återvänd till eget gömställe och gör samma upptäckt som i punkt 6.
   
   
10. Nu kan man endera upprepa punkt 7, eller så kan man börja äta på den mus man faktiskt har. Det är en taktisk avvägning där hunger och girighet står mot varandra. Man kan endera satsa och kanske få massor med möss, eller så säkerställer man sig om att man faktiskt får äta en.
    
    

När man är mätt och belåten (efter okänt antal upprepningar av punkt 6 och 7) så samlas resterna på ett gemensamt gömställe.

Jag har bara svårt att förstå varför den lilla plats som finns bakom toalettstolen skulle vara det ultimata gemensamma gömstället. Ska väl inte klaga, våtrumsmattor är som bekant lättare att städa än parkett, om man nu hade sådan.