måndag 28 februari 2011

Hemma igen

Det var en intensiv helg i Norge. Massor av folk, ett ton saker att hinna med, på tok för få timmar med sömn, illrar till höger och vänster och obegripliga danskar och norskar. Gillas!

Yours truly höll dock på att få en mindre infarkt under prisutdelningen när det visar sig att Phoenix vann sin klass. När speakern kort därefter ropar upp Camaros namn för en fjärdeplacering så tror jag nästan att några blodkärl i hjärnan tackade för sig.

Aviendha menar att domarna var på fyllan, annars skulle ju inte Camaro ens placera sig. Det är tur att han har fullt upp med att tänka på nästa måltid så att han inte tar illa upp av hennes mutter.

Phoenix hade en ganska så.. avslappnad syn på det där med en förstaplacering.


torsdag 24 februari 2011

Mot Norge!

Camaro har fixat dipp, gucamole och ingredienser för tsatziki - vi ska ju träffa Gurkan! Att Gurkan har puls och päls har fortfarande inte gått in i luddet där hjärnan borde sitta på mitt matfixerade djur.

Annars har vi petat öron, sett över klor och suckat åt tandsten. Det är ungefär så mycket man anstränger sig inför en illerutställning.

Håll en tass eller tå för oss i helgen. Om inte annat för att vi kommer fram och tillbaka helskinnade och inte har alltför många rymningsförsök och "du är duuum! du ska dööö!" under tiden.

torsdag 17 februari 2011

Humor

När man tänker på det är det ett riktigt märkligt djur som travar runt i ens lägenhet men en av de främsta anledningarna till varför man bör ha en iller är humorn.

Kan dra ett lysande exempel från idag. Camaro sover som en stock. Sådär som bara illrar kan, dvs. andetagen är det enda som avslöjar att djuret inte tvärdött. Man skulle annars lätt kunna tro att djuret tvärdött med tanke på att en trasdocka ter sig stelopererad i jämförelse.

Så där satt jag med en lealös iller i famnen. Givet tillfälle för "huvud, axlar, knä och tå", macarena, las ketchup song eller varför inte Travolta á la Greece?

Mer humor får man leta efter och det rekommenderas icke till de som är i riskzoonen för inkontinens.

söndag 13 februari 2011

Ännu fler puffar

Det är ju tur att matte har produktiva ådror för man är alltid en puff kort som iller. Denna lade Phoenix snabbt beslag på - en hint av lila är manligt och bra!


Såhääääääär mysigt är det i en puff!

fredag 11 februari 2011

Dagens mongomusar

Sova på dörrmattan ger en full kontroll över revirgränsen

Mycket kan man säga, men det här var INTE till hans estetiska fördel!

torsdag 10 februari 2011

Husse hälsar på

Aviendha trippar otåligt fram och tillbaka mellan pälstvättningarna.

Aviendha: När kommer pappa?
Matte: Snart gumman, snart.
Aviendha: När är snart?
Matte: Om ett litet tag bara.
Aviendha: Har det gått ett litet tag nu?
Matte: Nej, inte än.

Aviendha: Nu då?
Matte: Nej
Aviendha: Nu?
Matte: NEJ! Lugna dig, han kommer säger jag ju!
Aviendha: Du är dum.
Matte: Va? Vart kom jag in i bilden?
Aviendha: För att pappa inte är här
Matte: Så om husse var här skulle jag inte vara dum?
Aviendha: Jo. Massor.
Matte: Det är orättvist!
Aviendha: Kommer pappa snart?

onsdag 9 februari 2011

Dum matte

Dum dag. Matte packade oss i transportburkar, sedan fick vi åka jetelänge i en brumbrum där andra illrar i transportburkar fanns. De illrarna ska vara glada att vi var åtskilda, den gråhåriga speciellt. Det är inte okej att sitta och skrika på sin transportburkskompis i flera mil. Det finns faktiskt bestämmelser om ljudnivån i föreskrifterna!

Efter en lång stund visade det sig vad matte hade för ondskefull plan. Vi skulle till nålmänniskan. Nålmänniskan håller fast en och så sticks den. Och sen ska den trycka en stor metallplatta mot bröstkorgen. Vem tror den att den är liksom? Efter den förödmjukande behandlingen så trycktes vi åter igen in i transportburkarna.

När vi kommer hem har vi varit borta jetelänge. Vi har suttit i transportburkar och gungat fram och tillbaka i en brumbrum med skrikande idioter. Vi har blivit klämda och stuckna av nålmänniska, och då väntar sig matte att vi ska gosa. GOSA! Hon är nog dummare än vi tidigare insett.

Vart är sekreteraren förresten? Och vart är våra kycklingar?! Det här är inte okej!


söndag 6 februari 2011

Pufftillskott

Illrarna har fått en ny puff, sådana kan man ju inte få för många av.




Camaro: Hallååååå! Är det någon där nere?



















Camaro: Va? Var du där nere?
Aviendha: Vem? Vad? Här?










Aviendha: Min!
Camaro: Men jag vill bara..
Aviendha: Gå härifrån!
Camaro: Men...
Aviendha: NU!
Camaro: Snälla?
Aviendha: MIN! Gå! Nu! Dö!



Vilken tur att de kan samsas om sakerna de får.


Vandrande fotvärmare

Vem behöver tofflor när man har självgående fotvärmare? Man kan alltid finna ett nytt användningsområde för en iller.




torsdag 3 februari 2011

Mer bling till musarna!

Man skulle ju kunna tro att mina illrar är ute på dagliga promenader då de har 2 selar var och säkert kommer öka på den siffran med tiden. Nu är det ju inte riktigt så, men det är svårt att motstå nöjet att ge dem små söta saker lite då och då.

Aviendha har nu fått en egengjord namnbricka att bära på selen. Hon kallas för det mesta "Avi" här hemma, sen så fick inte hela namnet plats på en så liten bricka. Och jag tror inte hon skulle kunna släpa på en som rymde alla 8 bokstäver.




tisdag 1 februari 2011

Pip & kiv

Illrarna har fått ett prasselrör som var hyffsat uppskattat. Min nattsömn var dock inget fan, dels för att de springer och gräver i det men mest för det där enerverande pipandet, gnyendet och skällandet det framkallar.

Killarna vill ju egentligen leka med varandra, men det är precis som att de kommer på att de måste slåss av ren princip så då går leken över i slagsmål i stället. Som tur är så är de ganska så milda mot varandra, tror det mest är för sakens skull, men Camaro är den mest verbala iller jag haft i mitt hem vilket gör det hela olidligt kl. 04.23.

Addera sedan Camaros långsurhet och Phoenix oförmåga att se mellan tassarna med dumhet, då får du en duration av härligheten som i sig utklassar själva händelsen i jobbighet.

I natt hann vi med 2*25min mellan 01.30 och 06.15. Sedan var de så generösa att de tog ett tredje pass nu såhär till frukost. De är inte mina favoritbarn dag.

Skitmus

Går in i köket. Phoenix kommer insladdande efter mig, nyvaken och inte helt med. Han stannar upp och stirrar tomt framför sig i två sekunder och kommer på att det kan vara dags att uppsöka lådan.

Sagt och gjort, han kliver i lådan och tittar uppfodrande på mig. Jag tittar tillbaka. Han backar demonstrativt mot bakre hörnet av lådan, perfekt position intagen för ändamålet, varpå han stirrar om möjligt ännu mer uppfodrande på mig.

Duktig matte som jag är berömmer jag honom, rumsrena djur uppskattas. Phoenix hoppar ur lådan och snabbt som attan gör han ifrån sig alldeles utanför, så snabbt att jag inte ens hinner reagera.

Jag lovar, han hånflinade åt mig på vägen därifrån.