The return of the Quetzalcoatlus

Idag hade vi en situation. En pälsbeklädd menade att det var ett rent attentat, jag vill mena att det var mer av en händelse. Men vi lämnar dessa tvetydigheter därhän och går vidare till nya.

Camaro ligger i en puff nedanför ett fönster. I ögonvrån ser jag att något närmar sig rutan - snabbt. Detta uppmärksammas även av Camaro och han ska just till att fly när föremålet kraschar in i rutan. Smällen får det arma djuret att flyga ur puffen som om han hade en missil i akterdelen.

Vad som egentligen hände går dock isär:

Camaro: [gömmer sig under byrån] SÅG DU DET DÄR?!
Matte: Ja, det såg -
Camaro: Det var en Quetzalcoatlus!*
Matte: Njae alltså...
Camaro: Var det visst ju!
Matte: Nej, de är utdöda sedan 65 miljoner år och -
Camaro: Okej då. Men det var faktiskt en kungsörn!
Matte: Nu får du ge dig, jag såg -
Camaro: Den ville döööda mig!
Matte: Nej, den -
Camaro: DÖÖÖDA!
Matte: [suck]
Camaro: Jag vägrar komma fram sålänge kungsörnar vill äta mig!
Matte: Men det var ingen kungsörn! Snarare en sparvhök.
Camaro: Inte!
Matte: Joho, jag såg den ju.
Camaro: Nä!
Matte: Gjorde jag visst, men jag förstår att du missade den då du pep iväg under byrån
Camaro: Gjorde jag inte alls det!
Matte: Kom fram då
Camaro: [......]
Matte: Va?
Camaro: Okej då, men det var en muterad, skitstor sparvhök!
Matte: Vi säger väl det då.
Camaro: Du matte, säg inget till de andra är du snäll...

* Quetzalcoatlus - en flygödla, tillika den största flygande varelsen någonsin.

Logiken finns uppenbarligen inte i kubik

Råkar ställa mig på Camaros svanstipp och märker det inte förrän han försöker gå iväg. Det går mindre bra av förklarliga skäl. Han går helt sonika rakt fram, och när det tar stopp fortsätter han att gå på stället. Att han tar fem steg utan att komma en centimeter framåt verkade inte bekomma honom jättemycket.

Här någonstans skulle en normalt funtad matte kliva av den stackars lilla svansen och be djuret om ursäkt för denna ohyggliga frihetsberövning. Å andra sidan har jag aldrig hävdat att jag är normalt funtad.

Det komiska i det hela är att han inte en enda gång verkar reflektera över anledningen till imobiliseringen, och att lösningen på problemet skulle vara att flytta på min fot. Istället fortsätter han att försöka gå sin väg, och ser ytterst konfunderad ut när han inte kommer någonstans. Sen byter han riktning och gör om det hela igen. Efter 4 försök hade jag inte hjärta att stå kvar. Djuret gick helt enkelt iväg och såg inte heller ut att reflektera över det faktum att han plötsligt hade full rörelsefrihet igen.

Hur överlever sådanadär ute i skogen utan respirator och sondmatning egentligen?

Släkting på visit

Matte drog på sig de signalorangea arbetsbyxorna och begav sig ut i stallet med illrarna för att montera hyllor och annat pyssel. Dagen har inte riktigt gått i produktivitetens tecken då Camaro bestämde sig för att vara mer mattegris än han varit sammanlagt under hela året. Som en direkt följd av grisigheten så har han agerat axelvärmare varje sekund som matte inte sågade eller satt framåtlutad (då låg han mitt på mattes rygg i stället).

Mattegris och signalorangea arbetsbyxor - check!

Trots allt bankande så fick vi finbesök på eftermiddagen, Herr Hermelin bestämde sig för att slänga ett öga på aktiviteterna. Nyfiken var han, och innan man hunnit stava till vattencistern så hade han sprungit in i stallet han med.

Herr Hermelin längst upp under tröskel

Aviendha lyste upp när hon såg att Herr Hermelin var mycket mindre än vad hon var. Hon är inte minst i släkten! 

Att Herr Hermelin inte är av samma art, utan bara samma familj (mårddjur) förpassades till kategorin "futiliteter", vilket för övrigt är dagens nya ord.

Nose job

Tvåbeningarna i hemmet har olägligt drabbats av en förkylning (den av dem med en Y-kromosom har fått hela tre(!!!) förkylningsbakterier och är därmed döende bör tilläggas). Följdaktligen bor vi i ett mindre hav av snytpapper och filtar.

Aviendha: Vad är det där?

Matte: Nässpray.

Aviendha: Vad har man det till?

Matte: När man är förkyld.

Aviendha: Vad gör den då?

Matte: Den är avsvällande, så man kan andas genom näsan igen.

Aviendha: ......

Matte: Vad?

Aviendha: Kan jag få den?

Matte: Absolut inte.

Aviendha: Snälla, for a greater good.

Matte: For a vadsadu?

Aviendha: Ja, Camaro behöver den!

Matte: Camaro är 1) inte förkyld. 2) iller. Den här är för människor.

Aviendha: Typiskt. Det kanske skulle gå att titta på honom utan att sätta torrfodret i                     halsen om den där stora nosen "avsvällde" en aning...

Matte: Var snäll!

Aviendha: Just saying...

Att applicera stronghold

Stronghold är namnet på den vördade och dyrbara vätska som utrotar öronskabb. Eftersom den är receptbelagd och lite smådyr så kan ett skabbangrepp snabbt kosta många hundralappar, varför stronghold är bland det närmaste man kan komma hårdvaluta i illervärlden.

Vid administreringen är det lite svårt att kunna göra "en droppe på dig, en till dig, och så en på dig med", i ett par omgångar utan att djuren försvinner in under möblemanget för att bli oanträffbara. Eller skakar på sig så att matte blir mer behandlad än djuret i fråga.

Det är därför man stoppar en av dem i en tvättkorg för att förhindra rymning och ber husse hålla de andra två idioterna. Vissa saker bör grannarna bara inte se. Synen när matte droppar idiot 1, sen idiot 2 och efter det plocka upp en tredje ur en tvättkorg för behandling för att sedan stoppa tillbaka den och börja om... Ja. Vissa saker bör grannar inte se.

Nu väntar vi någon vecka och håller tassar, tår och morrhår för att vi ska slippa upprepa proceduren.

Saker du inte behövt göra om du inte ägde iller - en bloggföljetong

Du hade inte behövt kliva in i köket och finna (den nya) diskmaskinens dämpningsmatta utriven över halva golvet.

Du hade definitivt inte behövt ligga på golvet och stirra upp under baksidan av luckan för att bedöma skadorna och besluta dig för att det är bannlysning från köket eller illersäkring McGyver-style som gäller. Eftersom djuren skulle kölhala mig i vattenskålen om jag ens tänkte tanken på att bannlysa dem från köket så var det bara att säkra diskmaskinen. Medelst silvertape.

Numer är insidan av den nedre delen av luckan tapetserad med silvertape för att rädda resterna av dämpningsmattan. Illeruppfödare borde börja kräva någon typ av hantverkarlicens av sina köpare för att förebygga mental ohälsa.

Skabbråttor

Det finns saker man aldrig kommer vänja sig vid. En sådan sak är att hitta ett (eller femton) öronskabbdjur, som plötsligt dyker upp i x30 förstoring närmare ens ansikte än vad man är bekväm med.

Yep, we got crabs, igen.

För att stävja den ryktesspridning som florerade förra gången så fick illrarna en pedagogisk genomgång i skabbdjursbiologi, levnadsmiljö och spridningsvägar (underskatta inte wikipedia och sockdockor som pedagogiska verktyg).

Tyvärr var den kunskapshöjande insatsen lite för lyckad. Det är en aning kontraproduktivt när de enat sig och gemensamt anklagar mig för att ha gett dem crabs (att släppa det begreppet till förmån för det mer korrekta skabbdjur är dödsdömt meddelar de). Det är ju nämligen jag som ansåg att skogspromenad var en bra idé. Det var även jag som slängde ut dem i stallet sist, gången innan den och förrförra gången med. Att de själva tjatat om att få gå ut likt hela grannskapets ungar tjatar på sina föräldrar när hemglassbilens melodi ljuder hör tydligen inte till frågan. Jag borde ha vant mig vid det här laget.

Den här gången ska åtminstone den större delen av medlet appliceras på illrarna i stället för på matte. Det får minsann husse hjälpa till att ordna.

WTF?!

Nog för att majoriteten av alla illrar faktiskt inte blir 110% rumsrena. 

Jag kan ta (upp) det. De brukar ha hövligheten att åtminstone masa sina behårade rumpor till området där lådan befinner sig, däremot så händer det att lådkanten är på tok för hög för att forcera för en nödig iller. Skit händer. Bokstavligt talat.

Men seriöst.. Det här är bara ren jävla ondska. Min inre etolog påpekar försynt att djur inte hänger sig åt jävelskap, men jag vill dementera detta påstående. Jag har till och med bildbevis för saken!

Att ta sig till lådans närhet: Check

Att hoppa över lådkanten: Fail

Att hoppa upp i den öppna eldstaden ovanför lådan för att bajsa: Ondska

Det gick uppenbarligen utmärkt att anstränga sig mer än vad som krävs om det fanns en chans att matte får ett grått hår av det hela. 

Meddelande till googlare!

Du som sökte på "iller + eltejp" har fått en hel del om baktassen. Eltejp är inget som har med illerhållning att göra, alls.

Silvertape är å andra sidan omöjligt att leva utan med iller i hemmet.

Detta konstaterande bygger på motsvarigheten till sjukvårdens "vetenskap och beprövad erfarenhet". Dvs. åratal av trial and error, utfört av flertalet illerägare inklusive yours truly.