Gott Nytt År!

Eftersom sekreteraren är döende (vätskebrist orsakad av allt snytande) så uteblir nyårskrönikan. Att prestera till deadlines är ändå inte illrarnas grej, när de själva får säga sitt. 

Under det gångna året har vi;

• Flyttat
• Haft crab...skabbdjur
• Varit på två utställningar och plockat priser
• Fått en insulinomdiagnos på Aviendha
• Haft en himla massa åsikter och stjälpt till allt vi orkat

I korthet alltså.

Gott Nytt År!

Absolut Medicin, nu på kylskåpshyllan nära dig

Nyårsgroggen är finfin i år, grädde och kortison

Skål, för tusan!

Smaskens till sista slicket

Strumpkulan, eller Den Stora Julgransplundringen

Året var 2006. Det var back in the days när Chade levde och Aviendha fortfarande hade två ögon. Det året hade vi omoraliskt många julgranskulor, vet inte riktigt varför men eftersom de redan fanns i hemmet så hängdes de självklart i granen. Piff och Puff låg i lä det året kan jag säga.

Det dröjde inte länge innan illrarna stal kulorna som hängde allra längst ner. Eftersom vi hade en halv triljon kvar så gjorde det inte så mycket, de omlokaliserades högre upp helt enkelt. Inom kort hade illrarna dock lärt sig att klättra upp i granen och stjäla kulor och dessa gömdes i något hörn av vardagsrummet innan vi stal tillbaka dem och hängde upp/slängde dem.

En kväll satt matte och husse i badkaret med levande ljus, fin musik och lite alkohol. När det är som allra mysigast så hör vi det omisskännliga  av en iller som står vid en kant och måttar avståndet för att se om det går att hoppa. Alla som har iller vet nog exakt vad jag pratar om. Just när vi insett att vi har en iller som är i begrepp att praktisera längdhopp i vardagsrummet så hör vi den stora kraschen. Flyger upp ur badet, slirar på halkiga fötter in i vardagsrummet drypande blöt och finner julgranen nere för räkning och två illrar som springer skytteltraffik för att tömma den på kulor, smällkarameller och allt annat som inte sitter fast.

Julgranen restes, kläddes om och placerades på icke-hoppbart avstånd från soffryggen. När julen skulle städas ur det året så vändes det upp och ner på soffan. Därunder fann vi inte mindre än 36 julkulor. Samtliga ärligt stulna ur granen. Anledningen att julkulornas Fort Knox inte uppdagades tidigare berodde helt sonika på att vi inte trodde att de kom in därunder, och att vi hade så många kulor att 36 mer eller mindre inte gjorde något.

I år när vi packade upp julpyntslådan hittade vi en gammal kula från illrarnas förråd. Jag trodde att vi kastat alla eftersom illarna hade kraffsat bort färg på dem, men en måste ha halkat med i lådan ändå. Hade inte hjärta att slänga den, så nu hänger strumpkulan i granen, och kommer få hänga där i framtiden med.

Strumpkulan

Varför den heter just strumpkula är ett sidospår på den här historian, men det tar vi en annan dag.

Julgran - Ferret style

Matte and Husse proudly presents - den illersäkrade julgranen!

Det här med gran och iller är ett helt kapitel för sig. Vi har gjort misstaget att ha en normal julgran. Det gick åt skogen. Sista åren har vi bott för trångt, och inte orkat med konstant vandalisering, så granen har uteblivit. Men inte i år! Nu är den dessutom illersäker. Inte tjusigt, men det är endera galler eller noll gran som gäller. 

Påminn mig gärna varför jag tyckte att det var en bra idé att skaffa iller.

Insulinom - fortsättningen

Igår var det dags för en återkoll av Aviendhas blodsocker. Sedan sist har hon, tack vare medicinen, blivit piggare. Däremot så har hon tappat vikt, eller rättare sagt muskler över rygg, skuldror och bakdel. Inget gott som inte för något ont med sig.

Det var inte kul, alls, men den här gången så stacks det bara lite, och det var inget rör med blod som behövdes. Dyyyrbart blooood! Dessutom så var det husse som åkte till veterinären. Det var bra sade hon.

Glukoset hade stigit lite sedan sist, men det är fortfarande lågt, så vi testar att öka dosen en aning. Det som oroar är ju om hon tappar mer i vikt av en doshöjning.

Symptom pga. sjukdom å enda sidan, biverkningar av medicin å andra. Pest eller kolera. Insulinom eller kortison. Same same but different som de skulle sagt i Thailand.

Om att kunna backa och överleva i skogen

Illrar har en väldigt bra backväxel. Lite som en "remjohan" så kan de köra i princip lika fort bakåt som framåt. Och de backar dessutom gärna och ofta. Tyvärr är övrig utrustning (eller rättare sagt avsaknad av utrustning så som backspeglar och backsensorer) inte anpassad för sådana aktiviteter..

Phoenix illustrerade det senast idag. Han stod i köket och fick för sig att backa, antagligen var tanken att lämna rummet eftersom han styrde mot dörren. Eller så var det en slump, vi vet inte så noga. Anyhow, när rumpan kommer till dörrens tröskel så tar det stopp. Stopp som i att det inte går att komma längre.

Däremot inte stopp som i att vi slutar backa. Nejdå! Så där står illern, med rumpan mot en tröskel för hög för att backas över, och slirar. Efter ungefär 7 sekunder insåg han att han tagit väldigt många steg bakåt utan att faktiskt förflytta sig en millimeter bakåt. Och det där konstiga trycket mot akterdelen kanske betydde något det med? Typiskt fall av dåligt feedbacksystem.

Återigen undrar jag hur de överlever i vilt tillstånd.

Fotfetichisten

För det mesta får man faktiskt ha sina tassar i fred från pälsgäddans tänder, men det finns ju vissa saker som han bara inte kan motstå. En foppatoffel till exempel. 

Det är fascinerande hur länge en iller kan hänga i ett bett innan den blir trött och släpper. Fast å andra sidan, med tanke på hur värdelösa jägare de är så måste de väl hänga fast om ett potentiellt byte skulle råka springa in i munnen på dem.

Skönhetssömn

Bortbytingar

Matte har vistats på annan ort under nästan två veckor, och hemkomsten bjöd på en smärre chock - det var snarare minkar än illrar som mötte matte vid soffan.

Det är lång, tjock och ogudaktigt len päls överallt, och det är vinterfett som får killarna att se ut som små uttrar. Inget går upp emot att få stoppa in näsan i en hopknölad iller och smeka de små öronen och peta på de små, långhåriga tassarna och klämma på mjuka magar och halsar.

Om det nu är så att husse gått och bytt bort illrarna mot uttrar eller minkar så är jag inte helt säker på att jag vill byta tillbaka dem heller. Normal pälsfällning ftw!*




* Har inte haft någon sådan sedan januari 2010 pga. suprelorinimplantat. Förvisso ett mycket lågt pris att betala för en kastrering och behandling av hormonrubbningar.

Bröderna bäver stjälper till i diskmaskinen

Det här lilla hålet där tabletterna jag inte får äta ska ligga verkar vara rent

Höger vagnräls är okej

  

Brorsan, kolla vänster vagnräls så tar jag silen!

Okej, I'm going in...

..hjälp? Jag tror jag fastnat i vinkelvolten!

The noble art of manipulation

Aviendha: Ge mig godis!
Matte: Nej.
Aviendha: Du måste!
Matte: Jasså? Varför om jag får fråga?
Aviendha: För att jag är störst, bäst och vackrast såklart!
Matte: Ursäkta?
Aviendha: You heard me.
Matte: Beg to differ. Du väger 600g...
Aviendha: 660g faktiskt!
Matte: ...vilket ändå är en riktigt låg vikt för en illerhona.
Aviendha: Humpf
Matte: Bäst vette tusan heller, häromdagen ramlade du ju ur soffan...
Aviendha: Jag var trött!
Matte: ...och misslyckades med att sno mössen Camaro lagt på hyllan bakom                        DVD-spelaren.
Aviendha: Fusk!
Matte: Nope, inte bäst helt enkelt.
Aviendha: Humpf!
Matte: Vad gäller vacker så kan jag inte dra mig till minnes att du kom hem med en                   Best in Show heller.
Aviendha: Husse säger att jag är vackrast, så det så!
Matte: Klart han säger, du har ju honom lindad runt en klo.
Aviendha: Jag har visst det va?
Matte: Jepp.
Aviendha: HUUUSSEEEE!! Matte är dum, ge mig godis, NU!
Matte: Du är en ond liten manipulerande pestråtta, vet du det?
Aviendha: Hey, det fungerar ju.

Classic Ferret - Aftermath

För att göra en lång historia aningen mindre lång - vi plockade priser.

Aviendha och Phoenix fick ett varsitt förstapris i sina respektive klasser och nu får vi knappt höra annat. Däremot är de lite missnöjda med att de var tvungna att kallas upp för bedömning flera gånger, dommarna borde definitivt känna till deras eminens och ge dem priset i dörren på stående höftkula. Ödmjukhet är tydligen en beställningsvara, en restnoterad sådan dessutom.

Camaro kom inte långt ifrån slutet på sin klass, vilket de andra två ideligen påpekat, men det biter inte på honom. Vad ska man med en statyett till? Den går ju inte att äta! Däremot menar att han fick det allra finaste som gick att få på hela utställningen, han fick en påse Let's Bite från illern Lurvet med orden "från en tjockis till en annan". Den lilla långa nosen darrade av skär lycka.

Sammanfattningsvis så sammanfattar ordet "hybris" den aktuella situationen hemma med illrarna. Hybrisen mildrades inte heller av att varje deltagare i sitt välkomstkuvert blev påprackade ett ark med väl valda inlägg ur denna blogg. Själv tycker jag att det är skönt att ha flytt fältet och överlämnat odjuren, och deras storhetsvansinne, i husses våld. Eller ska jag kanske säga att jag lämnat honom i illrarnas våld? Ja, jag tror nog att det är en mer rättvis beskrivning.

Tutställning!

På lördag går utställningen Classic Ferret av stapeln i Axvall strax utanför Skara.

Killarna har ätit upp sig i sina vintervikter och kör klädkod; långhårig sämsk (en sämsk är en sådan som man gör sämskskinn av, såklart!). Det har till och med gått så långt att husse rapporterat att de ofta legat tillsammans och putsat pälsarna ingående.

Såhär inför utställning så råder det alltid ett slags (o)organiserat kaos. Fascinerande att djur med en medelvikt på strax över kilot kan behöva ha så mycket prylar med sig när de ska resa någonstans (en halv miljard puffar/filtar/leksaker, en drös mat, alla attiraljer för att ta reda på det otrevliga som kommer ut i andra änden när de ätit mat, en triljon småsaker som matte inte kan vara utan men som kommer vara orörda när hon väl kommer hem. Pianot får faktiskt stanna hemma pga platsbrist).

Helgen till ära har matte förärat sig ett snyggt, välplacerat, blödande jack i pannan. (Note to self: när jag blir stor så ska INTE vedklyvning behöva ingå i vardagssysslorna) Camaro försökte uppmuntra genom att mena att det ger en slags bad-ass-look. Aviendha hånskrattade så hon knappt hann på lådan när hon hörde det. Tolkar det som att hon inte riktigt höll med om att det skulle få matte att se bad ass ut (och så var det avgjort vem som ska få kvällsgodis och vem som ska bli utan).

Well, åter till förberedelserna.

Morgonstund har guld i mun

Eftersom Avi såklart tvärvägrar att äta sin medicin (can't blame her) så blandas den ut med nyckeln till smaklökarnas himmelrike, aka laktosfri grädde. Det är nummer dagens höjdpunkt och då har vi en liten iller med en nyfunnen social kompetens jämfört med det sedvanliga "gå dö matte!". Inget ont som inte för något gott med sig heter det ju.

Insulinom

Skrivandet har legat nere eftersom vi varit lite ur gängorna sista veckan här. På en halv ingivelse så gjorde vi ett snabbt blodsockertest på Aviendha i början av förra veckan, vilket visade på enormt låga nivåer. Ett uppföljande test dagen efter var lika illa och det hela föranledde ett veterinärbesök i torsdags.

Det var INTE uppskattat kan jag meddela. Aviendha hade inte tid att stå stilla för att låta den stackars veterinären klämma på magen och lyssna på hjärtat. Ännu mer misstyckte hon när hon skulle lämna ett rör blod.

Aviendhas åsikt om det hela; Blod! Jetemycket dyrbart blod!! Ett helt rör!!! Skandal!!!! Jag har ju inte tid med att stå stilla så länge, trams!

Att musen återigen visade sig ha görlåga blodsockernivåer var även det bara trams enligt henne. Dagens veterinärsamtal efter insulinanalys lutar ändå åt att Aviendha har insulinom så nu ska vi påbörja medicinering och se om vi kan stävja de (extremt få) symptom hon har. Dieten genomgår även den en lätt förändring - hon sätts ensam med en mus/kyckling en gång om dagen istället för att slåss med de andra nötterna om sin ranson några gånger i veckan.

Även om hon med sina 5,5år är en gammal tant och insulinom är väldigt vanligt på äldre illrar så har jag inte hunnit med emotionellt. Det var i förrgår som hon klättrade på gardinerna upp till fönsterbrädan. Förra veckan som hon var en liten, kaxig skitvalp som skrek samtidigt som hon bet Chade, min första iller. Igår som hon välkomnade Phoenix genom att släpa in honom i badrummet trots att han var nästan dubbelt så stor (redan som valp) och protesterade vilt. Nyss som hon fyllde 2år och de gråa håren på bakbenen inte skulle framträda än på mycket länge.

Älskade strumpa

Man känner sig älskad när...

...man kommer hem efter en lång dag och blir attackerad av ett litet, halvt psykotiskt, djur som klättrar upp till din famn fast att du står upp. Flera gånger i rad, trots att du lyfter ner det. Det lilla djuret gav sig inte förrän det fick ligga i min famn och somna där. Sådana gånger älskar jag dem lite mer än vanligt.

Nikon moments

Millisekunden innan satt hon och såg skitsöt ut. Med betoning på innan.

Notera hur hon håller tassarna, det är fortfarande skitsött

Spenatjakt

 Häromdagen stod det en mycket enträgen iller och studsade runt våra fötter när vi gjorde sallad. Husse gjorde misstaget att försöka visa illern att det inte var något av intresse som vi sysslade med, genom att visa ett spenatblad.

Hur det gick? Ptja, det kan man ju fråga sig...

'

Sagt det förr, och jag säger det igen. Rovdjur my ass.

The return of the Quetzalcoatlus

Idag hade vi en situation. En pälsbeklädd menade att det var ett rent attentat, jag vill mena att det var mer av en händelse. Men vi lämnar dessa tvetydigheter därhän och går vidare till nya.

Camaro ligger i en puff nedanför ett fönster. I ögonvrån ser jag att något närmar sig rutan - snabbt. Detta uppmärksammas även av Camaro och han ska just till att fly när föremålet kraschar in i rutan. Smällen får det arma djuret att flyga ur puffen som om han hade en missil i akterdelen.

Vad som egentligen hände går dock isär:

Camaro: [gömmer sig under byrån] SÅG DU DET DÄR?!
Matte: Ja, det såg -
Camaro: Det var en Quetzalcoatlus!*
Matte: Njae alltså...
Camaro: Var det visst ju!
Matte: Nej, de är utdöda sedan 65 miljoner år och -
Camaro: Okej då. Men det var faktiskt en kungsörn!
Matte: Nu får du ge dig, jag såg -
Camaro: Den ville döööda mig!
Matte: Nej, den -
Camaro: DÖÖÖDA!
Matte: [suck]
Camaro: Jag vägrar komma fram sålänge kungsörnar vill äta mig!
Matte: Men det var ingen kungsörn! Snarare en sparvhök.
Camaro: Inte!
Matte: Joho, jag såg den ju.
Camaro: Nä!
Matte: Gjorde jag visst, men jag förstår att du missade den då du pep iväg under byrån
Camaro: Gjorde jag inte alls det!
Matte: Kom fram då
Camaro: [......]
Matte: Va?
Camaro: Okej då, men det var en muterad, skitstor sparvhök!
Matte: Vi säger väl det då.
Camaro: Du matte, säg inget till de andra är du snäll...

* Quetzalcoatlus - en flygödla, tillika den största flygande varelsen någonsin.

Logiken finns uppenbarligen inte i kubik

Råkar ställa mig på Camaros svanstipp och märker det inte förrän han försöker gå iväg. Det går mindre bra av förklarliga skäl. Han går helt sonika rakt fram, och när det tar stopp fortsätter han att gå på stället. Att han tar fem steg utan att komma en centimeter framåt verkade inte bekomma honom jättemycket.

Här någonstans skulle en normalt funtad matte kliva av den stackars lilla svansen och be djuret om ursäkt för denna ohyggliga frihetsberövning. Å andra sidan har jag aldrig hävdat att jag är normalt funtad.

Det komiska i det hela är att han inte en enda gång verkar reflektera över anledningen till imobiliseringen, och att lösningen på problemet skulle vara att flytta på min fot. Istället fortsätter han att försöka gå sin väg, och ser ytterst konfunderad ut när han inte kommer någonstans. Sen byter han riktning och gör om det hela igen. Efter 4 försök hade jag inte hjärta att stå kvar. Djuret gick helt enkelt iväg och såg inte heller ut att reflektera över det faktum att han plötsligt hade full rörelsefrihet igen.

Hur överlever sådanadär ute i skogen utan respirator och sondmatning egentligen?

Släkting på visit

Matte drog på sig de signalorangea arbetsbyxorna och begav sig ut i stallet med illrarna för att montera hyllor och annat pyssel. Dagen har inte riktigt gått i produktivitetens tecken då Camaro bestämde sig för att vara mer mattegris än han varit sammanlagt under hela året. Som en direkt följd av grisigheten så har han agerat axelvärmare varje sekund som matte inte sågade eller satt framåtlutad (då låg han mitt på mattes rygg i stället).

Mattegris och signalorangea arbetsbyxor - check!

Trots allt bankande så fick vi finbesök på eftermiddagen, Herr Hermelin bestämde sig för att slänga ett öga på aktiviteterna. Nyfiken var han, och innan man hunnit stava till vattencistern så hade han sprungit in i stallet han med.

Herr Hermelin längst upp under tröskel

Aviendha lyste upp när hon såg att Herr Hermelin var mycket mindre än vad hon var. Hon är inte minst i släkten! 

Att Herr Hermelin inte är av samma art, utan bara samma familj (mårddjur) förpassades till kategorin "futiliteter", vilket för övrigt är dagens nya ord.

Nose job

Tvåbeningarna i hemmet har olägligt drabbats av en förkylning (den av dem med en Y-kromosom har fått hela tre(!!!) förkylningsbakterier och är därmed döende bör tilläggas). Följdaktligen bor vi i ett mindre hav av snytpapper och filtar.

Aviendha: Vad är det där?

Matte: Nässpray.

Aviendha: Vad har man det till?

Matte: När man är förkyld.

Aviendha: Vad gör den då?

Matte: Den är avsvällande, så man kan andas genom näsan igen.

Aviendha: ......

Matte: Vad?

Aviendha: Kan jag få den?

Matte: Absolut inte.

Aviendha: Snälla, for a greater good.

Matte: For a vadsadu?

Aviendha: Ja, Camaro behöver den!

Matte: Camaro är 1) inte förkyld. 2) iller. Den här är för människor.

Aviendha: Typiskt. Det kanske skulle gå att titta på honom utan att sätta torrfodret i                     halsen om den där stora nosen "avsvällde" en aning...

Matte: Var snäll!

Aviendha: Just saying...

Att applicera stronghold

Stronghold är namnet på den vördade och dyrbara vätska som utrotar öronskabb. Eftersom den är receptbelagd och lite smådyr så kan ett skabbangrepp snabbt kosta många hundralappar, varför stronghold är bland det närmaste man kan komma hårdvaluta i illervärlden.

Vid administreringen är det lite svårt att kunna göra "en droppe på dig, en till dig, och så en på dig med", i ett par omgångar utan att djuren försvinner in under möblemanget för att bli oanträffbara. Eller skakar på sig så att matte blir mer behandlad än djuret i fråga.

Det är därför man stoppar en av dem i en tvättkorg för att förhindra rymning och ber husse hålla de andra två idioterna. Vissa saker bör grannarna bara inte se. Synen när matte droppar idiot 1, sen idiot 2 och efter det plocka upp en tredje ur en tvättkorg för behandling för att sedan stoppa tillbaka den och börja om... Ja. Vissa saker bör grannar inte se.

Nu väntar vi någon vecka och håller tassar, tår och morrhår för att vi ska slippa upprepa proceduren.

Saker du inte behövt göra om du inte ägde iller - en bloggföljetong

Du hade inte behövt kliva in i köket och finna (den nya) diskmaskinens dämpningsmatta utriven över halva golvet.

Du hade definitivt inte behövt ligga på golvet och stirra upp under baksidan av luckan för att bedöma skadorna och besluta dig för att det är bannlysning från köket eller illersäkring McGyver-style som gäller. Eftersom djuren skulle kölhala mig i vattenskålen om jag ens tänkte tanken på att bannlysa dem från köket så var det bara att säkra diskmaskinen. Medelst silvertape.

Numer är insidan av den nedre delen av luckan tapetserad med silvertape för att rädda resterna av dämpningsmattan. Illeruppfödare borde börja kräva någon typ av hantverkarlicens av sina köpare för att förebygga mental ohälsa.

Skabbråttor

Det finns saker man aldrig kommer vänja sig vid. En sådan sak är att hitta ett (eller femton) öronskabbdjur, som plötsligt dyker upp i x30 förstoring närmare ens ansikte än vad man är bekväm med.

Yep, we got crabs, igen.

För att stävja den ryktesspridning som florerade förra gången så fick illrarna en pedagogisk genomgång i skabbdjursbiologi, levnadsmiljö och spridningsvägar (underskatta inte wikipedia och sockdockor som pedagogiska verktyg).

Tyvärr var den kunskapshöjande insatsen lite för lyckad. Det är en aning kontraproduktivt när de enat sig och gemensamt anklagar mig för att ha gett dem crabs (att släppa det begreppet till förmån för det mer korrekta skabbdjur är dödsdömt meddelar de). Det är ju nämligen jag som ansåg att skogspromenad var en bra idé. Det var även jag som slängde ut dem i stallet sist, gången innan den och förrförra gången med. Att de själva tjatat om att få gå ut likt hela grannskapets ungar tjatar på sina föräldrar när hemglassbilens melodi ljuder hör tydligen inte till frågan. Jag borde ha vant mig vid det här laget.

Den här gången ska åtminstone den större delen av medlet appliceras på illrarna i stället för på matte. Det får minsann husse hjälpa till att ordna.

WTF?!

Nog för att majoriteten av alla illrar faktiskt inte blir 110% rumsrena. 

Jag kan ta (upp) det. De brukar ha hövligheten att åtminstone masa sina behårade rumpor till området där lådan befinner sig, däremot så händer det att lådkanten är på tok för hög för att forcera för en nödig iller. Skit händer. Bokstavligt talat.

Men seriöst.. Det här är bara ren jävla ondska. Min inre etolog påpekar försynt att djur inte hänger sig åt jävelskap, men jag vill dementera detta påstående. Jag har till och med bildbevis för saken!

Att ta sig till lådans närhet: Check

Att hoppa över lådkanten: Fail

Att hoppa upp i den öppna eldstaden ovanför lådan för att bajsa: Ondska

Det gick uppenbarligen utmärkt att anstränga sig mer än vad som krävs om det fanns en chans att matte får ett grått hår av det hela. 

Meddelande till googlare!

Du som sökte på "iller + eltejp" har fått en hel del om baktassen. Eltejp är inget som har med illerhållning att göra, alls.

Silvertape är å andra sidan omöjligt att leva utan med iller i hemmet.

Detta konstaterande bygger på motsvarigheten till sjukvårdens "vetenskap och beprövad erfarenhet". Dvs. åratal av trial and error, utfört av flertalet illerägare inklusive yours truly.

Kabeldödaren

Tänk dig en mobilladdare. Som sitter fast i ett vägguttag. Kabeln ligger vårdslöst sträckt ut på golvet. Över en sovpuff. Där hittar vi även ett kabelbrott.

Missdådaren har alltså legat förnöjt i en puff och tuggat av kabeljäveln på mitten.

Att illrar är rovdjur och därmed befriade från ett gnagbehov är något som illerägare ofta upprepar då just illerns gnagande på kablar/möbler är en vanlig fördom. Jag börjar undra om den fördomen inte är så ogrundad egentligen.

Det är ju inte som att det inte hänt förr.

Ond mus

Ser Aviendha komma smygandes över golvet, tyst som bara en äkta stealthmus kan.

Riktning; sovpuffen vid soffan.

Ett problem uppstår, puffen innehåller en djupt sovande Camaro. 2,1 sekunders intern överläggning senare travar hon vidare mot nämnd puff. Hon ser bestämd ut.

Väl framme löser hon problemet genom att helt enkelt hugga honom i sidan av halsen samtidigt som hon skriker högt. Av säkerhetsskäl backar hon snabbt undan. Camaro surar och går iväg.

Tata! Egen puff till Aviendha!

Lilla ragata..

"-Älskling, vi behöver ett nytt köksbord"

*Ljudlig duns hörs från köket, matte springer till undsättning*

Matte: Men vad i hela helv...?! Vatten. ÖVERALLT!
Camaro: Det var inte jag!
Matte: Nähä? Det är bara du här.
Camaro: Jag lovar, det var inte jag.
Matte: Du är dyngsur och står bredvid vattenkannan.
Camaro: Va? Gör jag? Åh, en vattenkanna!
Matte: Har du varit uppe på bordet din pestråtta?
Camaro: *huvudet i vattenkannan* Hoho! Det ekar här inne!
Matte: Ditt rikspucko...
Camaro: *fortfarande med huvudet i vattenkannan* Haaallååååå!
Matte: Marsvin. Jag skulle hållit mig till marsvin.

Cirkusmus v2.0

Klickern är återfunnen efter att ha försvunnit i flyttlådorna. Vi har alla legat på latsidan när det kommer till träningen, men inget som inte går att ta upp igen!

Återigen är det Camaro som får agera filmstjärna (se cirkusmus 1). Phoenix har vissa framgångar han med, men av någon anledning så står han inte att finna när kameran väl rullar.

Nåväl. I förrgår påbörjades övningen "hoppa upp på uppochnedvänd låda".

Att stå på bakbenen är rätt vanligt förekommande hos illrar (iaf hos supermusar) så det behövdes inte mycket för att få in det på en halvdan signal/gest. (Det kan vara så att han bara följer gesten, men vad tusan - det ser ju i alla fall ut som om vi är överens om saken) Surikatposen har tidigare bara tränats på golvet, men generalisering var uppenbarligen inget problem.

Syjunta - ferret style

Matte hade en plan. När symaskinen monterades på köksbordet så stängdes dörren för att förhindra den sedvanliga invasionen av (o)djuren som i kör vrålar "vi vill stjälpa till!". För tyvärr är det så att matte utnyttjar mycket golvyta när hon syr eftersom hon aldrig kan hålla sig till att sy mindre prylar vars material får plats på ett normalt bord.

Plötslig glömska med en hint av ren idioti fick dock matte att lämna dörren på glänt då hon halvvägs in i enmannasyjuntan behövde hämta måttbandet. Katastrofen var ett faktum. Det var illrar överallt. Över-jävla-allt. Efter några sekunders jagande och desperata försök att rädda tyger undan den bepälsade svärmen gav matte upp. Efter en stunds huvudlöst härjande så gav illrarna också upp. Det är tröttsamt att stjälpa till!

Och givetvis så ska man sova på tyget, det är en bra avslutning efter att ha krupit under det, grävt i det, hoppat på det och släpat runt det. I varje fall om du frågar djuren.

Det är ibland så utmattande att man måste ta en powernap innan man kan fortsätta på projekt "mayhem! disorder!! chaos!!!". Notera att den andre idioten fortfarande står upp (no pun intended), skiftgång är nämligen normalt förfarande vid projekt som detta.

Bananiller

Som tidigare nämnt; De 7 intet ont anande bananerna och en hungrig mus.

Rovdjur my ass.

Notera att han lyfter dem från bordet. Det kallas motivation.

Påhälsning

Idag var supermusarna och hälsade på morfar och mormor. Lyckan var total efter fem sniff när samtliga insåg vart det var som matte släpat dem den här gången.

Phoenix säger att det var såhär kul: I--------------------------------------I
Jag tror att det är ett bra betyg. Camaro attackerade 7 intet ont anande bananer vilka fick bändas lös i sista sekund.

Aviendha hade dock något slags antiklimax när katten beslöt sig för att hålla sig utomhus. Det kan ha berott på de 27 graderna, det kan även ha något att göra med de tre illrarna som välte upp och ner på huset. Vi kommer antagligen aldrig att få veta mer än att resultatet blev inställd kattjakt för Avi. Hon hade verkligen sett fram emot det. Rain check kanske?

Premiär!

Matte är en otålig själ och därför så släpades supermusarna ut med blott en puff och en bajslåda för att inviga en box i stallet som fyllts med hö.

Det har sniffats, det har poppats, det har skuttats och det har busats. Givetvis har vi även engagerat oss i den gamla hederliga aktiviteten "kast med liten iller".

Tanken är att ytan ska utökas med 200%, men än står det annan skit i vägen. Sen ska det självklart inredas, och musarna ska få en välisolerad bolåda för kallare tider. Sen. Just för stunden så verkar djuren anse att livet är rätt häftigt som det är och matte har fullt upp. Det är inte lätt att vara arbetslös akademiker. Ett jobb skulle behövas för rekreationens skull, eller hur det nu var.

Utet

Det har ju funnits ett "ute" hos morfar, ett "ute" hos husse och även ett hos matte. Ett tag var illrarna lätt oroade att de inte skulle få se ett "ute" igen och därför var lyckan morrhårsresande när de upptäckte att det nya stället också är utrustat med ett "ute".

Aviendha

Phoenix

Ibland blir dock "utet" lite småläskigt, då är det bra att ha med en husse som man (läs: Aviendha) kan söka skydd och tröst hos.

Sådana hussar håller man förstås hårt i!

Fortsatta flyttbestyr

Det här med att flytta var inte så häftigt ändå. Matte mummlar fortfarande om "skademinimering" när vi med högljutt kraffsande kräver mer yta än vi tilldelats. Vi vet nämligen att det finns en hel våning till, så det så!

Vi har förstås påpekat det här för husse, men han hänvisar till matte. Ingen hjälp där inte. Vi har dock hört dem överlägga vår boendesituation och ord som "stall" och "halm" har yttrats. Halm?! Tror de att vi är råttor, eller ännu värre, hästar?!

Om ungefär en vecka anländer Tant H, förvisso en människa, men en bra sådan. Förhoppningsvis kan hon sparka vett i matte så att vi får en drägligare tillvaro där vi kan härja och slåss i hela huset, äta möss varje dag, tugga på foppatofflor och jaga katter på helgerna. Och sova i tvättkorgen förstås, ännu en sak som degraderats post flytt.

Flyttbestyr

Matte har slutat sitta som en ostkrok i soffan och stirra in i dataskärmen med ett ton artiklar utspridda runtom sig. Ungefär samtidigt som matte slutade med det så började hon slänga ner puffar, filtar och människosaker i lådor. Eftersom matte uppenbarligen är lätt sinnesförvirrad så sov vi i lådor när vi inte lyckades släpa ut puffarna igen.

Men sen stuvades vi in i våra transportburkar och åkte sådär jetelångt som vi brukar göra, men vi kom inte alls hem till husse. Vi kom till ett märkligt ställe där golven luktar underligt. Matte mumlar något om "skademinimering" och begränsar vår yta till två stora rum som enbart innehåller illersaker, men vi hör hur hon i andra rum plockar med de där lådorna hon packade.

Nu ska matte försvinna några dagar, "tenta" och "flyttstädning" var det tydligen, men det bryr vi oss inte i för vi ska leka med husse hela dagarna har vi bestämt! Om han inte leker tillräckligt mycket med oss så kommer vi gräva vid dörrarna så att han vaknar. Det är inte ett hot, det är ett löfte.

14 min 52 sek.

Ungefär exakt så länge levde den nya gummidörrlisten som matte monterade. Den gamla hade gått samma brutala öde till mötes och med förestående flytt så behövde den bytas ut.

Tur att matte var lat och bara bytte ena sidan så att hon har kvar för att göra ett nytt byte.

Dagens mutter går till dumt konstruerade dörrkarmar som gör så att listen petar in i lägenheten i perfekt kraffshöjd.

Dagens illerj#£$¤%!! går till Camaro, the list slayer.

Att ana illrar i ullen..

Att tro att man ska få ha en kudde med stoppning i fred vid virkning är ren idioti.

Personlig lektant

Personliga coacher, personliga tränare, personliga chaufförer.... Screw that, supermusarna har nämligen en alldeles egen personlig lektant! Den leker och har med sig presenter till illrarna.

Sist lektanten var in i illernästet hade den med sig en snuskstrumpa* Den var lite läskig först, eller egentligen mest spännande. Nu är den spårlöst försvunnen och jag antar att jag faktiskt borde ta och söka upp den innan den ligger till sig lite väl. Lagrad snuskstrumpa tror jag inte är någon hit precis..

*Recept på en lyckad snuskstrumpa:

1 gammal strumpa som ska slängas

2 + sorters kattmat

1 klump blöt kattmynta

1 yttepyttebit kycklingflott

Valfria kryddor

Annat äckel som man kan råka ha

Lägg allt i strumpan och knyt åt. Tata! En snuskstrumpa är härmed bakad! Bör ges under övervakning ifall djuret har sönder den för du vill inte att innanmätet ska spridas i ditt hem likt vägens snö sprids när det hamnar i en snöslunga.

Datormus

Det här är det lindrigaste jag råkat ut för när jag lämnat datorn obevakad i 5 minuter. Aviendha borde jobba på IT-support, hon hittar funktioner som jag inte ens visste fanns.

Mycket av min datakunskap har inhämtats när jag försökt återställa vad hon skapat.

It's a small world

Matte hade med sig en iller och begav sig utomhus för rastning och sociala interaktioner. Två av människorna som ville peta på djuret nämnde att de gått på naturbruksskola, den ena nämnde även namnet på en iller. Den andra nämnde namnet på skolan och att deras iller hade skev käke och höftfel.

Matte kunde utan betänketid plocka fram namnet på den första tjejens skola baserat på illerns namn, men även namnet på den andra tjejens iller baserat på skolans namn och beskrivning samt förklara varför han ser ut som han gör. Matte har inte träffat någon av dessa illrar. Ungefär där någonstans insåg matte att hon kan vara en aning för insyltad i illervärlden. Eller så är det illervärlden som är hysteriskt liten. Väljer nog det sistnämnda ändå.

Skönhetssömn

Full kontroll över samtliga kroppsdelar är reserverad för tillfällen då man är vid medvetande.

HippHippHurra för Aviendha!

Idag är ingen vanlig dag för idag är det Aviendhas födelsedag!

För 5 år sedan drog hon sina första andetag, och därför kan hon nu klassas som gammelmus. Hon har grånat lite på bakdelen men annars så är hon i lika fin form som hon var för två år sedan, om inte piggare till och med.

Idag ska firas med ljummen mus som serveras när killarna är instängda i badrummet så hon inte behöver få den stulen. De tar ingen hänsyn till födelsedagar, de där ociviliserade pälshögarna.

Finaste Strumpa

Kräkmus

Camaro är ju den som innehar matrekordet här i hemmet. När en ansenlig mängd dagsgammal kyckling serverades så tror jag att en kappätningsprocess började killarna emellan.

Anledningen till misstanken är att Phoenix just spydde upp en osmält kycklingfot på min skrivare (vart ska man annars spy?!). Jag tar det som att han förlorade mot hetsätningschampionaten.

Jumbopriset i tävlingen blev en dos parafinolja och en enkel biljett in i badrummet för vidare övervakning. Matte blir ju ändå lite nervig när musen kräks, även om han med mindre jämna mellanrum gör sådant. Antar att det ingår i en större plan att ge mig en hjärtinfarkt.

Granny smith is the shit

Man skulle ju kunna tro att Camaro inte får någon mat alls på det här bygget. Å andra sidan är det precis det som han hävdar att han inte får (nog av).

Ibland funderar jag på hur mycket mina ansträngningar för att ge artanpassad föda lönar sig, speciellt när illern hänger fast i ens äpple.

Sovplatsrebell

9 puffar, 3 hängmattor, 2 sovpåsar, 1 filt, 1 transportbur - det är aktuell status för antalet sovprylar till djuren. På mindre än 50kvm så kan vi ju inte direkt konstatera att det råder några brister på den fronten

Vad gör Phoenix? Jo, drar ner en tröja på golvet och somnar på den.

Eller så sover vi i det fula dräneringsröret, det är ju bekvämare än de två puffar som finns inom en radie på 50 cm.

Otacksamma barn, ändå har han mage att klaga på markservicen.

Cirkusmus

När man går en utbildning vars halva namn är "etologi" så blir man något miljöskadad. Således klickertränas pestråttorna på regelbunden basis.

Om de lär sig något kul på vägen får det klassas som bonus, men huvudsyftet är aktivering. (Vem som blir mest aktiverad, matte eller djur, kan ju diskuteras)

Precisionen är kanske inte nivå rakblad men han håller fokus, han minns olika moment, han vet vad han ska göra och gör det på beställning. I give you Camaro, das cirkusmus!

Att charma tanter

Eftersom matte har höga ambitioner och snart tar sin kandidatexamen så närmar sig tiden i Skara sitt slut. Till följd av detta ska lägenheten visas upp för intressenter och matte tycker nog allt att sådant är lite läskigt.

Hur mycket matte än älskar sina supermusar är hon dock väldigt medveten om att större delen av befolkningen är av annan åsikt i frågan. Illerägandet är helt enkelt inte meriten som slår högst hos gemene man.

Döm förvåningen då lägenhetsintressenten på 45år tillsammans med mamma vid åsynen av en iller piper till av skräck och rycker undan fötterna - för att sedan fråga om de får hålla. Resterande 15 minuter fick Camaro spendera i mammans famn, med korta avbrott i dotterns.

Vid flertalet tillfällen framfördes önskemål om en "kvarglömning" av Camaro vid avflytt. Vid sådana tillfällen blir matte lite mjuk i hjärtat, när folk som initialt är rädda för djuret inom kort faller pankaka för det. Det är nog inte bara jag som tycker att de är trevliga djur trots allt.

Företagsamhet är en dygd

Matte: Vad i [valfritt kraftuttryck]!

Iller: Vad?

Matte: Mina glasögon, vad har ni gjort?!

Iller: Nu förstår jag ingenting alls

Matte: Satans pestråttor! Låt bli mina saker!

Iller: Du använder ju dem inte

Matte: Har ingen betydelse, dessutom är det lite svårt nu när ni ätit upp kritiska delar

Iller: Du måste ju hålla ordning på dina saker!

Matte: De låg på behörigt avstånd!

Iller: Jag kom åt dem

Matte: För att du klättrade och hoppade där du inte får vara!

Iller: Om jag rent fysiskt KAN komma åt saker så MÅSTE jag göra det. Och när jag kommer åt saker är jag TVUNGEN att demolera dem. Codex Illrus, 2 §.

Matte: Har ni en yrkescodex?

Iller: Givetvis

Matte: Och därför är mina glasögon trasiga?

Iller: Exactamente

Matte: Ni är onda djur

Iller: Vi föredrar att kalla oss företagsamma och eminenta

Matte: Onda!

Plantvård - ferret style

Idag har det förekommit en del fysiska aktiviteter i hemmet medan matte var borta. Det har praktiserats höjdhopp, längdhopp och omplantering. Man kan inte säga annat än att de har en enorm initiativtagningsförmåga.

Det var nästan som om hela operationen var planerad; när jag klev in genom dörren hade jag med mig två nya blomkrukor. 3 av 4 krukor i fönstret hade påpassligt gått sönder, en av plantorna gick inte ens att rädda med avancerad HLR. Alltså hade jag fulltaligt med krukor och kunde bara skotta i jord och planta så var det klart.

Synd bara att de nya krukorna var avsedda för de kruklösa plantorna på diskbänken och att jag planterade om de fönsterboende igår. Jag vet inte alls hur de ställer sig till dagens burdusa hantering, jag har mina misstankar om att minst en av dem kommer avlida till följd av traumat.

Illrarna hävdar att det är mitt fel; hade "rätt" blommor stått där så hade det blivit jättebra. Och plastkrukor ska vara ytterst praktiska har de hört.

Saker du inte hade behövt göra om du inte ägde iller

Det finns mycket att säga om illerägandet, men jag tror inte fortbildning tillhör det första som man tänker på. Nu kunde jag förvisso limma krukor och sådant sedan innan, men övning ger färdighet heter det ju.

Dagens övning gick återigen ut på att skarva sladd. Mobilladdarkabeln har länge haft ett tugg i sig, sen blev det värre. Idag så har fler tugg gjort kabelbrottet till ett faktum.

Var tvungen att ta ett snack med Camaro om detta. Eftersom alla tugg sitter på exakt samma ställe ser jag det som överlagt kabelmord. Till sitt försvar säger han att han hade tråkigt. Funderar på att dra in veckopengen för illdådet.

Eftersom eltejpen har tagit semester på ospecificerad ort och obestämd framtid så fick sårtejpen rycka in.

Tänk vilken tur att det var MacGyver som var barndomsidolen!

Visst syns det? Det är inte snyggt (det var inte MacGyver heller) men det är funktionen som har betydelse.

Kloakråtta? Malangripen fäll? Iller?

Det finns de som fäller med stil. De finns de som fäller ojämt. Sen finns det de som transformeras till en blandning av en maläten minkpäls och en kloakråtta.

Phoenix sommaren 2008. Han fällde först när han kastrerades och då tog han verkligen i för kung och fosterland.

Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on... you?!

Illrar är samlande djur, ordet "tjuv" finns tom. med i deras latinska namn (grovt översatt är det ungefär vessellik illaluktande tjuv, smickrande nog). Den tjuvaktiga egenskapen är hos illern som husdjur ganska så enerverande vissa gånger.

När vi flyttade ur en av de lägenheter vi bott i under åren återfann vi inte mindre än 7 omaka skosulor - som INTE tillhörde människorna som bodde i lägenheten. Det betyder att ett antal personer gått hemifrån oss med en skosula mindre tack vare våra husdjur. Vi återfann aldrig ägarna till skosulorna trots extensivt eftersök.

För att illustrera hur det kan te sig så får ni här en bild tagen bakom ett skåp ståendes hos illrarnas morfar. Det är bara Aviendhas saker då hon är den enda liten nog att ta sig dit.

Mer än en gång har jag hittat torrfoder i skor, väskor, bakom gardiner etc. Syftet är ju en strategi för att se till att man alltid har ett förråd med mat ifall man skulle få otur med jakten.

Ibland är den tjuvaktiga egenskapen dock extremt underhållande. Som vid utfodringssituationer när de får något som de klassar som värdefullt. Typ möss.

Scenariot brukar se ut såhär:

1. Man tar då första bästa mus fort som attan. Har man tid (=inga andra illrar är i närheten) så väljer man givetvis den största. Pluspoäng om man hinner sno den framför nosen på en annan iller med samma intention. Stjärna i kanten om man väser åt den andra illern.
   
   
2. Spring som en idiot till ett på förhand utsett gömställe (under primärgömningen delas inga gömställen utan alla drar åt varsitt håll).
   
   
3. När den värdefulla lasten är avlämnad så springer man tillbaka till matskålen för att se om det finns fler. Om det finns fler så upprepas föregående punkt.
   
   
4. Om inga fler finns uppsöker man någon annans gömställe och snor helt sonika den illerns mus. Oftast sker detta enkelt då den andra illern är ute och gör exakt samma sak själv, om gömställets ägare är på plats kan man behöva väsa, slita och slåss om skatten.
   
   
5. När den andra musen (eller delar av den) har erövrats återvänder man till sitt eget gömställe för att lägga den till sin växande samling. Här så är jag säker på att illern är extremt nöjd med sig själv, den räknar i sitt lilla huvud på antalet möss den nu skaffat sig.
   
   
6. Eftersom alla tre sysslar med exakt samma sak samtidigt så är ens eget gömställe med 96,7% säkerhet redan länsat när man kommer dit. Här jag kan svära på att man ser förvåning, besvikelse och sedan ilska byta av varandra i illerns ansiktsuttryck när stölden upptäcks.
   
   
7. Lämna av din stulna mus och ge dig ut för att återhämta den första musen som med stor sannolikhet ligger i någon annan illers gömställe.
   
   
8. Stjäl tillbaka din mus, eller vilken mus som helst som du finner.
   
   
9. Återvänd till eget gömställe och gör samma upptäckt som i punkt 6.
   
   
10. Nu kan man endera upprepa punkt 7, eller så kan man börja äta på den mus man faktiskt har. Det är en taktisk avvägning där hunger och girighet står mot varandra. Man kan endera satsa och kanske få massor med möss, eller så säkerställer man sig om att man faktiskt får äta en.
    
    

När man är mätt och belåten (efter okänt antal upprepningar av punkt 6 och 7) så samlas resterna på ett gemensamt gömställe.

Jag har bara svårt att förstå varför den lilla plats som finns bakom toalettstolen skulle vara det ultimata gemensamma gömstället. Ska väl inte klaga, våtrumsmattor är som bekant lättare att städa än parkett, om man nu hade sådan.

Det här med matematik och kubik.

Kikade in i statistiken och som väntat har en hel del folk hittat hit via bla. facebook, min egna blogg och alla de forum där min signatur (inkl. länk) figurerar.

Men så är det även stackare som trillat in via google. Majoriteten ville nog hit om man kollar sökorden. Men så var det ett fåtal som antagligen ville veta något helt annat. Eller fåtal, ganska många googlar faktiskt "matte kubik".

Otur dem att förstasidan på google för just de sökorden ser ut såhär:

(plats 2, 3, 4 & 6, längre orkade jag inte kolla)

Uppenbarligen har de lockats nog av min fyndighet för att faktiskt komma hit och kika. Jag väljer i vilket fall att se det så.

Eftersom att jag är en väldigt hjälpsam person så vill jag ju inte att ett besök ska vara helt förgäves, så här kommer den eftersökta informationen.

Kubik.

Kubik är vanligtvis en förkortning för kubikmeter och är en volymenhet. Kubikmetern är en SI-enhet vilket innebär att den tillhör de standardenheter som finns när man vill mäta saker.

Det är inte bara meter som man kan mäta i kubik, ett annat exempel är kubikdecimeter.

Kub syftar alltså till den fyrkantiga prylen med lika långa sidor. Den enhet som kommer efter "kubik" anger alltså längden på sidorna. Dvs, en kubikmeters sida mäter en meter. En kubikdecimeters sida mäter en decimeter. I praktiken måste dock inte en kubikmeter vara kvadratisk, det är bara den teoretiska definitionen.

För att räkna ut volymen så multiplicerar du helt enkelt bredd, höjd och djup. (Tänk bara på vilka enheter du använder) Ska man ut i skogen med yxa kan det vara bra att veta att man ofta räknar ved i kubikmeter.

Sådär. Nu återgår vi till vardagen igen. Illrarna tolererar inte sådanahär snedsprång. Det är ju deras blogg och allt liksom.

Fäll 2011

Illrarna ligger i hårdfällning för tillfället, det är ju för sjutton vår!

Matte tycker att det är hysteriskt kul, speciellt då Phoenix mest ser ut som en grå daggmask och Camaro har fått svarta horn infällda i det vita fältet ovanför ögonen. Killarna har svårt att se samma humor i det hela, men kompenserar förödmjukelsen genom vetskapen att matte har päls som flyger runt ÖVERALLT!

Tur att det finns torktumlare och dammsugare. Annars hade matte varit enormt frestad att köra klädvårdsrullen på dem. De flesta brukar ju mena att det inte är förenligt med god djurhållning att lösa pälsproblem medelst vaxning på husdjuren.

Return of the Matte

Gläntar försiktigt på dörren till lägenheten och håller andan när jag kikar in. Allt står kvar. Mattes hemkomst var dock bara positiv i den bemärkelsen att det innebär packning som ska packas upp. Och illrarna är specialutbildade på området "stjälpa till".

Min barnvakt måste jobbat häcken av sig, hemmet ser ju ut som när det lämnades.

Att illrarna kört med barnvakten så till den milda grad att hon flydde landet är en annan femma. Hoppas bara att en helg i Norge är nog för en lättare rehabilitering.

MatteFritt!

Till veckan åker matte iväg på något så larvigt som en "praktik", men det gör absolut ingenting enligt illrarna, det betyder ju att det är MatteFritt hemma under 5 hela dagar!

De planerar att slåss i prasselröret, gömma mat över hela lägenheten, gräva på alla saker som kan låta högt, välta allt de kommet åt, flytta runt på alla bajslådor som finns och driva Tant S (aka. illervakten) från vettet. Bonuspoäng om de lyckas knäcka avspärrningen till sovalkoven, då kan man hoppa och sova i mattes säng!

För att döva smått dåligt samvete så har matte strategiskt planerat för bortavistelsen genom att fixa aktiveringsprylar. På måndag morgon göms möss på olika platser. Tisdag innebär godissök över hela golvet. Onsdag bjuder på en kartong med papper och godisar. Torsdag får de en gren som legat hos mössen och en äggkartong med godis i. På fredagen får de hålla tillhanda med en trött matte mot kvällskvisten.

Under matte packar springer illrarna runt och muttrar, "är du inte klar snart?", "ska du aldrig åka?!". Fint att veta att man är älskad.

Too much pip från pipisarna

Idag har jag mycket pedagogiskt förklarat för illrarna hur minkar bor och hintat om att de kan få prova själva på obestämd framtid om de inte håller sig i skinnet.

Så kan det gå när matte blir övertraumatiserad för illrarnas skull.

Jag skulle nämligen hämta 5000 döda dagsgamla kycklingar fördelade på 6 sopsäckar. Problemet var bara att 4994 av dem var döda, resterande pep lite för mycket för att vara i dött skick. Det föll då på vår lott att gräva fram de levande kycklingarna bland de döda artfränderna och avliva dem.

Det hamnar på listan: skit som du aldrig hade behövt befatta dig med om du bara gav fan i att hålla iller som husdjur. Den börjar bli lång den där listan.

Hemma igen

Det var en intensiv helg i Norge. Massor av folk, ett ton saker att hinna med, på tok för få timmar med sömn, illrar till höger och vänster och obegripliga danskar och norskar. Gillas!

Yours truly höll dock på att få en mindre infarkt under prisutdelningen när det visar sig att Phoenix vann sin klass. När speakern kort därefter ropar upp Camaros namn för en fjärdeplacering så tror jag nästan att några blodkärl i hjärnan tackade för sig.

Aviendha menar att domarna var på fyllan, annars skulle ju inte Camaro ens placera sig. Det är tur att han har fullt upp med att tänka på nästa måltid så att han inte tar illa upp av hennes mutter.

Phoenix hade en ganska så.. avslappnad syn på det där med en förstaplacering.

Mot Norge!

Camaro har fixat dipp, gucamole och ingredienser för tsatziki - vi ska ju träffa Gurkan! Att Gurkan har puls och päls har fortfarande inte gått in i luddet där hjärnan borde sitta på mitt matfixerade djur.

Annars har vi petat öron, sett över klor och suckat åt tandsten. Det är ungefär så mycket man anstränger sig inför en illerutställning.

Håll en tass eller tå för oss i helgen. Om inte annat för att vi kommer fram och tillbaka helskinnade och inte har alltför många rymningsförsök och "du är duuum! du ska dööö!" under tiden.

Humor

När man tänker på det är det ett riktigt märkligt djur som travar runt i ens lägenhet men en av de främsta anledningarna till varför man bör ha en iller är humorn.

Kan dra ett lysande exempel från idag. Camaro sover som en stock. Sådär som bara illrar kan, dvs. andetagen är det enda som avslöjar att djuret inte tvärdött. Man skulle annars lätt kunna tro att djuret tvärdött med tanke på att en trasdocka ter sig stelopererad i jämförelse.

Så där satt jag med en lealös iller i famnen. Givet tillfälle för "huvud, axlar, knä och tå", macarena, las ketchup song eller varför inte Travolta á la Greece?

Mer humor får man leta efter och det rekommenderas icke till de som är i riskzoonen för inkontinens.

Ännu fler puffar

Det är ju tur att matte har produktiva ådror för man är alltid en puff kort som iller. Denna lade Phoenix snabbt beslag på - en hint av lila är manligt och bra!

Såhääääääär mysigt är det i en puff!

Dagens mongomusar

Sova på dörrmattan ger en full kontroll över revirgränsen

Mycket kan man säga, men det här var INTE till hans estetiska fördel!