Råkar ställa mig på Camaros svanstipp och märker det inte förrän han försöker gå iväg. Det går mindre bra av förklarliga skäl. Han går helt sonika rakt fram, och när det tar stopp fortsätter han att gå på stället. Att han tar fem steg utan att komma en centimeter framåt verkade inte bekomma honom jättemycket.
Här någonstans skulle en normalt funtad matte kliva av den stackars lilla svansen och be djuret om ursäkt för denna ohyggliga frihetsberövning. Å andra sidan har jag aldrig hävdat att jag är normalt funtad.
Det komiska i det hela är att han inte en enda gång verkar reflektera över anledningen till imobiliseringen, och att lösningen på problemet skulle vara att flytta på min fot. Istället fortsätter han att försöka gå sin väg, och ser ytterst konfunderad ut när han inte kommer någonstans. Sen byter han riktning och gör om det hela igen. Efter 4 försök hade jag inte hjärta att stå kvar. Djuret gick helt enkelt iväg och såg inte heller ut att reflektera över det faktum att han plötsligt hade full rörelsefrihet igen.
Hur överlever sådanadär ute i skogen utan respirator och sondmatning egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar