Dum matte

Dum dag. Matte packade oss i transportburkar, sedan fick vi åka jetelänge i en brumbrum där andra illrar i transportburkar fanns. De illrarna ska vara glada att vi var åtskilda, den gråhåriga speciellt. Det är inte okej att sitta och skrika på sin transportburkskompis i flera mil. Det finns faktiskt bestämmelser om ljudnivån i föreskrifterna!

Efter en lång stund visade det sig vad matte hade för ondskefull plan. Vi skulle till nålmänniskan. Nålmänniskan håller fast en och så sticks den. Och sen ska den trycka en stor metallplatta mot bröstkorgen. Vem tror den att den är liksom? Efter den förödmjukande behandlingen så trycktes vi åter igen in i transportburkarna.

När vi kommer hem har vi varit borta jetelänge. Vi har suttit i transportburkar och gungat fram och tillbaka i en brumbrum med skrikande idioter. Vi har blivit klämda och stuckna av nålmänniska, och då väntar sig matte att vi ska gosa. GOSA! Hon är nog dummare än vi tidigare insett.

Vart är sekreteraren förresten? Och vart är våra kycklingar?! Det här är inte okej!