måndag 25 februari 2013

En dålig nyhet kommer sällan ensam

När vi åkte till veterinären för att säga hejdå till Aviendha så fick Phoenix följa med som stöd och vi passade på att undersöka herren när vi ändå var där. Han har nämligen, till och från, varit stinn över magen.

Självklart vet jag ju att illrar (eller djur öht) inte ska vara stinna över magen, men när jag tänkt ringa veterinär så har det lagt sig och då har vi inte åkt till veterinär helt enkelt. Nu kunde vi dock känna något därinne, som nog inte ska vara där. Och mjälten har fått en lite annorlunda form.

Veterinär konstaterade även hon att det finns saker där inne som inte ska bo där. Röntgen visade på knöl i buken, som trycker undan tarmarna lite. Säkert det som orsakar den vandrande stinnheten. Misstänker lymfom, men vi har inte diagnosticerat närmre än så.

Så, vi fortsätter att ge predisnolon, men nu med annan iller. Ingen är gladare än Phoenix för det, han slickar ren skeden med minutiös precision. Aviendha hade ju en ganska välutvecklad tidsuppfattning, men Phoenix slår alla rekord. Han ligger som en plattfisk på golvet och väntar om jag är lite sen till medicineringen.

Å ena sidan så är även Phoenix numer en gammal mus, med sina 5,5 år. Men det känns ändå för jävligt, jag kan inte acceptera att de åldras, blir sjuka och dör. Och jag har inte mentalt råd att förlora en till på så kort tid.


Phoenix å andra sidan menar att han kommer leva för evigt, om han får en byrålåda och medicin.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar