This means war!

Bilden är otydlig men budskapet och följden kunde inte vara klarare; man kissar inte på illrarnas sovpåse om man vill ha genitalierna intakta.

Tassen - fortsättningen

Camaro har ju problem med sin tass, och vi var till veterinären för ganska precist en månad sedan. Tassen ser i dagsläget ut ungefär som innan, skillnaden är väl att den inte har en lika tydlig vätskeansamling/blåsa utan bara är allmänt svullen. Storleken på svullnaden är väl ungefär densamma.

Veterinären tog några bilder på tassen före och efter ingreppet för att kunna rådfråga andra veterinärer om eventuell fortsatt behandling. Idag ringde hon och berättade att varken hon eller veterinärerna på Roslagstulls Djursjukhus hade några nya idéer om hur man skulle gå tillväga. Enda förslaget var att boka in en ny tid och göra om proceduren, alternativt få en journalkopia och remiss till Roslagstull eller annat djursjukhus med bättre koll på iller, vilka skulle göra samma åtgärd. Problemet är ju inte unikt för illrar, så det känns som att det skulle göra samma nytta att göra det där som här.

Då han fortfarande inte är märkbart påverkad av den (hälta eller annat beteende) så blev vi dock rådda att avvakta. Risken med att öppna upp den är större än vad man väntar sig kunna vinna med det, de trodde inte själva att de skulle kunna finna något som inte hittades sist. Blir det värre så får vi göra en ny bedömning.

Så, under uppsikt it is.

Det här grämer mig verkligen, även om han visar mycket få tecken på att vara störd av den så är det för mig självklart att han påverkas. Dels för att de maskerar sjukdomstecken och dels så borde hans allmäntillstånd inte vara lika bra som om han inte hade en konstant pågående infektion/inflammation.

Skittass.

Tillökning i hemmet

Aviendha har länge önskat sig en egen katt. Katter är nämligen skitroliga husdjur, man kan jaga dem, man kan sno mat från dem, man kan smyga på dem, man kan bita på dem...

Husse är det mest fantastiska i hela världen, bortsett från att han är allergisk mot katter. Matte har däremot mummlat osammanhängande om hund. Hund! Stört värdelösa, tycker illrarna. Endera låter de massor, eller så springer de all världens väg direkt de ser en iller. Och så är så stora att illrar skulle kunna rymmas i deras munnar, vilket är dumt, för då når inte illrar upp att bita dem någon annan stans än i benen.

Men så kom dagen då det stod en minihund i hallen. Den ser ut som en riktig hund, men den är mycket mindre och den låter dessutom mycket mindre (den sover i illrarnas puffar). Den springer inte heller iväg, snarare tvärtom.

Illrarna är inte helt säkra på hur de ska hantera det här, så de har hitintills inte hanterat det alls. De sniffar på hund genom grinden mellan rummen, de snor hunds tuggben så fort de får chansen och ligger i hunds filtar så snart de kommer åt.

De är dock inte så säkra på att hund verkligen är hund, han beter sig mer som ett får. Fast det är klart, matte säger ju att han är en "sjätland sheepdåg". Phoenix säger att det är engelska och översätts till "stjärtfårhund". Ganska logiskt, med tanke på att han betar på dörrmattan, mattes farmors komatta och gräsmattan. Och så är han ullig som ett får, och knappt nå hår har han heller på stjärten.

Betande stjärtfårhund

Hund i illerpuff, trots att plats finnes så hänger den över kanten precis som en iller. Måste vara något som sitter i väggarna..